Låt mig älska dig

Kapitel 10

Jag vaknade upp i ett mörklagt rum med en tung arm över kroppen. Försiktigt lyfte jag bort den, och lade mitt huvud på hans bröst istället. Det kändes tryggt. Att känna hur hans bröstkorg åkte upp och ner i takt med hans andetag och värmen från hans kropp blandas med min.

Att försöka bevisa för Valter att jag inte hade några känslor för Noel var jag dålig på, för jag visste inte ens själv. Jag valde ju faktiskt Valter, men var det för att jag kände att jag inte hade någon chans med Noel för att han då hade en flickvän? Varför annars skulle jag ligga i samma säng som Noel nu när allt gått åt helvete i båda våra relationer? Det måste ju finnas känslor.

Jag kollade över på den digitala klockan som han hade på sitt nattygsbord och såg att den var kvart i åtta, eller snarare tretton minuter i åtta. Vi skulle komma försent, men just nu kunde jag inte bry mig mindre. Jag ville bara ligga här och mysa, njuta av lugnet.

Ett högt tjutande ljud började låta genom hela rummet och Noel satte sig tvärt upp vilket gjorde att mitt huvud dunsade ner i madrassen. "Vafan är det som låter?" frågade jag och tryckte en kudde över huvudet. Det kanske inte hjälpte mig att höra Noels svar, men det hjälpte mig definitivt till att dämpa det otroligt störande ljudet. "Mitt larm", muttrade han och tryckte på skärmen till sin telefon där ljudet hade kommit ifrån.

"När börjar du?" frågade jag. Om han hade ett larm såhär sent kan han inte ha samma tider som jag. Alltså är jag den enda som kommer komma försent.

"Nio." Japp, jag är den enda va oss som kommer komma försent. "Du då?"

"Tio över åtta."

Han började skratta. "Varför har du inte gått än då?"

Hans ord fick mig att börja rodna, eller snarare mitt kommande svar. "För att jag ville vara kvar här med dig."

Ett brett leende spred sig på hans läppar samtidigt som han lindade sina armar runt mig innan han drog ner oss i sängen igen. "Vi kan ligga kvar här hela dagen", viskade han, vilket fick mina hårstrån på armarna att resa sig. Jag hade mer än gärna stannat kvar i sängen i hans famn hela dagen, men jag kan inte vara anledningen till att han får oanmäld frånvaro. "Du kommer ju få skolk."

"Nej, jag kan sjukanmäla mig. Är ju arton." Juste.

Jag vände mig om i hans famn så att jag låg med ansiktet mot hans. "Jag vill inte att du missar viktig skola", viskade jag och drog en slinga med hår som hade fallit i hans ansikte bakom hans öra. Han kollade på mig med sina snälla, blåa ögon. "Det gör inget. Precis som du vill jag hellre ligga här med dig." Ännu en gång började jag rodna. Det skulle bli svårt att få tillbaka Valter om jag höll på såhär. "Skolan är viktig..."

Han himlade med ögonen och släppte taget om mig. När han rest sig upp och lämnat sängen blev det med ens outhärdligt kallt. "Kom igen, jag kan skjutsa dig med bilen."

"Jag har inget att ha på mig", muttrade jag och drog täckte hårdare runt kroppen. "Du kan låna strumpor och tröja av mig." Ett ljus tändes inom mig. Väldigt gärna. "Men bara om du reser dig upp nu."

Det var nästan att jag hoppade upp ur sängen. "Ge mig det bästa du har!" skämtade jag och väntade på att få en av hans största hoodies som jag kunde gömma mig i. Då kanske inte läraren märkte att jag hade vart frånvarande från första lektionen.

Han räckte mig en svart hoodie som jag var snabb med att dra över huvudet, vilket resulterade till att jag fortfarande hade på mig en av hans t-shirts under som jag hade fått låna att sova i. Dubbelmys. Smidigt knäppte jag även på mig bh:n under utan att Noel skulle få se alldeles för mycket. Sedan fick jag även ett par låga, vita strumpor som var alldeles för stora eftersom att Noel säkert är femton centimeter längre än mig och alltså mycket större fötter.