Lights Will Guide You Home || Luke Hemmings | Book 2

Kapitel 10 - Scream.

| Heather's P.O.V |

Att se sin bästa vän sårad på djupet fick ens skyddsinstinkt att ta fart. Lusten att klå upp Luke växte inom mig, dock stretade jag imot eftersom det skulle få väldiga konsekvenser. Men att se Zoey lida fick även mig att må dåligt, hennes sorg liksom smittade av sig på mig. Hon förtjänade inte förvirringen och bedrövelsen som hon ständigt drogs med. Hon förtjänade ett liv fyllt med skratt, eufori och kärlek. Jag kunde dock inte uppfylla alla dom kraven, men huvudsaken var att jag stundligen fanns vid hennes sida och erbjöd henne en axel att gråta ut mot eller en vän att dela ett gott skratt med. Kärleken kunde bara uppfyllas av personen som sårat henne som mest. Luke. 

'' Heather? ''

Jag kom med ens tillbaka till verkligheten och vände mig om, för att sedan finna Zoey sittandes på en barstol intill köksön. 

'' Godmorgon Zoey. '', sa jag mjukt. '' Är du hungrig? '' 

'' Nej. '', log hon svagt och jag himlade med ögonen. 

'' Du åt ingen middag igår. Du måste få i dig någonting. ''

Zoey suckade och började fingra lite på sina nagelband. 

'' Jag gör en macka åt dig, okej? '', erbjöd jag och Zoey nickade. 

'' Vad skulle jag göra utan dig, Heather? '', frågade Zoey och log ett svagt leende.

'' Det är en bra fråga det. '' , skrattade jag dovt. 

__

När  Zoey väl hade fått i sig lite näring så såg hon med ens piggare ut. Hennes kinder hade gått från likbleka till smultronröda, likaså hennes läppar. Man kunde dock se glimt i hennes ögon. En glimt som symboliserade all hennes sorg. Men hon var stark, hon skulle klara sig igenom detta. Huvudsaken var att hon trodde på sig själv. 

'' Tack så mycket, Heather. '', log Zoey och torkade bort lite jordnötssmör ifrån sin mun. 

'' För vadå? '', skrattade jag och började duka av köksbordet. 

'' För allt, egentligen. '', svarade Zoey och gav mig sedan en hjälpande hand med disken. 

'' Varsågod. '', skrattade jag, omedveten om vad jag egentligen skulle svara. 

Vi fortsatte därefter att plocka undan efter oss. Tystnaden mellan oss var ganska bekväm då jag förstod att vi båda befann oss i djupa tankar som bara involverade oss själva. 

'' Vad har du för planer idag då? '', frågade Zoey plötsligt och jag svalde nervöst.

'' Faktum är att Michael bjöd in mig till studion.'', sa jag snabbt då det inte fanns någon anledning till att ljuga eftersom sanning varar längst. 

'' Sen när började du hänga med Michael? '', frågade Zoey och höjde på ögonbrynen i en förvånad gest. 

'' När du var hos Luke förra veckan så kom Michael hit, i hopp om att du var här. Jag bjöd in honom och i väntan på dig så började vi lära känna varandra. Det visade sig att vi hade väldigt mycket gemensamt, och sen dess har vi hållit kontakten med varandra. '', sa jag och kunde inte undgå att le.

Det jag precis hade berättat för Zoey var ingenting annat än ren sanning. Michael hade visat sig vara en mycket ödmjuk person med ett stort hjärta för humor. 

'' Jaha. '', var allt Zoey svarade innan hon fortsatte att torka köksbordet.  '' Gillar du honom? ''

Jag höjde på ögonbrynen och skakade sedan på huvudet. '' Nej. Vi är bara vänner, ingenting annat. ''