Inte det jag trodde...|Bok1|

Kapitel 15

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

MARKUS P.O.V

Jag och Samir stod framför en blå dörr.

- Då kör vi då?

- Vi gör det snabbt!

Samir tryckte in handtaget och öppnade dörren, där stod en man omringad av eld och han stod på en stol medan han fäktade med armarna.

- HJÄLP, HJÄLP, SNÄLLA HJÄLP MIG! skrek han och såg rädd ut.

Jag tänkte. Det är ju faktist rätt åt honom.. men jag är ingen mördare.

- BARA OM DU SLÄNGER NYCKLARNA! skrek Samir och höll fram sin ena hand.

- HÄR TA DOM sa han och slängde dom till Samir som fångade dom.

- TACK SÅ MYCKET! sa Samir och drog mig i armen medan vi sprang ut ur rummet.

- EY, HJÄLP MIG UT! skrek mannen.

- DET SKULLE VI IFALL DU INTE HADE BÖRJAT VÅLDTA BARN, PERVO! Skrek jag och Samir stängde och låste dörren, därefter fick vi krypa till dom andra rummen. Värmen var så varm så att det var svårt att andas. Det var rök överallt och allt som hördes var skrik och gråt från rum och det höga pipade ljudet från brandlarmet.

VANESSAS P.O.V

Smärtan i magen började bli värre. Jag hade börjat kräkas, men det är säkert för all ljud. Sapphire ligger avsvimmad på golvet av all värme medan alla i rummet försöker bryta upp dörren genom att trycka på den. Min mage hade svällit upp dom här 4 månaderna. Det var rök överallt så jag hade suttit mig på golvet och svettades.

Plötsligt kändes det som om nån sparkade på mig. Inte utanpå utan inuti, i magen. WTH?! Smärtan gick mer neråt och något blött rann under mig. VATTEN?! OMG, jag är gravid!

- SAPPHIRE, SAPPHIRE VAKNA!! skrek jag och puttade av henne från mina ben och hennes huvud träffade marken med ett duns.

- Ja, ja jag är vaken! sa hon och tittade runt. Därefter tittade hon på mig som kall svettades och som bet mig på läppen för att hålla emot all smärtan.

- Vad är det med dig? Nej, nej säg att du inte är...

- Jo,jo och du måste hjälpa mig SNABBT!!

Sapphire ropade på någon och personen trängde sig ut genom folkmassan och frågade. Hon satte sig ner framför mig. Sapphire viskade nåt i hennes öra och hon nickade.

- Ok så jag vill att du särar på benen nu, Vanessa.

Jag särade på benen medan jag höll upp mig med mina två armbågar.

- S..Sapphire är du säker att hon kan det här?

- Ja, hon ska bli läkare när hon blir stor och hon har läst massvis med böcker om detta så du behöver bara göra som hon säger, Ok? sa Sapphire och höll min hand.

- Ok, Vanessa nu vill jag att du ska krysta. förstår du?

- HUR FAN GÖR MAN DET?!?!

- Tryck!

Jag krystade och kände hur smärtan blev större och större.

- KRYSTA!

Jag krystade och kände hur smärtan blev ännu större och hur något försökte tränga sig ut. Jag kände hur blod började rinna ut.

- JAG SER HUVUDET! Ok, Vanessa nu vill jag att du ska krysta hårt!

Jag började darra. Det lönar sig ändå inget till, ungen kommer ut 5 månader för tidigt och den kommer vara jätte liten!