Psychotic

Kapitel 3.

Angelina Irwin

Jag kunde fortfarande inte sova. Allt jag kunde tänka på vad jag skulle ta mig till. Han är tydligen pysiskt sjuk. Han kan inte hålla mig fast här för alltid. Kan han?

"Angelina, sov.." Muttrar han mot mitt öra, men släpper inte taget om min kropp. Det är som att han är rädd att jag ska springa för mitt liv när han låter mig gå och han har rätt. Det ska jag.

Första chansen jag fick så skulle jag smita här ifrån.

Jag rörde mig en gång till i Harry's famn, försökte göra mig själv bekväm och försöka få lite sömn. Harry gäspade, vilket fick mig mina ögonlock att slå ihop och försökte låtsas som jag sov, igen.

Jag kunde känna hur hans fingrar drogs längs min kind och jag gjorde mitt bästa att inte göra något åt det. Han suckade och drog sin tumme över min nedre läpp. Hans rosa läppar kom i kontakt med min kind, lämnade dem där för fem sekunder.

"Jag vet att du inte sover", viskar han.

Jag öppnade ett öga för att få se att han kollade på mig, förstöelse tog plats på hans ansikte.

"Varför sover du inte, raring?"

Jag lyfte på min axlar och svarade, "Jag vet inte."

"Bara slappna av, jag skulle avsky att se dig inte få någon sömn baby." Sade han i en låg ton, snuddade sina läppar mot min näsa, innan han pressade sina läppar där.

"Okej." Viskade jag, innan jag slöt mina ögonlock. Han drog försiktigt i mitt huvud upp mer så att jag låg mot hans bröstkorg. Jag kunde höra hur hans hjärta slog åt en bra puls.

"Duktig flicka. Jag stannar uppe tills du somnar om det känns bättre." Föreslog han, samtidigt som han drog sina fingrar genom mitt hår.

"D-Det är okej.." Sade jag sömnigt. Jag kunde känna hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre.

-

Med en gäspning satte jag mig upp i sängen och insåg att jag var ensam i rummet. Den stora altanen var precis några meter ifrån sängen. Om jag bara skulle öppna dörren och springa för livet sedan.

"Angelina. Din frukost är klar", jag vänder mig om och får se att Harry står i dörr öppningen.

"Om du tänker smita, så är vi de enda två på denna ö;n. Du får gärna försöka dock."

Jag biter mig i läppen, för att sedan bli påmind om att jag bara har underkläder på mig.

"Harry!" Ropar jag då han har försvunnit ut ur rummet.

Han kommer snabbt tillbaka, hopp i hans irisar.

"Jag har inga kläder.." Mumlar jag och kramar om täcket.

"Oh."

"Mhm" hummar jag.

Han suckar och tar fram en stor baggy tröja, plus ett par mjukisbyxor.

"Du får använda mina, tills Liam kommer med nya."

Jag nickar och sätter på mig kläderna, under täcket. Den klumpiga personen jag är så ramlar jag ur sängen. Jag biter mig i läppen och fokuserar mig snabbt på att få på mig mjukisbyxorna och tröjan. Harry har redan försvunnit ur rummet, vilket får mig att pendla med ögonen mellan altanen och dörren.

Jag kanske ska få honom att jag inte kommer lämna honom?

Med den tanken i mitt huvud så går jag ut ur rummet, och försöker hitta köket.

"Angelina!" Ropar Harry skarpt vilket får mig att genast hitta köket.

"Ja..?"

"Maten, ät upp allting." Säger han till mig och jag sätter mig ned på stolen och kollar ner mot äggen och baconen. Jag hoppas att han lagar god mat.

Med hans blick på mig, så tar jag en tugga av maten.

"Oh my god", säger jag och äter mer.

Det var gudomligt.

"Ät upp fort", fortsätter han att säga.

Men jag äter i min egna takt, för om jag äter för snabbt spyr jag upp allting någon timma senare.

"Angelina!" Fräser han och tar maten ifrån mig.

Jag ger honom en förvirrande blick, "V-vad är d-det?"

"Du har ätit klart."

Va?

"Kom igen, res dig upp."

Jag kan inte föreställa mig att han är trettiofyra, han beter sig som en fyra åring just nu. Men jag lyder honom fortfarande, jag vill inte att det som hände igår ska hända nu igen.

Han tar tag i min arm och leder mig in till ett stort badrum, "Duscha."

Jag biter mig i insidan av kinden för att inte trotsa emot.

"Med d-dig?"

"Nej Angelina. Jag sitter här. Vi vill inte att det som händer igår, ska hända idag igen, vill vi?"

Jag skakar snabbt på huvudet.

"Klä av dig", mumlar han och jag gör som han säger tills jag står i mina underkläder.

"S-snälla.. Kan jag inte få byta om ifred?"

Han biter sig i läppen och studerar min kropp noga.

"Mmm, men sedan får du betala för det."

Jag känner hur mina ögon blir vattniga och han lämnar badrummet. Jag stänger hastigt dörren, och klär av mig för att sedan lägga allting i tvättkorgen. Frustrerat kliver jag in under vattnet. Jag tvättar min kropp och mitt hår, för att sedan kliva ur duschen. Med en suck så lindar jag handduken runt min kropp och torkar mitt hår med en annan handduk.

Jag stiger ur badrummet och får syn på Harry och en annan man som sitter i köket och pratar.

"Darling', Liam fixade kläder till dig." Säger Harry och räcker mig många påsar med kläder.

Jag kollar på Liam, studerar hans ansikte ett tag.

"Du måste vara Angelina Irwin. Jag är Liam." Hälsar han med en mörk röst.

"Gå och byt om, kom sedan ut igen." Jag kollar upp mot Harry som blinkar med ena ögat mot mig.

"Okej", svarar jag och går in mot Harry's sovrum.

Detta kommer bli en helvetes dag och jag vet inte hur länge jag orkar med detta.