Låt mig älska dig

Kapitel 12

Noel har inte pratat med mig på hela veckan, eller ens kollat på mig, och det gjorde ont. Det gjorde ont i hela kroppen att han låtsas som att jag inte existerar längre. Så jävla ont. Det var egentligen konstigt att jag och Valter fortfarande var bjudna till hans krök, men jag antar att det var för att han inte ville att det skulle bli annorlunda i gruppen.

Nej juste, han bryr sig ju inte. Det är bara jag som gör. Fan. Jag måste verkligen sluta tänka på detta. Jag hade ju Valter, som jag älskade. Eller hur? Om jag skulle vara helt ärlig med mig själv, så är jag inte riktigt säker på om jag gjorde rätt val. Dock hade jag väl i och för sig inget val över huvud taget med tanke på att det inte var ömsesidigt mellan mig och Noel, men det är det ju mellan mig och Valter. Nästan.

Det var riktigt elakt på Valter att jag tvivlade på vårt förhållande och fantiserade om en av hans bästa vänner. Vem gör ens så? Utan att berätta det för sin partner? Jag var en så otroligt dålig människa. Jag förtjänade inte någon av dem.

Den stora frågan var vad jag skulle göra ikväll hemma hos Noel. Skulle jag ignorera honom och försöka förbättra relationen mellan mig och min pojkvän? Eller skulle jag försöka prata ut med Noel om det som hänt, och försäkra mig om att jag inte går miste om någonting? Nu låter det ju som att Valter är mitt andrahandsval. Men är han inte lite det? Det var ju ändå Noel som jag pratade med allra först, och som jag trodde jag löste med på den där festen hemma hos Valter eller vart det var.

Jag gillade verkligen inte mig själv just nu. Men det som fick magen att värka lite sådär extra var inte den ostadiga relationen mellan mig och Valter, utan det att det fanns en chans att Noel inte gillade mig. Alls.

Nej, nu får jag skärpa mig. Valter är perfekt för mig. Han är rolig, söt, intelligent och kreativ. Han tar hand om mig och får mig att känna mig trygg.

Jag älskade hans charmiga, bruna lockar och hans otroligt fina och snälla ögon. Hela han var så jävla fin.

Jag klickade in mig på hans insta, men möttes bara av otroligt märkliga bilder. Han hade sån jävla skev humor. Sedan såg jag en bild på Noel för lite mindre än två år sedan. Man såg honom knappt, men han var så himla gullig. Absolut inte fin som han är nu, för han var ju trots allt cirka sexton, men absolut världens sötaste. Fan.

Fan.

Fan.

Fan.

Sluta tyck synd om dig själv bara för att du är tillsammans med en av världens finaste killar och har känslor för den andra som tillhör den kategorin. Och det att de råkade vara bästa vänner.

Jo, lite synd kan jag tycka om mig själv faktiskt.

Jag rättade till mina kostymbyxor och stoppade in lite framsidan av min blus i dem innan jag drog på mig mina skor.

Valter skulle vara hör för att hämta mig om kanske fem minuter om jag uppskattade tiden rätt, vilket jag sällan gjorde, men om han redan hade kommit fick han helt enkelt vänta.

Jag tog ett djupt andetag innan jag avfyrade ett leende till mig själv genom spegeln i hallen. Eftersom det började bli rätt kallt ute tog jag på mig en kappa, och gick sedan ut på trappen och lämnade mitt hem bakom mig för att åka med Valter hem till Noels lägenhet kanske fyrtio minuter här ifrån.

Jag öppnade dörren till hans bil, gav honom en snabb kyss på munnen och satte sedan snabbt på Travis Scotts nya låt Antidote. Det var inte egentligen min smak, men jag hade hört den på ett krök med killarna för några veckor sedan, och jag har inte kunnat sluta tänka på den.

—

Det var inte särskilt många här, det var ju trots allt inte så många som skulle kunna få plats i lägenheten, men det var fler än vad jag hade förväntat mig.