Älska dig till döds

Kapitel 9

Jag parkerade cykeln utanför Jadens garage. Innan jag gick vidare till ytterdörren låste jag cykeln. Jag ställde mig utanför ytterdörren och knackade på. Snabbt som blixten hade slagit ner i ett träd kom Jaden och öppnade dörren.

"Hej, babe." Jag svarade genom att ge han en lätt kyss på läpparna. "Får man komma in?", frågade jag och flätade ihop mina händer med hans.

"Absolut." Inne var det alltid som vanligt städat. Men det var ovanligt ljust där inne. Jag insåg snart att Jaden hade tänt upp massa stearinljus. På golvet låg det små, små röda rosenblad.

"Har du gjort allt detta för mig?", frågade jag häpet. "Japp.", sa han stolt och lade sin arm om min axel. "Varför det?", frågade jag.

"Har du glömt vad du lovade häromveckan?"

"Jag tror det. Jag kommer ju inte ihåg så, ja det tror jag. Vad har jag nu sagt?"

"Kommer du inte ihåg när jag kom och hämtade vid skolan?"

"Det har du gjort många gånger." 

"Okej. Det var en dålig förklaring.", sa han och suckade. Han fortsatte: "Den dagen jag ringde till dig och stod utanför ditt hus med en bukett röda rosor. Det har jag aldrig gjort innan."

"Jaa... Den gången. Vad lovade jag, då?"

"Du har verkligen ett minne som en guldfisk.", sa han och skrattade tyst. "När vi kysstes och du var tvungen att gå och klä på dig ordentliga kläder, för vi skulle till skolan. Då så lovade du att du skulle fortsätta kyssen någon annan dag."

"Ja, just det! Så det var därför du ringde?"

"Ja. Men inte bara för att jag ville avsluta det vi började med. Jag ville faktiskt också träffa dig, och bara vara med dig." Jag log generat.

"Det är verkligen fint av dig Jaden." Jag tog ett steg fram och kysste honom lätt.

"Ashlee?", viskade han i mitt öra. Vi stod panna mot panna. Våra läppar var bara ungefär några centimeter ifrån varandra.

"Ja?", svarade jag viskande tillbaks.

"Jag älskar dig. Det är dig jag vill vara med. Dig och ingen annan."

En kyss återupplivades igen. Våra läppar möttes åter igen.

Jag blev chockad hur mer intensiv kyssen blev. Mina fingrar grävde djupt in i hans tröja, och hans händer smekte min kind.

Vi förde varandra till soffan där jag kämpade med att få av Jadens tröja. Vi rev och slet i varandras kläder men kunde inte sluta kyssas. Ju mer intensivare kyssen blev desto mer kände jag den där pirrande känslan igen i magen. Jag var lycklig. Det var den känslan som hade spårat mig. Känslan kändes mer än bra. Först hade känslan varit främmande, eftersom jag tydligen inte hade varit lycklig på ett tag. Men nu var den helt underbar.

Jaden. Det var den killen som hade gjort mig lycklig.

Det var den killen som älskade mig. Det var den killen som jag ville leva med i resten av mitt liv.

Många träffar inte sin livspartner i grundskolan, men jag kände något extra när jag var med Jaden. Jag hade sagt likadant när jag var med Dylan. Men då kände jag ingenting. Det gjorde jag nu.

En låga som hade tänts inom mig. En låga som aldrig kunde slockna så länge jag var med Jaden.

Den natten vaknade jag av en konstig känsla i magen. Den skrämmande och ilande känslan gick genom kroppen.

Jag tittade snabbt efter för att se om Jaden var kvar bredvid mig. Där låg han. Han sov djupt.

Jag lade mig ner igen på kudden för att somna om. Klockan kunde inte ha varit mer än tolv på natten. Trött och yr slog jag ner ögonlocken så de täckte mina trötta ögon. Jag låg och blundade ett tag innan jag hörde det ljud som hade väckt mig innan.