Psychotic

BONUS: kapitel 1.

KAPITEL 1 AV LUNATIC. BOK TVÅ, kommentera om det låter intressant och om jag ska börja med den andra boken, kanske? idk tbh.

Angelina Irwin

Mitt hjärta dunkar i säkert hundra nittio och jag är rätt säker på att jag nästan slutar andas. Harry är mannen som har tagit tag i mig, hur kan han fortfarande leva? Den frågan ställs i mitt huvud flera gånger, vad gör han här och varför lever han fortfarande? Jag trodde att jag blev av med detta, jag var nästan på väg att få bort alla dessa känslor. Men han är här nu. Harry. Min själsfrände.

"Harry?" Det namnet är allt som rullar av min tunga, jag vet inte ens om han hör mig eftersom hans hand är placerad på mina läppar.

Jag väntar på hans svar, i ren desperation ber jag till gudarna att det ska vara honom. Jag har saknat honom på ett sätt.

"Angelina, hjärtat, du kommer ihåg mig," mumlar han med en låg röst mot mitt öra. Hans händer släpper mig och då tar jag något steg tillbaka för att ta in synen framför mig.

Hans hår har växt, det är mycket längre. Det går till och med ner längs axlarna, vilket jag finner något otroligt attraktivt. Jag rynkar på pannan då jag ser hur Harry slickar sig om läpparna. Han ser helt frisk ut, han har inte en enda skada på sig. Han ser perfekt ut, som vanligt.

"Nå? Ska du inte krama mig och säga att du har saknat mig?"

Jag kollar upp mot hans ögon, Gud, jag kan inte tro att han är här. Med mig. Det är sjukt att jag ser på honom igen.

"Jag har saknat dig," ler jag mjukt mot honom.

Harry öppnar upp armarna, vilket jag tar som en gest om att krama om honom, vilket jag gör. Jag slänger mina armar kring hans nacke och kramar om honom med all kraft jag har. På bara några sekunder kan jag känna hans doft igen, en blandning av alkohol, cigaretter och något jag inte alls känner igen. Men vem bryr sig?

"Du är äntligen arton år, nu kan vi gifta oss och skaffa oss perfekta barn till oss," Harry drar sina armar hårdare kring min kropp, vilket jag tycker är något otroligt obekvämt.

"Va?"

Han flinar fräckt. "Jag älskar dig Angelina Irwin och jag vill gifta mig med dig."

"Nej," jag skakar på huvudet, "Jag tänker inte gifta mig med dig. Vad pratar du om Harry?"

"Jag kom tillbaka hit för din skull. Baby girl, jag älskar dig."

Jag backar undan några meter, rädd över det hela, "jag..jag måste gå hem..Harry leta upp mig imorgon?"

"Nej du ska ingenstans hjärtat," Harry går fram emot mig och greppar tag om min arm med ett hårt grepp. Jag tar ett djupt andetag. Vad har hänt med honom? Vad har hänt med mig..varför beter jag mig som om inget har hänt? Jag behöver gå hem och ringa polisen, berätta för dem att han lever. Jag behöver skydd, varför gör jag ens såhär? Varför kramade jag om honom och sade att jag saknade honom? Detta är dumt gjort av mig.

"Harry..vet du vad, vi kan träffas imorgon på ett café. V's Café heter det. Vi kan prata där? Jag behöver gå hem, jag vet att du kan hitta det. Jag..jag älskar dig."

Hans ögon lyser genast upp och då släpper han greppet om mig. "Älskling det har du rätt i. Jag behöver berätta många saker för dig, jag har rätt spännande saker på gång."

"Jag längtar efter att få höra dom," berättar jag för honom med ett stort leende på läpparna.

Han ler ännu större, innan han går fram mot mig och pressar sina läppar mot mitt öra och viskar med en hes och djup röst. "Jag är tillbaka, prinsessan, och det finns inget du kan göra åt det. Åh nej, du kan inte springa från mig och du kan absolut inte gömma dig för mig. Jag hittar dig alltid, och när jag väl hittar dig igen släpper jag aldrig taget om dig."

Jag sväljer högt. "H-harry, snälla, låt mig gå nu."

"Självklart, vännen, gå hem och sov på saken. Jag saknar dig redan. Kom ihåg vad jag sade, spring inte ifrån mig. Du vet att jag alltid kommer hitta dig. Göm dig inte, ropa inte på hjälp och gör absolut inget du skulle ångra sedan. Förstår du?"

"Ja, j-jag förstår. Jag förstår verkligen."

Han slickar sig om läpparna sensuellt. "Bra. Då är vi överens hjärtat. Eller hur?"

"J-ja."

Jag har fortfarande ingen idé om hur hans humör kan ändras så snabbt. Det är fascinerande, han är fascinerande.

Jag önskar bara att han kunde ha varit död för en gångs skull. Nu vet jag att det kommer bli en helvetes åktur och att jag kommer stiga in i helvetet igen.

Harry är en djävul.