Psychotic

Kapitel 16.

Angelina Irwin'

Jag vaknade upp av dunkar, det var som om glas splittrades och möbler kastades åt olika håll och kanter. Gäspandes vände jag mig om och kollade efter Harry, men han var inte inom synhåll. 

Hastigt reste jag mig upp ur sängen, och jag ångrade mig direkt då min balans inte alls var bra denna tiden på natten. Jag biter mig i läppen, och försöker hämta mig själv för att sedan gå ut ur sovrummet. '

Jag bet mig ännu hårdare i läppen, när jag insåg vad som hade hänt i vardagsrummet. Jag hade rätt, möbler var krossade och förstörda, medans glas och tallrikar var över allt splittrandes. 

“Harry?”

Inget svar.

“Harry är du hemma?”

Inget svar.

Jag tog ett djupt andetag när jag såg Harry sitta i en fåtölj, en vodka flaska i handen. Hans ansikte var svettigt, och hans ögon var vattniga. Hans lockiga hår föll ner mot pannan, och hans klädsel var smuttsiga och blöta. 

Jag går fram till honom försiktigt, “Harry, vad är fel?”

 “Jag har gjort något väldigt dumt,” mumlar han och tar sedan en till klunk av sin vodka flaska.

Jag placerar min hand på hans knä, “Vad pratar du om?” 

“Jag har gjort något väldigt dumt,” upprepar han.

Hans hand skakar, och ständigt så skakar han på sitt huvud. “Jag har gjort något väldigt dumt!”

Jag tar genast tag i hans vodka flaska och ställer den långt ifrån hans tillgång, och tar genast tag i hans händer. “Harry, lyssna på mig! Vad pratar du om?”

“Ser du inte vad jag har gjort?” Han kollar på mig med en stel blick, “Jag har förstört dig!”

“Nej, nej, nej.” Berättar jag för honom samtidigt som jag sammanknuter våra fingrar med varandra. “Harry, kom igen, kolla på mig.”

“Baby,” viskar jag och äntligen stannar han i det hela och kollar på mig med en iskall blick. “Du har inte förstört mig.”

“Jag är ledsen,” muttrar han lågmält och tar genast tag i mina höfter och lyfter mig upp så att jag sitter i hans knä med mina ben kring hans midja. “Imorgon låter jag dig åka tillbaka hem, och jag flyttar långt här ifrån så att vi aldrig mer träffas igen.”

“V-va?” Han nickar samtidigt som han drar sina fingrar längs min kind. “Harry, nej, det kan du inte-”

“Darling, vi kan inte leva så här. Först och främst, du kan inte leva såhär.”

Jag drar mina fingrar genom hans blöta hår, “Du kan inte mena allvar.”

Han placerar sina läppar mot mitt öra, “Jag är allvarlig. Du får inte leva såhär.”

Jag börjar genast skratta, vilket får Harry att rynka pannan. 

“Vad skrattar du åt?” Frågar han med en skarp ton.

“Det är första gången du verkligen bryr dig,” ler jag och håller mig äntligen från att skratta.

Han placerar sin tumme under min haka, vilket får mig att kolla upp mot han. Han ger mig en sympatiskt leende.

“Jag har alltid brytt mig om dig,”

“Nej det har du inte,” säger jag till honom och för första gången på den senaste timmen vi satte här så kollade jag ner mot min klädsel vilket orsakade att också Harry märkte min klädsel. Rättare sagt, mina underkläder.

“Jag gillar vad du har på dig,” flinar han fräckt mot mig.

Jag ler mot honom medans jag placerar mina händer på hans nacke och knuter fast mina fingrar där, “Jag kan inte tro på hur vi gick från att bråka, till detta..”

“Kyss mig,” viskar han och klämmer till på min rumpa. 

“Det skulle jag älska.” 

Jag sammanlänkar våra läppar mjukt, och genast pressar jag min rumpa hårdare mot hans utbuktning. Han pressar in sina fingrar hårt in i mina höfter, vilket får mig att stöna av den obekväma känslan. Han drar sin tunga längs min underläpp, vilket jag genast accepterar.

Jag drar mina fingar genom hans underbara hår, och drar dem genom hans hårändor. Han stönar av det jag gjorde. 

“Hey, baby, låt oss gå mot sovrummet och ta hand om detta.” Viskar han mot mina läppar och genast bär han upp mig och bär mig in mot sovrummet.