Jag tror jag är kär i dig - Dante Lindhe🌹

50. Dante

Torsdag 19 juli 2018

"Jag vill att du träffar min mamma" säger jag och torkar mitt hår med hjälp av handduken.

"Vill du?" Säger Joline med ett stort leende på läpparna.

"Ja, men jag vet inte när" säger jag sedan och slänger mig ner i soffan bredvid henne.

"jag måste bara få kontakt med henne igen" mumlar jag.

"Det kommer gå bra" säger hon och ler emot mig.

"Nej jag vetefan om det kommer gå så bra" säger jag osäkert.

"Varför skulle det inte gå bra, du är hennes son" säger hon och rynkar ögonbrynen.

"Jag har gjort så mycket skit grejer mot henne"

"Jag har fuckat upp hennes liv" fortsätter jag och suckar med en ångest över mig.

"Det valet du tog för några år sen behöver du inte ta igen" säger hon och ger mig ett snett leende.

"Liksom jag brukar tänka att det valet man tog igår behöver man inte ta idag igen, man kan alltid ångra sig" fortsätter hon och jag tittar upp lite på henne.

"Men det är inte säkert att hon förlåter mig" säger jag och kastar iväg handduken på golvet.

"Tänk inte bara på det negativa, försök få kontakt med henne i alla fall." Mumlar hon och tar tag i min hand.

"Jag vet men jag vet också att hon hatar mig" mumlar jag och känner hur tårarna bränner för att komma fram.

"Nej det är klart hon inte hatar dig" mumlar hon och kramar om mig.

"Du skulle bara veta vad fan jag har gjort mot henne, jag har varit en idiot, jag är en idiot" mumlar jag ännu en gång och tårarna börjar nu rinna ner från mina kinder.

"Nej Dante du är ingen idiot, HON skulle bara veta vilken underbar person du är nu" säger hon och jag fnyser.

"det är inte sant, Jag är en jävla idiot" säger jag och torkar bort tårarna som rinner ner från mina kinder och reser mig upp från soffan.

"jag måste gå, jag måste ut" säger jag och går till min hall och sätter på mig skorna.

"Är det säkert att du klarar dig? Jag ska inte följa med då?" Säger hon och står lutad mot dörrkarmen.

"Nej jag klarar mig, gå hem till dig om du vill men du får stanna här om du vill också" mumlar jag och håller i handtaget till ytterdörren och redo att gå.

"Okej, jag älskar dig" säger hon och går fram till mig.

"Och jag älskar dig" säger jag och kramar om Joline och pussar henne i hårbotten.

"Var rädd om dig" mumlar hon och rätar till mig tröja som var en aning skrynklig.

"Det kommer aldrig hända mig någonting" säger jag och ler

"Säg inte så, då kommer något hända" säger hon och ler

"Hejdå" säger jag och kysser henne mjukt på läpparna och öppnar sedan dörren och går. Jag springer ner för trapporna och går sedan ut ur porten. Jag tar upp luren ur byxfickan och ringer sedan till Noel.

"Tjoo va händer?" Säger jag och får ett leende på läpparna.

"Tjuu, nej inget händer, själv då?" Säger han

"Nää inget, här du själv hemma eller?" Frågar jag sedan och rynkar lite lätt på ögonbrynen.

"Aa farsan o morsan har åkt iväg så aa"

"Aha men kan jag komma över eller?"

"Ja de e klart, kom över du"

"Fett, kommer om 20 ish" säger jag och ler för mig själv

"Aa vi hörs då"

"Aa" säger jag och sedan lägger vi på, jag går mot busskuren liten längre bort och skriver snabbt ett sms till Joline.

Jag kl: 18:46
Drar till Noel, hör av mig sen❤️

Älskling❤️kl: 18:47
Blir bra, drar nog till Lina så du vet❤️

Jag lägger undan mobilen igen och väntar på bussen som skulle komma 18:50, jag sätter mig ner på bänken i busskuren och just nu var ganska många ute kanske inte så konstigt då klockan inte är så mycket och det är sommar, på trottoaren lite längre bort går en kvinna i kanske 50 årsåldern, jag stampar med foten på marken och suckar lite. Kvinnan kommer nu närmare mig och tittar ner i mobilen, hon tittar sedan upp och vänder blicken på mig lite, hon saktar ner lite och tittar noggrannare på mig och stannar sedan upp.

"Dante?!" Säger hon chockat och tittar osäkert på mig

"Mam..."

"Mamma" stammar jag lite och tittar runt om mig och sedan på henne

"Åh gud Dante" säger hon och för händerna för munnen, jag reser mig upp och kramar om henne hårt.

"Jag har saknar dig så mycket" säger hon nu och gråter och tårarna rinner ner för mina kinder nu också.

"Förlåt, förlåt, förlåt" mumlar jag och kramar om henne fortfarande

"Jag har saknar dig mer, förlåt mamma" fortsätter jag och gråter

"Åh min Dante" säger hon och fortsätter gråta hon med.

"Förlåt mamma, jag har varit en idiot" säger jag och vi har nu släppt kramen

"Vill du börja om?" Säger jag och tittar osäkert på henne.

"Om jag vill, du ska bara veta vad jag har tänkt och saknat dig varje dag dom här 2 åren" säger hon och börjar studera hela mig.

"Jag älskar dig Dante" fortsätter hon

"Åh tack mamma, jag älskar dig också, förlåt" säger jag och bussen kommer nu inrullande till busskuren.

"Men Dante det är en sak du måste veta....."

..............
Hoppas ni tyckte kapitlet va okej, blev egentligen inte så bra men men. Och igår fyllde Dante 23 år🥰❤️🥰❣️ ville lägga ut ett kapitel igår men hade inte tid att skriva igår men då fick ni det idag istället. Hoppas ni alla mår bra och får en bra kväll och helg!! Och hoppas alla som går i skolan/ börjat skolan igen fick en bra första vecka denna termin, ska försöka få ut ett till kapitel nu i helgen😊

Rösta och kommentera❣️
Följ gärna min instagram: Hov1_x