Låt mig älska dig

Kapitel 14

Jag vaknade upp med sån fruktansvärd magont. Den tålde verkligen inte cider. Jag blev alltid alldeles bubblig i magen och dagen efter gjorde det tusen gånger mer ont än min mensvärk, vilket var riktigt illa. Jag antar att jag var den som alltid hade ont i magen i vanliga fall och absolut den som inte hade huvudvärk som bakis. Det var snarare en obehaglig gnagande smärta i magen och illamående vid tanken på mat som jag drabbades av efter en kvälls drickande. Dock gick det att hindra med vartannat glas vatten.

Alarmet gick av för andra gången bara några minuter senare och en djup suck undslapp mina läppar. Vem drack, även om det var lite, när det var skola dagen efter? Jag som var otroligt lättpåverkad borde absolut inte göra det. Dessutom gjorde jag nästan alltid dumma saker på fyllan, oavsett om jag var full på riktigt eller bara fjortisfull. Som igår till exempel, när jag för andra gången löst min pojkväns bästa kompis.

Långsamt reste jag mig upp från sängen och trippade bort mot garderoben som låg mitt emot och plockade ut några enkla kläder. Vädret hade börjat bli relativt kallt, så jag passade på att bära den nya ljusblåa cashmeretröjan som mamma hade köpt på sin senaste resa i Paris. Samtidigt som jag velade mellan ett par raka, lite bredare vita jeans och ett par mörkblåa bootcut jeans kammade jag genom mitt blonda hår med fingrarna. Jag hade ärvt pappas änglalika hår, men tyvärr inte hans gröna ögon och fick vara kvar med mammas tråkiga blågråa. Dock hade jag kommit undan hennes råttfärgade hårfärg.

Jag gick genom korridoren med min hand i Valters. Skuldkänslorna hade tagit över baksmällan i magen och jag kunde bara hoppas på att ingen hade sett mig och Noel. Med en gång jag tänkte på hans namn utbyttes en liten bit av ångesten mot pirrigt välbehag, men bara väldigt lite.

Jag hade kysst Noel en gång tidigare under mitt och Valters förhållande, men då hade han kommit på oss till skillnad från nu. Ingen visste om vad som hade hänt igår kväll förutom jag och Noel och av någon bisarr anledning var det lite spännande och kändes mer romantiskt. Även om jag redan hade en pojkvän.

Jag hade ingen historia med att ha varit otrogen, eller blivit drabbad av otrogenhet heller för den delen, så jag visste inte varför det var något jag hade börjat hålla på med nu helt plötsligt. Även om jag helst gärna inte ville erkänna det kändes det speciellt med Noel. Han var speciell.

Jag borde skämmas över tankar som detta. Håll dig till Valter! Helt plötsligt gjorde det mig faktiskt lite irriterad att jag gick runt och tänkte på en annan kille. Det var skämmigt, hemskt och elakt. Nej, nu kom skuldkänslorna tillbaka, men vad skulle jag förvänta mig? Jag vill bara radera alltihop. Jag borde aldrig, aldrig, aldrig kyssa en annan kille än den jag är i ett förhållande med.

Vi hade kommit fram till mitt skåp och Valter hukade sig ner bredvid mig och öppnade skåpet åt mig. Han kunde koden. Den var ändå rätt enkel: min hunds födelsedag.

"Vad har du för lektion?" Han hade fortfarande inte släppt taget om min hand, vilket kanske såg smått konstigt ut även om det var mysigt.

"Juridik. Den blåa boken till höger."

Smidigt plockade han ut den och räckte den till mig. När jag rotade runt i mitt skåp brukade i princip allt som var där inne ramla ut på golvet, så hur han kunde göra det utan några negativa konsekvenser näst intill chockade mig. Jag tog emot den med min högra, lediga hand och stoppade ner den i Tory Burch toten som jag hade lånat av mamma utan att ha frågat. Den påminde mig lite om en påse, bara det att den var gjord av svart läder.

Vi fortsatte gå genom korridoren och bort mot bänkarna där Valters vänner alltid satt, däribland Noel och Ludwig. Jag mötte Nicoles blick som satt i Ludwigs knä. De hade blivit äckligt tajta på senaste tiden, men det var väl i och för sig bra att jag och Valter inte var det enda paret. Det var som att något stack i mig när jag tänkte på oss. Var det för att jag snart skulle sabba det mellan oss? Eller snarare redan hade sabbat det mellan oss. Det var väl redan förstört när jag kysst Noel bakom Valters rygg för andra gången.

Mina ögon sökte sig till Noels och när våra möttes sög det till i magen. Det började pirra lite lätt och jag gav honom ett litet diskret leende, men han vände bara bort blicken. Va? Hade jag gjort något?

För mindre än tio timmar sedan låg vi hans säng och strulade, och nu kunde han inte ens besvara ett leende? Sedan kom jag på att jag stod bredvid min kille, min pojkvän, med min hand i hans. Det kanske inte var särskilt passande att le mot den killen som jag hade varit otrogen med när min kille dessutom inte hyste särskilt starka känslor för honom i denna stund. Eller det var inte passande. Inget av mitt agerande var passande. Vad var det för fel på mig?

Jag kände hur Valter spände sig när han fick syn på Noel och hans grepp om min hand blev hårdare. Det var hans diskreta sätt att visa att jag var hans. Som att jag aldrig någonsin legat i Noels varma famn. Jag blev varm om kinderna och var tvungen att vända bort blicken från personerna som satt framför mig. Det gjorde mig inget om Valter trodde att det var på grund av vår närhet, men ingen fick tro att det var på grund av tanken på Noels armar runt omkring mig. 

"Det var fett igår asså." Det var Ludwig som bröt tystnaden, såklart. 

Jag och några andra nickade instämmande, men Valter stod helt still och Noel stirrade ut i tomma intet. Han var varsam med att inte ge mig en enda blick. 

"Jag längtar tills ni släpper nästa låt!" sa Nicole entusiastiskt med ett brett leende på läpparna. Jag kunde inte vara säker på om hon ville kasta bort den stela stämningen eller om hon helt enkelt inte visste att den var där. Hennes glädje lättade iallafall på stämningen, oavsett hennes intentioner och baktankar. 

"Vet ni vad det nästa ni ska släppa är än eller?" frågade jag för att verka som att jag inte heller bryr mig om den tjocka dimman av obehag. Ludwig log ett busigt leende och nickade. "Vi har nåt spännande på gång, men tönten där borta", sa han och nickade mot Noel "vägrar dela med sig av sin vers."

"Den är inte färdig än", muttrade han och lyfte inte på blicken. 

"Vad handlar den om då?" frågade jag nyfiket. Det var genuint. Jag ville verkligen veta och kunde knappt vänta jag heller. Nicole nickade exalterat och väntade hon också på svar. Hon ville väl att den skulle handla om henne. 

"Kärlek", svarade Ludwig enkelt. Noel ryckte till, men jag försökte ignorera det. Vad betydde det? 

Nicole lyste upp. Hennes förhoppningar steg. "Det gör väl typ alla era låtar?" skämtade Nicole. 

Ludwig ryckte på axlarna. "Den handlar väl typ om att ha blivit sårad av en jävligt keff person. Blivit utnyttjad typ."

Nicole log, även om hon förstod att den inte skulle handla om henne. "Jag trodde inte att killar kunde känna så."

Ludwig kollade konstigt på henne. "Va?"

"Ja, men typ känna sig sårade och utnyttjade, precis som du sa, av en tjej. Det är väl oftast ni killar som gör så mot oss?"

Killarna började skratta och Nicole såg lite snopen ut. Hon menade ju faktiskt det hon sa. Hon hade varit med om del dåliga killar i sin tonåring och var helt enkelt van vid att det var killar som sårade och inte tjejer. 

Noel fnyste, reste sig upp och gick med snabba steg där ifrån. Varför blev han så sur?

"Han har ju precis gjort slut med sin tjej, så det är väl lite känsligt antar jag." Och då förstod jag. Han var säkert fortfarande ledsen över Julia.