Havsfödd (PAUSAD)

Pugnatum

Jag rycker till och blir avbruten i mitt grubblande av smällen av metall slaget mot metall.
- Vakna nu era råttor, vi har en hel del att gör idag, det är en bergsalv som skriver och banklag med två metallstänger mot varandra.
- Vad händer? viskar jag frågande till Anye.
- Jag tror att det här är veckan för årets största slavaktion här i stan, viskar Anye tillbaka och jag skulle kunna svära på att jag hörde en ton av panik.

Jag fick syn på att det inte bara var en bergsalv utan fem. Allihop gick fram till våra burar för att låsa upp dom.
- Skynda på! skriker en av av dom.
Hans röst har en obehaglig nasal ton.
Dom bilder ihop oss på led, fem och fem. Dom drar och sliter i repen så mina redan sen innan ömma handleder nu blöder ymnigt. Jag försöker göra som dom säger för att slippa ett piskrapp. Alven som skrek åt oss att skynda på verkar särskilt förtjust i att använda den metoden. Det känns som en evighet innan dom till slut börjar dra oss upp ur den väldigt trånga källaren. Vem som helst skulle få panik av det. Dom ledde ut oss till en avskild innergård med murar på alla sidor. Ingen väg att rymma inte.

Jag blinkar i det skarpa solljuset och ser på de andra slavarna. Alla av oss är extremt smutsiga och de flesta undernärda. Alven som ledde mig till huset står på gården med korslagda armar och skakar besviket på huvudet.
- Gör rent dom, säger han nedlåtande.

Det tar bara några sekunder innan fler bergsalver kommer springande med kar av vatten, säckar med pulver och ännu mera vatten.
Utan förvarning börjar alverna ta av oss våra kläder. Går det för långsamt så river de bara av dem. Jag drar fort av mig mitt halsband när jag ser at de nu tar alla våra värdesaker. Jag tänker i en halv gnista på vart jag ska göra mig av med halsbandet. Är det för riskabelt att bara hålla det gömt i händerna? I sista sekunden stoppar jag halsbandet i munnen och ser mig omkring för att se om någon såg nåt. Jag ser ett par ögon som ser på mig, Anyes, hon ser lättad ut och nickar några korn (centimeter). Jag kan inte låta bli att rysa av obehag när en bergsalvs kalla händer rör mig. Träalver har ofta heltäckande kläder och att stå naken inför en hel grupp ev alver är inte lockande, alls, men jag biter ihop, det är lönlöst att göra motstånd. Jag försöker skyla mig så gått jag kan med förbundna händer. Många andra slavar gör likadant, men när jag ser mot Anyes håll ser jag hur hon rakryggad och trotsigt ser på bergsalverna. Det är omöjligt att inte beundra henne för hennes styrka.

När dom blev klara börjar alverna kasta ett vitt pulver på oss. Jag känner genast igen det på grund av lukten. Det måste vara mald kuturot. Kuturoten har en distinkt, sötaktig lukt och används huvudsakligen för avlusning men även i parfymer.

Jag rycker till när det iskalla vattnet träffar min bara rygg. Det vita pulvret rinner snabbt av mig och trots att det är mitt i sommaren darrar jag hela kroppen. Ännu mer vatten träffar mig och bergsalverna slutar inte förens alla är helt genomblöta.

Jag ser lättat på när bergsalverna skär av oss repen och delar ut kläder, grova underkläder, en gulaktig, sträv, ärmfri tröja och ett par ankel-korta byxor i samma ytters obekväma material, men jag var så lättad över att ha kläder på kroppen igen att det knappast spelade någon roll hur kläderna såg ut.
- Havsalven, säger mannen som tog mig från guldmasken, snygga till henne så kan vi få ett riktigt bra pris för henne, havsalver är ovanliga nu för tiden och tåligare än alla dessa odugliga träalver.
En kvinnlig surmulen bergsalv griper tag i min axel och för mig därifrån.

Jag suckar tyst när vi kliver in i skuggan och och huset igen. Kvinnan för mig till ett enkelt rum.
- Tro inte att det här är något jag gör igen, desto bättre du ser ut, desto mer tjänar jag, säger alven buttert.
Hon trycker ned mig en trebent pall i mitten av rummet. Hon börjar med att borsta ut mitt trassliga hår och baddar sedan mitt sår i huvudet och sedan mina handleder. Hon lägger om mina handleder med ett mjukt vitt tyg.Hon smörjer in min hud med väldoftande salvor, byter ut mina kläder mot andra i samma tyg som det hon används för att lägga om mina handleder, lägger färggranna blommor i mitt hår och sprejar mig mid parfym och med ett elakt leende sätter hon på ett par bojor om mina handleder och drar mig tillbaka till innergården som nu är tom förutom för mannen som sagt att jag skulle snyggas till och verkade leda det här stället.
Medan ingen ser spottar jag ut halsbandet och gömmer det innanför mina kläder.
- Bättre, säger han och nickar åt den buttra kvinnan. Aktionen börjar när som helst, fast jag har mina order, kom ihåg att Pugnatum har första ting på henne, på alla egentligen, fast jag kommer bli förvånad om Pugnatum vill ha ens nån av dom.
- Sir, säger kvinnan respektfullt och börjar hårdhänt dra mig där ifrån.
- Försiktig med handlederna, säger han uttråkat.
Kvinnan fortsätter dra i mig, aningen mindre vårdslöst.

När jag kommer ut i staden igen är det fullt av alver överallt, vissa med bojor som mig vilket indikerar att dom är slavar, precis som jag.

Kvinnan leder mig till mitten av ett torg med en upphöjning i mitten där en fet och kortväxt bergsalv verkar presentera dagens schema.
- Först träalver till tolfte solsteget, solalver till artonde men allra först ett solsteg för speciella alver speciellt utvalda av slavhandlarna själva.
Kvinnan drar mig helt fram till en inhägnad där jag tror mig skymta Anye.
- Först upp har vi Doreks utvalda vara, fortsätter det fete lille mannen.
Kvinnan börjar dra i mig igen. Det slår mig plötsligt att den lille fete mannen refererade till mig som en vara, jag känner hur mina kinder hettar av ilska.
Jag puttas upp på scenen. Dorek står plötsligt också där, mannen som köpte mig av soldaterna.
- Så vad har vi här Dorek? frågar den fete mannen med spelat intresse.
- Vi har en ung, stark och frisk kvinnlig havsalv, säger Dorek stolt.
Ett högljutt babbel bryter ut.
- En havsalv? frågar lill-mannen förvånat, ojojoj folkens, här har vi en verkligen ovanlig vara! Och utgångspriset är 100 minkos ( guldmynt )! Passa på!

Jag ser hur någon viftar med en flagga, grön med två svärd korsade i mitten och över det en guldfärgad flamma.
- Gott folk, Pugnatum tar henne, säger lill-mannen när han ser flaggan.
En alv med en luva som helt skymmer hans ansikte kommer gående. På hans dräkt, av silke, har över bröstet den gröna flaggan broderad. Han ger Dorek en skinnpåse och jag hann precis skymta guldmynten genom öppningen. Sedan började mannen i dräkten leda iväg mig.

Det kändes som en evighet att gå genom folkmassan, men till slut stannade han och öppnade en en vagn, likadan som den soldaterna hade satt in mig i. Så fort jag satt mig stängdes dörrarna och vagnen började skumpa iväg och med tanke på gungandet, i en faslig fart.

Ett tag senare öppnades vagnens dörrar och min mun föll öppen. Jag har aldrig tidigare sett en så stor byggnad i hela mitt liv. Det var en stor borg och var byggd på ett litet berg. Allt var byggt i slät ljus sten som verkade lysa i solskenet. Men även om det såg överväldigande ut, hängde det en sorts ondskefull lukt i luften som jag inte riktigt kan förklara, men som jag märkte på en gång och av allt i hela Myri så är det jag minst vill göra det jag blir tvingad till; att gå igenom den stora höga porten in till det ökända Pugnatum.

________________________________

Wow, tre delar på en vecka! Jag hoppas att ni uppskattar det! Tog en hel del tid att skriva :)

Och som vanligt ha en amazing daaaag!! :)