Dykarjakten

Kapitel 10

Vid El Arco låg ett MDF fartyg. De kände genast igen det när de såg det. Det var samma fartyg som de hade sett den natt som de flydde från högkvarteret.

"Så MDF använder El Arco som högkvarter", sa Oskar.

"Har de månne sett oss?", undrade Frida.

"Om de hade sett oss så skulle de nu vara på väg hit", svarade Tom. "Men deras fartyg syns väldigt tydligt". "Jag förstår inte hur Lanzarotes Mästerdykare har missat det".

"På basis av att här inte är några andra båtar så är det här antagligen inte ett ställe som de kommer till ofta", sa John. "Och det där fartyget står knappast där hela tiden". Han lutade sig lite framåt. "Ön har mycket växtlighet, så antagligen är det som deras hajhögkvarter i Finland var". "Gömt bakom träden". Han blev tyst och funderade en stund. "Men inte länge till".

"Vad menar du?", undrade Oskar.

John tog Oskars telefon. "Vi kontaktar Jan och Lanzarotes mästerdykare". "Och attackerar MDF tillsammans med dem". Han tog en bild på fartyget och skickade ett meddelande: MDF har ett av sina fartyg och ett högkvarter på El Arco. John. Han gav tillbaka telefonen. "Jag kör runt oss till andra sidan och ser om där finns ett ställe att gå i land".

"Borde vi inte vänta tills vi får hjälp?", frågade Tom.

"Vi åker dit och påbörjar jobbet", svarade John. "Dessutom har vi mera skydd bland träden än här ute".

"Det är sant", sa Frida.

John startade motorn igen och körde till andra sidan ön.

"Vi har varken harpuner eller knivar", sa Oskar när han såg sig omkring i båten. "Så om vi blir sedda så är vi illa ute".

"Då får vi se till att inte bli sedda", sa John. Han körde närmare en stor sten. Framför dem fanns många träd, men inga vakter. "Hoppa i land".

Oskar, Frida och Tom hoppade i land via stenen. John styrde långsamt aktern så nära stenen han kunde och klev sedan i land själv. Sedan släppte han båten som åkte iväg.

"Varför gjorde du sådär?", undrade Tom.

"Nu finns här ingen båt som MDF kan se", svarade John. Då vibrerade hans telefon. Det var Jan. "Hallå?".

"John, var är ni nu?", frågade Jan.

"Vi är på El Arco", svarade John. "Här finns mera skydd än på land och i alla fall var vi är nu så finns det inte några vakter".

"Vi förbereder en attackgrupp nu", sa Jan. "Vi kommer dit så fort vi kan".

"Uppfattat", sa John och lade på. "En attackgrupp är på väg".

"Vad gör vi under tiden?", undrade Frida.

"Vi tar oss till fartyget och ser vad dess läge är", svarade John. "Om det ser ut som att det är på väg att åka härifrån snart så får vi fördröja det på något sätt".

"Vi håller några meters mellanrum mellan varandra och rör oss långsamt", sa Oskar.

Det tog en stund att komma igenom skogen på ön, men de stötte inte på några vakter.

"Jag kan se fartyget nu", sa Tom. "Bara några meter kvar till stranden". Han tog ett par snabbare steg framåt. Oskar tag i honom och drog ner honom snabbt men ljudlöst på marken. Två vakter stod några meter ifrån dem till vänster, som tur med ryggarna emot dem.

"Tio minuter och sedan slipper vi iväg härifrån", sa en av dem.

"Det är på tiden", sa den andra. "Det här lägret är helt okej, men efter en veckas vaktande...". "Mästerdykarna vet ju inte ens att vi finns här".