En ny resa (Swedish)

Kapitel 7

-April? April?

Det var ingen röst jag kände igen. Var var jag?

Jag öppnade långsamt ögonen och ett starkt vitt ljus bländade mig så jag fick stänga dem igen.

-April gumman? sa någon och strök sin hand längs min panna.

Men den rösten kände jag igen, mamma. Jag gjorde ett nytt försök och denna gången tvingade jag ögonen att hålla sig öppna. Det sved och tårarna steg i ögonen.

Jag hade en nål i vänstra armvecket där droppet rann ner. Ett vit bandage satt hårt spänt mot mitt huvud.

Låg jag på sjukhuset? Jag var förvirrad.

Mamma kom närmare.

-April vännen, du blev biten av en orm. Ingen fara, Luke ringde sjukhuset i tid. Tur att han och killarna var i närheten. Doktorn har gett dig motgift och sytt några stygn i ditt bakhuvud.

-Var är Luke?

Mamma log ett sånt där typiskt tjejleende.

-Luke har inte lämnat sjukhuset. Han har suttit vid din sida i tre dagar och hoppats att du skulle vakna. Riktigt bra kille det där April.

-Vill du hämta honom? Jag skulle vilja byta några ord med honom.

Hon nickade och gick ut ur rummet. Kvar låg jag ensam, tänkte ut en ordentlig ursäkt till Luke.

Jag hade sårat honom men ändå hade han räddat livet på mig. Celine hade fel om honom, jag hade fel om honom. Alla hade fel om honom utom mamma.

Dörren öppnades och jag vred sakta på huvudet. Luke kom in tätt följd av en doktor. Jag gav honom ett osäkert leende, i hopp om att han inte var arg på mig längre. Men när han log mot mig mig andades jag ut. Luke var inte arg längre.

Doktorn började bläddra i sina papper och tittade på mig.

-Jag måste gå igenom ett par saker med dig. Du blev biten av en orm som kallas dödsormen. Den är väldigt giftig och många människor har dött av den. Men tack vare Luke och hans bröder kom du hit i tid så vi kunde ge dig motgiftet i tid. Att du svimmade var på grund av hjärnskakningen du fick när du snubblade. Vi skulle vilja att du stannar kvar här i någon vecka till så vi kan se att bettet inte har fler biverkningar och droppet får sitta ett par dagar tills du orkar äta och dricka helt själv.

Stygnen på ditt bakhuvud ska sitta i tre veckor, sen får du komma tillbaka hit så vi kan ta bort dem.

Annars verkar det som att du kommer bli helt återställd!

Jag kunde inte låta bli att skratta lite för mig själv. Att så mycket kunde hända på en gång.

Doktor sa att han skulle titta till en annan patient, så han bad mig att vara stilla tills han kom tillbaka.

Jag var ensam med Luke.

-Hur mår du? frågade han och log.

-Jag är okej. Tack för att du räddade mig. Men det jag gjorde mot dig var riktigt taskigt. Jag är så ledsen...

Innan jag hann säga mer avbröt Luke mig.

-Jag har sagt att det är lugnt April. Jag överreagerade! Men om du inte hade velat träffa mig, varför sa du bara inte som det var?

-Jag ville gärna hitta på något med dig, men jag var rädd. Celine sa..

Jag kunde inte hänga ut Celine så jag höll bara tyst. Luke förstod.

-Ska vi börja om? Hej, jag är Luke.

Han sträckte ut handen emot mig och jag lyfte försiktigt min.