Inte det jag trodde...|Bok1|

Kapitel 7

MARKUS P.O.V

När jag vaknade upp var hela rummet där jag satt var upplyst. Jag blundade av all ljus. Blinkade några gånger och efter några sekunder vänjer sig mina ögon vid de starka ljuset.

Mannen hade säkert tagit bort tejpet för min mun, för att jag började spy. En ovälkommen stank trängde sig in i näsan att jag började kräkas mer, men denna gång bara välling.

Repen i handleden var lite lösa så de var lätt för mig att ta ut händerna. Jag ställde mig upp och gick fram till kroppen. Vissa av kroppen hade inget hår på huvudet och andra några hårstrån kvar. Och andra hade några skinntorra kvar. Andra var bara skelett.

Plötsligt öppnades dörren hastigt och en man med ett ärr under ögat kom in i rummet.

- De e lunch nu sa han högt.

Jag gick ut ur rummet, men kollapsade i hallen. Jag började gråta över allt som hade hänt.

- RÖR PÅ FLÄSKET DIN JÄVLA SKITHÖG!!! Skrek han och sparkade mig i revbenen.

Jag skrek. Plöstligt utan att jag visste kröp jag till mannen och drog i hans ben. Jag grät och pekade på det lilla lilla fönstret som satt på väggen. Inte ens Tea som var smal som en pinne skulle få plats igenom de fönstret.

Jag började böla och eftersom jag inte kunde prata längre gjorde jag massa tecken som betydde '' Snälla låt mig gå ''

Mannen tittade sorgset på mig. Han strök mig på huvudet. Precis som min mamma brukade göra när jag var liten. Hon brukade göra det när jag fick mardrömmar. Men nu finns inte hon i mitt liv längre. Hon dog....bil olycka..

- Jag kan inte viskade han medans en tår kikade fram genom hans öga.

" Nej så nära "

Jag kramade honom av en RIKTIG konstig anledning.

Han knuffade bort mig och skrek.

- VAD TROR DU ATT DU GÖR?!?!

Jag tittade på honom. Vad var de som hände alldeles nyss.

Fan vad han ändrades så snabbt.

Han knöt repen så hårt om mina handleder att det kändes som om de skar sig in i huden.

Han drog repet som om jag vore en hund med koppel..fast runt handleden.

*i matsalen* Fortfarande Markus p.o.v

Jag hade en papperstallrik i handen med ett äpple och något mosigt med en brunaktig färg.

::

Eww..Jag tror den rör sig?!

Ne, de gjorde den inte.

Jag svepte med blicken på barnen som satt och åt eller grät efter sina föräldrar väl dom blev slagna med piskare.

Plötsligt såg jag en flicka med vänd ryggen mot mig. Choklad brunt hår och en armad.

" tänk om de är Tea? "

Jag gick långsamt mot flickan och rörde på hennes axel. Hon vände sig raskt och tittade skrämt på mig.

- Tea?

- Markus?

* KLASH *

Jag kände en smärta som spred sig uppför ryggen.

* KLASH *

Smärtan trängde sig in i huden och jag tappade maten på golvet. Tea reste sig upp och hoppade på mannen bakom mig.

* KLASH *

Jag föll ner på golvet och allt blev svart.......

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Såå vad tyckte ni om detta kapitel? Var de bra? Var det bara så grymt att du känner dig exalterad? Att ni kanske vill hoppa ner från ett fönster? Skojar bara..JK...im just playing around... Aja. Ett kort kapitel BARA TILL ER! Hehehe...Slå mig inte. Eller jo, men då får ni slå mig på smalbenet där min svagaste punkt är. Inte? Anytime!Förlååt så jäkligt mycket... ursäkta för svordom... men idag skulle jag passa min lillesyrra från 14.30-21.00 eftersom min mamma började sitt jobb idag och jag hade inte helt enkelt inte tid att uppdatera. Ok, tänk inte såhär " hon bryr sig inte " för de gör jag! Jag gör verkligen det! Men tack ändå att ni fortfarande läser denna story och nästa kapitel kommer väl inom kort!! OBS: Kommer ej uppdatera imorron för har jätte viktig sak att göra, men kommer kanske uppdatera Tisdag eller Onsdag eller nån annan dag denna vecka!!

Xoxo/ Ssz123 🎀🎀🎀