Låt mig älska dig

Kapitel 3

"Tja!"

Noel omfamnade mig i en kram som jag osäkert besvarade. När hamnade vi i detta stadiet?

"Har du cigg?" frågade jag bara och satte mig ner på bänken som var placerad en bit ifrån skolan så att inga lärare skulle se en minderårig röka.

"Jag trodde inte du var en sån som rökte", skrattade han lätt och drog paketet ur sin jackficka. Jag fick en rynka mellan ögonbrynen, men tog emot ciggen som han räckte mig.

"Nähe?" Jag tog upp tändare som jag hade i min egna jackficka och tände ciggen innan jag tog ett bloss.

"Du verkar för ordentlig", Aa han och ryckte på axlarna innan han drog upp en till sig själv.

"Öh, vad kännetecknar en rökare då?"

"Ingen aning. Lite mindre fräsch typ."

"Så du kallar dig själv ofräsch?" Jag kunde inte motstå att ta det han sa som en komplimang. Han tyckte att jag var fräsch.

"Och alla mina vänner", lade han till med ett flin.

"Jag kan inte tala om dina vänner eftersom att jag inte vet vem de är, men du är inte så dum", sa jag lätt och blåste ut lite rök.

Jag älskade att röka, vilket antagligen lät som om jag var beroende. Det kanske jag var, men det var inte det. Det var inte lugnet av nikotinet som jag föll för, utan den mysiga känslan av röksmak i munnen. Det kanske lät ännu knäppare, men jag tyckte verkligen om hur det smakade lägereld i munnen. Det fick mig alltid att minnas tiderna då min vänskapskrets från sjuan alltid drog till stranden på helgerna och grillade, badade och tog dumma beslut. Sedan i åttan slutade vi.

"Ledsen, men jag måste dra asså", sa Noel lite osäkert med blicken ner i telefonen. Jaha? Jag nickade bara.

Skulle han lämna mig här nu? Helt själv?

"Ja, asså en kompis väntar på mig."

Ännu en gång nickade jag.

Han började långsamt med säkert backa härifrån. "Men du, det är fest hos en polare på fredag. Jag snapar mer information sen, okej?"

"Okej."

"Du måste komma."

"Okej."

Han skrattade och kastade hela ciggpaketet till mig. Fick jag resten? Schysst.

Några minuter senare på nästa lektion fick jag en snap från Noel.

Det var en bild på honom, men i utkanten kunde man se lagom långt, mörkblont hår. Han hade skrivit en adress till vad jag antog var platsen där festen skulle hållas, och även tiden det skulle starta.

Jag visade snapen till Nicole som satt bredvid mig. "Fest", sa jag enkelt, men hon fattade direkt.

"Äntligen!" tjöt hon vilket resulterade i att vi fick några blickar av bland annat läraren.

Jag skrattade bara åt henne. Äntligen.

Wooppwoooppp!!! Jag är tillbaka! Asså sorry för att detta var ett jävligt kort kapitel och för att jag inte har uppdaterat på fett jävla länge, men jag gick ut ur nian igår, så nu har jag tiiid. Jävla sorgligt och lämna sina vänner, men skööönt å komma ifrån alla rykten å skit. Pusss