Havsfödd (PAUSAD)

Den mystiske gästen

Mina ben känns som bly när jag halvspringer upp för trappan till Willows kontor. Jag ville inte komma framåt, men jag ville inte bli straffad igen bara för att jag tig för lång tid på mig.

Jag tar ett djupt andetag och andas långsamt ut ett par gånger för att förbereda mig mentalt. Jag höjer näven för att knacka, men så hör jag röster i från rummet innanför. Jag kan inte låta bli att ta ett steg närmare.
- Du måste få reda på det, säger en uråldrig och befallande mansröst.

Jag rynkar pannan och pressar så tyst jag kan örat mot dörren.
- Självfallet min herre, svarar Willow vördnadsfullt.
Jag stirrar förbryllat in i stenväggen bredvid mig, vem är det som pratar? Vem kan få överste Arkat Willow att svara på ett så respektfullt sätt?

- Jag har en plan, fortsätter Willow snabbt, det finns en slav här, fortsätter hon när den andra inte avbryter.
- Oh? säger den andra rösten frågande men samtidigt väldigt befallande.
- En havsalv, med ett smycke, som du, jag och Mindo nog skulle känna igen, säger hon, och jag kan bara föreställa det ondskefullt skadeglada leendet på hennes läppar.
Jag stirrar fortfarande in i väggen. Jag vet bara om en annan havsalv och han hette Mindo, min far. Men han ska vara död, men med tanke på konversationen jag just nu lyssnar till så verkar han inte död. Sen registreras något annat Willow sa, i min hjärna, "en havsalv, med ett smycke", det kan bara vara jag, Willow måste sett det, men hur kunde hon känna igen det? Det snurrar i min hjärna av frågor.

- Det har en av Aequors släkt-stenar, säger hon som en förklaring.
Medans jag ser på mitt halsband som hänger om min hals så sås ett korn av hopp, kanske är min far vid liv! Fast hur skulle jag kunna vara en del av en plan?

- Flytta honom till Karkasus, säger den manliga rösten, ge dom en månad eller så använd slaven, fortsätter han.
- Givetvis, min herre, svarar Arkat Willow.
Jag ryser till när en kall vindil träffar mig från springorna i dörren.

Vad är karkasus? Det är den viktigaste frågan, jag måste ta mig dit, för att rädda min far. Just nu verkar mina känslor vara helt förvirrade och jag känner mig glad, ledsen, ilsken och sorgsen men också lättad och förvirrad och rädd.

Jag knackar snabbt två gånger på den tunga och välpolerade dörren när jag inser att allt blivit tyst.
- Kom in, svarar Willow innan jag ens hunnit sänka min näve, hennes röst saknar helt den respekt hon visat den förre gästen som fortfarande måste vara där.

Jag öppnar försiktigt dörren. När jag går in så sitter Willow i en grön mjuk fåtölj i ett hörn av rummet med fötterna korsade på en fotpall, samtidigt som hon läser en bok utan titel.

Jag ser mig så diskret jag kan omkring i rummet, hyper-medveten om Willows genomträngande blick. Ibland får jag känslan av att hon kunde läsa mina tankar så jag försöker desperat leda in mina tankar på något annat, men vart är gästen??

- Ni ville se mig? säger jag så artigt jag kan.
- Hur mår ditt ben? frågar hon känslokallt.
- Ingen fara, svarar jag genast, för fort, hon kommer definitivt genomskåda bluffen.
- Perfekt, då ska du lämna detta brev till postkontoret och sedan lämna mig mitt kvälls-te, säger hon och räcker mig ett gulaktigt brev.

"Knack, knack"
Willow vänder sin uppmärksamhet mot dörren.
- Kom in, säger hon och jag kan redan höra att hon är arg.
Dörren öppnas och motvilligt kliver Miro in.
- Du ville prata med mig, säger han tonlöst, gan betedde sig verkligen annorlunda mot sin mor, om man jämför med hur han pratade med mig eller Marlene.

Willow lägger undan boken och reser sig upp.
- Vad är fel på dig, pojk? Säger hon ilsket, du ska inte hjälpa slavarna, dom är till för att tjäna oss, om du nån gång ens ser åt den hyndans håll, svär jag på att det blir hennes sista stund, fortsätter hon och pekar på mig.

Jag känner hur ilskan kokar inom mig. Sättet hin behandlade folk på var hemskt. Jag tar några lugnande andetag.

- Gå! säger Överste Arkat Willow till mig.
Man skulle kanske förvänta sig att hon skulle skrika men den dämpade och behärskade rösten var så mycket mera skrämmande.

Jag skyndar mig genast ut ur rummet med brevet. Jag vet bara att postkontoret ligger i staden och det har jag sett från slottet så utan paus kilar jag iväg mot porten. Om jag ska hinna tillbaks för att lämna kvälls-te så måste jag skynda mig.
- Är du okej? viskar Miro när han går förbi mig  i trappan.
Jag nickar fåraktigt.
- Vet du vart postkontoret är? frågar jag försiktigt.

Med en tvist av hans handled så dyker en realistisk karta upp.
- Slavtorget, dör har du varit, gå dit, gå in på gatan som pekar mot väster så kommer den vara på höger sida runt hundra grenar bort, säger han och drar med sitt pekfinger över kartan för att visa vägen.
- Tack, viskar jag så tyst att jag jag inte är sker på att han hörde det.

Han verkar trovärdig, men jag har ändå svårt att lita på honom. Han är ändå Willows son, kanske han bara vill skapa en illusion av säkerhet för att sedan visa sig vara ännu grymmare än sin mor. Jag känner hur mitt samvete säger ifrån. Det vore orättvist att döma sonen efter modern, han har inte gjort mig något ont, tvärt om.

Mina bara fötter ömmar varje gång fotsulorna träffar den grusiga vägen medan jag springer mot staden.

När jag kommer fram är mina kläder genomsvettiga. Jag tar försiktigt fram brevet. Sigillet är fortfarande varmt.

Jag ser mig omkring och smyger sedan in i skuggan. Där öppnar jag brevet så försiktigt jag kan och läser fort igenom det:

Jag, Högste Arkat, ger härmed order om förflyttningen om fånge 736, Mindo Aequors.
Han ska snarast möjligt förflyttas till Karkasus och där bli pressad på alla sätt för att få tag på all information han kan hålla.
// Högste Arkat

Jag stirrar på brevet, jag vet inte hur jag känner, domnat stoppar jag tillbaka brevet och och går mot postkontoret.

Jag skulle nog kunna springa nu, men jag behöver fortfarande mer information om var min far är och mysteriet med den försvunna gästen är jag är rätt angelägen om att lösa.

_______________________________

Hej, hej!! Hoppas ni gillade den här delen, jag beklagar om det finns alldeles för många stavfel / grammatiska fel!

Hur som helst, sorry att det här kapitlet blev så kort, nästa del kommer nog någon gång nästa vecka.

Vem tror ni är Willows mystiska gäst?

Ha en bra dag!! :)