Lights Will Guide You Home || Luke Hemmings | Book 2

Kapitel 11 - Broken wings.

| Zoey's P.O.V |

Jag var nu nästintill det jag fruktade allra mest på denna jord, ensam. Mamma låg fortfarande i koma och visade inga tecken på varken liv eller död, hon befann sig någonstans emellan. Heather hade varit tvungen att säga adjö och återvända till Kalifornien pågrund av hennes jobb och studier, som hon längre inte hade tillåtelse till att skjuta upp. Jag hade dock sagt upp mig från mitt jobb och lagt mina planerade studier åt sidan då tiden som jag skulle stanna här fortfarande inte var närmare angiven. Mitt liv och min framtid låg för tillfället i ödets händer, då jag varken hade någon uppsikt eller kontroll över det längre.

Dom senaste dagarna hade jag suttit isolerad i mitt egna hem, avsides från omvärlden. Jag hade ändå ingen att vända mig till. Alex och Calum hade tagit tillfälle i akt och rest bort över helgen, bara för att få lite ensamtid med varandra. Michael och Ashton hade jag inte hört av på ett bra tag, vilket var både sorgligt och lättsamt. Förut var vi med varandra hela tiden, bästa vänner för alltid. Men det visade sig att även alltid hade ett slut, som allting annat gott här i livet.

Luke, min kära och älskade Luke. Han må vara förlorad men jag älskade honom ändå. Våra minnen tillsammans var det som höll mig vid liv. Dom spelades upp om och om igen i mitt huvud, som en påminnelse att det en gång hade varit han och jag. Vi två mot världen, med det starkaste vänskapsbandet som någonsin existerat. Bandet hade dock gått av på mitten och lämnat oss ensamma, sårbara. Det fanns inte längre något vi, inte heller något hopp. Allt var bortblåst, som löv i en stark vind. 

Jag skjöt undan tankarna för en stund och hällde istället upp det rykande vattnet i min favorit tekopp. Tekoppen var prydd med vackra mönster och rosor som sträckte sig runt om den. Det hade en gång varit en gåva ifrån min mormor, och det var nog den vackraste koppen jag någonsin skådat.

Jag smaksatte vattnet med mitt favoritte, blåbär och lingon. Jag hällde även i en minimal skvätt mjölk då det var någonting mina smaklökar uppskattade. Därefter tog jag mitt te och slog mig ner på soffan som stod placerade i vardagsrummet. Utanför fönstret hade ljus ersatts av mörker, vilket gav det hela en mysigare känsla.

Jag drack sakta av mitt te och bläddrade igenom ett antal tidningar, alla med olika handlingar. Dock blev ögonlocken tyngre och tyngre med timmarna som gick, och så småningom somnade jag halvliggandes i soffan. 

__

| Låttips: Broken Wings - Anastacia. |

| Några timmar senare, mitt i natten. |

Ett högt ljud fick mig att ryckas ur min sömn och snabbt slå upp ögonen. Min första tanke var att fort hitta mitt gamla basebollträ, eller en stekpanna då båda fungerar, för att sedan gömma mig bakom köksön och vara redo med mina karatekunskaper som dock inte existerar. 

Då jag senare förstod att ljudet var ringklockan på ytterdörren så försvann mina skarpa skyddsinstinker, eftersom tjuvar förmodligen inte skulle ringa på dörrklockan och fråga om lov att stiga på.  Det skulle dock vara en aning komiskt, men inte realistiskt. 

Jag gick mot ytterdörren samtidigt som jag gäspade stort. Jag öppnade sakta dörren för att sedan finna en blåslagen Luke utanför.

'' Luke? '', mumlade jag yrvaket och kliade mig i ögonen. 

'' Zooäy? '', skrattade han och jag suckade stort, han var väldigt påverkad av alkohol. 

Det förklarade varför han stod på utanför min ytterdörr, mitt i natten. Lik en ängel i skyn, dock med högra ögat inramat av en blåtira och rejält spruckna knogar. En skadad ängel var nog mer korrekt sagt.