Lost girl - Peter Pan

2.

Mitt blod frös till is.
Det var någon bakom mig.
Det var någon i mitt hus.
I MITT RUM.

Jag andades så lugnt jag kunde.
Personen bakom mig var helt tyst, men jag kunde nu känna andetag i min nacke.
"Är du rädd?"
En mörk raspig röst viskade i mitt öra och det gick rysningar längst min ryggrad.
Jag kunde inte röra mig.

Personen bakom mig, som jag nu var 99% säker var en kille stod tålmodigt kvar och väntade på ett svar.
Jag stängde ögonlocken för att stoppa tårarna som ville komma fram.
"När jag ställer en fråga förväntar jag mig ett svar!" Väste han.
Jag slog upp ögonen.
Jag behövde fly, och det var nu.
Innan jag ens hunnit inse det själv började jag springa mot min sovrumsdörr.
Precis när jag skulle ta tag i handtaget stoppades jag av en hand som tog ett fast tag om min handled.
Jag drog och ryckte allt vad jag kunde för att ta mig loss men killen var stark.
"Släpp mig!!" Skrek jag, men han lyssnade inte.
Han vände på mig och jag tittade nu rakt på hans bröstkorg.
Den rörde sig i ett lugnt tempo.
Han var lugn?

Jag vände försiktigt upp blicken och mötte ett par gröna ögon.
Han stirrade redan ner på mig.
Ett flin växte på hans läppar, och jag insåg då vad det var som egentligen hände.
En kille hade brutit sig in i mitt rum, genom fönstret.
Men utan att förstöra det, hur gjorde han det?

"Du är snabbare än vad jag trodde" mumlade han medans han skannade mig från topp till tå.
Jag kollade mot min handled där han fortfarande höll ett fast grepp.
Var det nu jag skulle dö?
Skulle han döda mig?

"Jag ska inte döda dig, om det nu är det du tror" sa han lugn, men man hörde att han egentligen var väldigt irriterad.
"Men det var dumt av dig att försöka fly" sa han sedan.
Jag skakade av rädsla.
Vem var han?

"V-vem är du?" Frågade jag försiktigt.
Han kollade på mig med ett höjt ögonbryn.
"Vet du inte det?" Frågade han överraskat.
Jag skakade på huvudet.
Han skrattade.
"Jag är Peter Pan, älskling. Och jag är här för att hämta dig.."

——————————————————————-
Nu börjar historien på riktigt..