Kapitel 4

866 27 8
                                    

Basen dunkade i hela kroppen, men ändå kunde jag inte höra vilken låt det var.

Nicole hade lämnat mig för en kille för ungefär tio minuter sedan. Under de tio minutrarna hade jag hunnit dricka fyra cider. Innan dess hade jag även tagit några shots och kanske druckit en Smirnoff eller två, så för att säga det lätt var jag helt okej berusad. Eller lite mer än det.

Jag kom hit tillsammans med Nicole för kanske två timmar sedan, vilket betydde att klockan var elva. Det var mer folk än någonsin. Stackars människa som skulle städa upp efter det här.

Jag snubblade till på mattkanten i vardagsrummet och jag sträckte ut armen som inte höll i en cider vilket ledde till att jag råkade putta till några få personer som gav mig några grymtningar.

Ett lätt skratt samt ett förlåt undslapp mina läppar. Kanske det var bäst om jag satte mig ner?

Trots att jag blev inbjuden av Noel hade jag inte sett honom någon gång. Inte ens skymtat honom. Eller han kanske var killen där borta?

Han hade iallafall längre hår än normalt, vilket Noel hade. Dock verkade det mörkare. Fast det kanske berodde på ljuset?

Jag reste mig upp och började stappla bort till den långhåriga killen för att se om det var Noel. Med kisande ögon undersökte jag honom, och efter några sekunder märkte killen att jag stod och stirrade på honom och han vände sig mot mig med ett brett leende på läpparna.

"Hej", sa jag högt och sträckte fram handen. "Astrid", presenterade jag mig. Han bara skrattade.

"Hej, Astrid", sa han och tog tag om min hand och skakade den. Jag tror inte det var Noel, men det var något familjärt vid honom, men jag kunde inte sätta mitt finger på vad.

Jag vinglade till och killen lade en trygg hand vid min midja. "Går det bra?" Jag nickade.

Musiken dunkade fortfarande omkring oss, men nu var det bara just det, dunkande. Jag kunder inte urskilja några ord alls. Det enda jag kunde fokusera på var killens väldigt fina, snälla ögon.

"Hej", upprepade jag, fast mjukare den här gången. Ännu en gång skrattade han, fast även han mjukare den här gången. "Hej."

Helt plötsligt bara släppte jag burken så den föll på marken och tryckte mina läppar mot hans. Han verkade inte ens chockad utan kysste mig tillbaka med en gång.

Jag lade min ena arm över hans axel och den andra i hans väldigt lena hår, som för övrigt var lockigt. Noel hade väl inte lockigt hår?

Jag tryckte mig ännu närmre och han flyttade sin hand som legat på min höft till min svank och med den andra som ledigt hängt vid hans sida greppade han tag om min rumpa vilket ledde till att ett tyst stön undslapp mina läppar och ett leende placerades på hans.

Långsamt började han backa med mig i släp. Han drog med mic in till ett sovrum. Det var alldeles normalt. En säng, en bokhylla, ett skrivbord. Massa grejer och kläder överallt. Dock hann jag inte gå mer in på detaljerna, för helt plötsligt hade han försiktigt puttat ner mig i sängen.

Jag lyfte lite på mig så att jag kunde dra ner honom över mig. Smidigt lade han sina armar runt mitt huvud och sitt ena ben emellan mina med det andra bredvid mitt vänstra så att han inte skulle lägga hela sin vikt på mig.

Han började kyssa mig nerför halsen, men var noggrann med att inte efterlämna något märke vilket jag var tacksam för. Jag vill ju inte behöva förklara något sådant för mina föräldrar imorgon när jag kommer hem.

När hans läppar hade nått halsen av min blus kysste han mig på läpparna igen, och jag förstod vad han ville.

Snabbt drog jag av mig den och helt plötsligt låg både min och killens överdel på golvet bredvid sängen.

Låt mig älska digWhere stories live. Discover now