Dykarjakten

Kapitel 6

De satte sig vid ett bord och beställde flera olika rätter som de delade. De hade inte ätit alls under dagen så det var svårt för dem att äta utan att vräka i sig när maten kom på bordet. Att det smakade bra hjälpte inte dem heller att komma ihåg bordsskicket. De åt snabbt under tystnad och när de var färdiga började de diskutera hur de skulle sova på nätterna.

"Säljer månne någon butik här i närheten tält?", undrade Tom.

"Ingen aning", sa Oskar och sökte på sin telefon. "De säljer mycket i butikerna här men någon friluftsbutik hittar jag inte".

"Tält är kanske aningen riskabelt nu", sa John. "Jag tror inte att det är så många som tältar här och det förvånar mig inte om Lanzarotes mästerdykare river upp de tält de ser".

"Det där låter överdrivet", sa Oskar.

"Överdrift och orättvisa är Miguels två mellannamn", sa John. "Skulle han vara rättvis och inte ta saker till överdrift så skulle vi inte vara på flykt nu".

"Jo, sant", sa Oskar.

"Men vad ska vi i så fall köra på?", frågade Tom. "Sova under bänkar?".

"Jag har en idé", sa Frida och höll fram sin telefon. Det var en bild på ett hotell, Riu Paraiso. "Det var här jag bodde med min familj när vi var här för fem år sedan". "Jag tror inte att Miguel förväntar sig att vi skulle gömma oss här".

"Det ser dyrt ut", sa Tom.

"Faktiskt inte", sa Frida och svepte ner till priserna. "En vecka här med all inclusive för fyra är tretusen".

"Vi har råd med det utan att bli panka", sa John. "Och för att hålla oss gömda tills vi kan bevisa att jag är oskyldig så är det ett billigt pris".

"Var någonstans är det där?", frågade Oskar.

"Fem timmars promenad härifrån", svarade Frida. "Men vi har bra med tid".

"Vi delar upp oss igen när vi går till hotellet och träffas där", sa John. "För även om vi nu är förklädda så kan de känna igen oss på längden om vi går tillsammans alla fyra".

De andra nickade.

"En sak", sa Oskar. "Falska identiteter". "När vi nu har ändrat våra utseenden".

"Ja", sa John. "Jag tycker att vi förblir femtonåriga finlandssvenskar". "Det blir lättare om en del av våra falska vi är samma".

"Och kanske samma initialer i namnen?", föreslog Frida.

Oskar och Tom nickade.

"Okej", sa John och funderade en stund. "Jag är Jakob... Frisk".

"Det var snabbt", sa Frida.

"Jag är Oliver", sa Oskar. "Efternamnet måste jag fundera på ännu"

"Tomas Sandsten", sa Tom. "Jag gör det lätt för mig själv".

Frida funderade en stund. "Jag är Fanny Rönnholm". "Osk..., Oliver, kan ju ta Granholm".

Oskar gav tummen upp.

"Då har vi nya identiteter", sa John. "Är ni klara att gå till hotellet?".

En servitör gick förbi dem med en matbricka som doftade fantastiskt.

"Jag är i alla fall lite hungrig fortfarande", sa Tom. "Vad säger ni andra?".

"Kanske vi kan beställa in något mera", sa Frida.

Vid högkvarteret stod Miguel framför en kopieringsmaskin. Ur den flög annonser med Johns, Oskars, Fridas och Tons ansikten. Han plockade upp sin telefon när Jan kom fram till honom.