Psychotic

Prolog

[Status: Redigerad.]

Angelina Irwin

Det är kallt ute. Det är både kallt och mörkt ute. Min bror skulle vara förbannad om han visste att jag gick runt på gatorna i mörkret. Men idag är han inte hemma och då är mina föräldrar hemma. Gör Gud vet vad med varandra. För en sexton årig tjej, så borde jag inte bli äcklad av detta, men jag är så jäkla äcklad av att höra de nätterna långa och dagarna korta. Jag kanske ska skicka iväg ett sms till min mor? Nej, det borde jag inte. De har glömt bort mig vid denna tiden, så jag borde inte påminna dem om att jag är ute mitt i ingenstans. Enligt mig, så var jag det, men jag var bara i en gränd. Jag kanske har gått vilse.

Frustrerat kollade jag bakåt mot de irriterande ljuset som hade stört mig i några minuter. Rutorna var tonade så man såg inte vilken som satt i bilen men jag tog mig modet att gå emot bilen. Med min tur stannade personen och drog ner rutan.

I bilen satt den mest attraktiva mannen jag har någonsin sett. Han hade en kostym på sig, så han var absolut formel av sig. Hans bruna hår satt perfekt på honom. Jag kan inte ljuga, han var attraktiv.

“Vill du ha skjuts?” Frågar han med en hes röst.

Jag biter mig i läppen och går fram till rutan, jag stannade när jag stod precis framför.

“Hur gammal är du?” Tar jag modet att fråga honom.

“Gammal nog för att köra en bil,” svarar han med ett leende på läpparna.

“Kom igen, jag kör dig hem.” Säger han och öppnar bil dörren för mig på andra sidan.

Jag ser på honom ett tag, “Jag vill inte hem.”

Hans irisar blev fyllda med lust vilket skrämde mig en bit, men enligt han så var jag attraktiv och det fick mig att bli glad. Jag har aldrig haft en pojkvän i hela mitt liv, aldrig kysst en kille och jag är oskuld. Lyckos mig. Märk min sarkasm där.

“Vad är ditt namn, vännen?” Frågar han med samma hesa stämma.

“Angelina, vad är ditt namn?”

“Harry Styles,” hälsar han.

“Följ med mig hem, Angelina.” Mumlar han, hans irisar är fortfarande fulla med lust.

Jag slickar mig om läpparna, “Jag vet inte om det är en sådans bra idé.”

“Angelina! Kom igen, jag kan inte lämna dig ute på gatan.”

“Jag känner inte dig,” påminner jag honom om.

Han ser så mycket äldre ut än mig.

Han suckar högt, vilket får mig att kliva in i framsätet på bilen. Jag är så dum ibland, varför klev jag ens in i bilen?

“Bältet,” säger han till mig, jag suckar och sätter på mig bältet.

Jag tycker detta blir en bra tid att prata med honom. Lära känna killen som jag ska sova över hos.

“Så..Vad jobbar du med?”

Han kollar snabbt på mig, lusten försvunnen, och sedan tillbaka på vägen snabbt.

“Jag är VD för ett företag, Angelina.”

Wow.

“Stäng munnen, Angelina. Det är inte attraktivt.” Påminner han mig och jag blir genast obekväm.

Jag stänger munnen och lutar mig bakåt mot det bekväma sätet.

“Du måste vara gammal då,” häver jag ur mig utan att tänka mig för.

“Det är jag.” Mumlar han och kör upp på en stor uppfart.

För varje meter han åker med bilen så tänds lampor längs uppfarten. Framför mig var ett stort vitt hus. Jag biter mig i läppen samtidigt som han kör in i garaget. Väl inne där har han tre bilar redan. En Hummer, en lamborghini, en S.U.V och Range Rovern' han körde just nu. Jag kunde mycket om bilar eftersom jag växte upp i en bil verkstad.

“Angelina, kommer du?”

Jag nickar, klickar ur bältet och stiger ur bilen. Jag håller hårt i min mobil och går efter Mr Styles in till hans hus. Jag tycker att Mr Styles låter mycket bättre än Harry, och han är både äldre och formulär av sig, så det hela låter bättre.

“Angelina.”

“Mr Styles?”

“Klockan är över midnatt och vid denna tiden borde du sova,” mumlar han och vi går igenom en stor korridor. Dörrar var på både höger och vänster.

Jag fnäste åt hur dumt det lät. “Jag är sexton. Jag är ingen unge.”

Han skrattade. Den hesa stämman fyllde vardagsrummet vi hade kommit till, jag kunde känna hur nackhåren reste sig pågrund av han skratt.

Jag älskade hur det lät och jag ville inte att han skulle sluta.

“Angelina, vilken tid börjar du skolan imorgon?” Frågar han samtidigt som vi fortsätter genom huset.

“Uhm, klockan åtta. Hur gammal är du förresten?” Ler jag mot honom och lägger ner min mobil i min bakficka av mina jeans shorts.

“Det första vi gör imorgon är att åka hem till dig och hämta dina kläder, sedan så kör jag dig till skolan. Är det okej för dig Angelina?”

Måste han uttala mitt namn i varje mening?!

“Hur gammal är du?,” frågar jag honom en gång till.

“Trettiofyra.” Svarar han och klär av sig sin kavaj, sin skjorta, slips och sina byxor.

Jag biter mig i läppen och kollar runt i rummet, då jag märker att vi har nått hans sovrum. Detta är sjukt. Jag borde springa här ifrån, med huvudet först.

När min blick fördes mot Mr Styles så hade han bara ett par svarta kalsonger på sig. Ugh, jag borde kolla bort.

“Angelina, lägg dig i sängen så tar jag soffan.”

Jag skakar på huvudet, “Nej. Uh- jag tar soffan..”

“Angelina du behöver sömn,” mumlar han och fixar till hans hår.

“Jaha..Tack.”

“Ingen orsak Angelina.” Flinar han och försvinner ut ur rummet, lämnar mig ståendes i hans rum.