VAD GÖR NIALL HORAN PÅ VÅRT HOTELLRUMS GOLV?! (Swe/1D)

Kapitel 7 - Like, watch it Tomlinson

"What the fudge happened?" hör jag Liz förskräckt fråga. "CASSEY?!" skriker hon. Samtidigt tittar Louis ned på sina fötter.

"I'm sorry" säger han. 

"Nice weather don't you think?" säger jag efter en stunds pinsam tystnad. 

"Okay, sorry, that just got more awkward than before. Ignore me." suckar jag och biter mig i tungan. 

Det är egentligen ganska otroligt. Jag har varit beroende av 1D sen början. Stalker-mode on. Jag har tillbringat timmar framför videos; och läst flera tusen fanfictions. Spenderat dagar på twitter för att få deras uppmärksamhet. Och nu står jag här. I hallen till vårt hotellrum med Louis Tomlinson.

Den pinsamma tystnaden fortsätter. 

"What exactly do you know about me?" frågar jag tillslut. 

"I know I like you, and that you're really funny."

"CASSEY FÖR I HELSICKE!" ropar Liz för full hals i rummet bredvid. 

"Wait a second" ler jag ursäktande mot Louis innan jag rusar in i vardagsrummet. 

"WHAT'S GOING ON? ARE THERE FINALLY AN AXE MURDERER? I HAVE A SHOE AND I'M NOT AFRAID TO USE IT!" ropar jag och kastar mig fram. 

"What's up?" frågar jag tillslut Liz och ler oskyldigt. 

"Elli is not moving" säger hon och gör en fin gest, sedan lägger hon viskandes till, "I think Harry kissed her"

Sedan hängde jag inte riktigt med. Elli praktiskt taget slänger sig själv över Harry. 

"What's going on in here?" frågar Louis och kommer in bakom mig. 

Han tittar mot soffan, vilket jag är ganska säker att han snabbt ångrar. 

"Aghhhhhhhhh! My eyes! They hurt!" skriker han och gömmer sig bakom mig. 

"DON'T YOU THINK MY EYES HURT?!" skriker jag och slänger händerna för ögonen. 

"AND YOU'RE SUPPOSED TO BE THE MAN! SAVE ME SUPERMAN, FOR GODS SAKE!"

Nästa att skrika är Liz.

"ELLI WE ARE STANDING RIGHT HERE!" utbrister hon och kniper igen ögonen.

"Okay!" ropar Louis som svar till mig och slänger mig över axeln innan han rusar iväg mot köket. 

"Hi?" hör jag Elli mumla. Antar att de slutat hångla. 

"Why did you stop? I was enjoying that" hör jag hur Harry säger flinande.

"Oh my gosh! I'm just a kid! GOOD NIGHT! THIS WAS JUST A BAD DREAM!" ropar Liz efter de dunsande, snabba stegen.

"Ah. Thank you" pustar jag ut och låtsas torka bort svett från min panna. "I thought my eyes would pop out and set fire for a second"

"No problem, miss" säger Louis. Det är först nu jag inser hur nära varandra vi står varandra. Sedan känner jag någons läppar mot mina. Definition av någons; Louis. 

Jag blir helt stel. Okej, andas. AHH DET GÅR INTE! Jag kan varken röra mig eller göra någonting så jag bara blundar och försöker att inte dö av syrebrist. 

Tillslut backar Louis undan. 

"Sorry" säger han generat. Min mun formas som ett litet o och mina ögon är antagligen lika stora som tefat. 

"If you excuse me I have to... Er, go to the bathroom?" säger jag men det låter mer som en fråga, innan jag springer så fort mina klumpiga ben bär mig mot toaletten. 

"Well done Lou. You scared the first girl you really cared for away" hör jag Louis säga innan jag kolliderar med badrumsdörren. 

"Bläh" stönar jag och rullar runt, innan jag tar mig upp och går in på toaletten. 

Någon knackar på dörren.

"I'm sorry Cas. Are you okay?" frågar Lou genom dörren. 

Någonstans i bakgrunden låter det som om Liz härmar en fisk. 

"I'm okay. And you really don't need to apologize" Blärgh. Varför måste livet vara så komplicerat? Jag sätter mig på golvet. 

"I don't? So I didn't upset you?" frågar han försiktigt. 

"Nope. Not the slightest." säger jag bara och drar handen genom mitt hår. 

Och så kraschar Liz hela stämningen, genom att ropa "SE UPP JAG ÄR VATTENHULKEN".

"Would you mind if I come in?" frågar Louis och ignorerar Liz. 

"The door is open" ler jag lite. 

"I know the door is open. I broke it. I just don't dare to come in" svarar han. 

"Well your lost" säger jag och himlar med ögonen. Louis tar sats och hoppar rakt på mig för att dra in mig i en kram. Jag kramar tillbaka.

"Shall we go out and see how's it going for the others?"

"Okay dokay" jag reser mig upp och han tar i min hand för att dra ut mig till de andra som allihop sover. 

"Tråkmånsar... Sorry I don't really know what that's in english!" ler jag brett men säger det lite tyst. Jag gäspar. 

"Can I go to sleep?" mumlar jag samtidigt som Liz gör tummen upp i sömnen.

"Yes dad! School's great!" mumlar hon.

"Yeah, of course you can. Can I take the sofa?" frågar Louis.

"Yes box. I'll just check if we got any extra blankets" säger jag osäkert. 

"Okay, I'll just make it comfy here then." putar han med underläppen, och gör sina ledsna hundvalpsögon. 

Jag överväger att låta honom sova i min säng. 

"Where's Niall?" frågar jag och försöker samtidigt fortsätta sakta att bestämma mig. Jag hatar att dela säng, men samtidigt tycker jag ju så synd om honom. 

"He's on the floor between your and Lizzy's bed."

Jag fnissar lite. 

"I've decided that you might sleep in my bed. Gosh I'll regret this but whatever. It's not like Harry and Elli at least" säger jag och tittar på dem då  de ligger bokstavligt talat på varandra i Ellis säng. 

"Yay me" flinar Louis och blinkar med ena ögat mot mig. Jag rynkar på näsan och kryper ned under täcket. 

"Watch it Tomlinson. I might change my mind."

Louis kryper ned bredvid mig och lägger armarna runt min midja. Jag blundar och gömmer ansiktet mot hans hals.

"Good night Lou" mumlar jag trött.

"Good night, love" säger han tillbaka.