Jag tror jag är kär i dig - Dante Lindhe🌹

78. Dante

1 år senare
Lördag 13 juni 2020

Jag dricker det sista ur ölburken och hänger lite på tjejen jag hängt med den här kvällen. Hon ler mot mig och kysser mig. Jag vänder mig om och tittar mot folkmassan längre bort.

"Jag kommer snart" viskar jag i tjejens öra och går ut ur huset för att få luft. Jag tar upp en cigg och tänder den med hjälp utav tändaren och tar ett bloss. Lite längre bort skymtar jag en tjej med långt brunt hår. Jag går lite närmare men ser henne bara i profil.

"Joline?" Säger jag och hon vänder sig om mot mig. Hennes ögon gnistrar och allt går i slowmotion när hon vänder sig mot mig. Allt står stilla, hela världen står stilla, tjejen jag inte har sett på 1 år står mitt framför mig. Är det en dröm eller vad ska jag tro.

"Hej, Dante" säger hon och går fram mot mig och ler svagt.

"Är det bra?" Fortsätter hon. Vad trodde hon egentligen, att det skulle vara toppen eller vadå? Ja, jo det är ju toppen när personen man älskar mest lämnat en och man fortfarande inte släppt det på 1 år.

"Jo det är bra, hur är det själv" ljuger jag och hon nickar lite och tittar ner i marken.

"Det.. Är bra" mumlar hon lite och ler svagt.

"Du har färgat håret ser jag" säger jag och pekar på håret.

"Jaha så du såg det, ja jag behövde en förändring eller det va i vintras." Säger hon och ler. Det blir tyst, ganska länge faktiskt. Eller det kändes som att det var tyst länge, det kunde ha varit i 2 sekunder eller i 2 minuter det kunde jag inte riktigt uppfatta just nu.

"Hur går livet då?" Säger jag efter tystnaden.

"Det går jättebra. Jag ska resa till Frankrike och plugga i 3 månader" säger hon och ler.

"Jaha oj. Vad kul" säger jag och ler tillbaka ett litet fejk leende, för jag var inte glad, inte alls.

"Hur går musiken då?"

"Bra, jättebra faktiskt. Vi är inne på våran 5 turné och det går jättebra" säger jag och nickar och försöker svälja ner klumpen i halsen och det blir tyst igen.

"Alltså va fan Joline, nej det är inte bra. Det är skit" säger jag och suckar frustrerat.

"Jag älskar dig Joline" säger jag och jag ser att hennes ögon blir tårögda.

"Jag älskar dig så jävla mycket och jag har inte släppt dig än, jag kommer aldrig kunna släppa dig" säger jag och en tår rinner ner från min kind.

"Jag saknar dig, jag saknar dig så jävla mycket"

"Snälla kom tillbaka, jag vet att det kommer funka. Snälla jag vet att du älskar mig fortfarande! Snälla Joline, gör du inte det? Älskar du mig inte?" Säger jag och tårarna rinner ner från mina kinder. Hon tittar upp på mig och tårarna rinner ner från hennes kinder nu också.

"Va fan Dante" säger hon och suckar och tårarna fortsätter rinna ner från hennes kinder.

"Dante jag är över dig" när hon säger det splittras mitt hjärta helt, så som det aldrig hade gjort tidigare. Om mitt hjärta var 100 bitar innan är det 1000 bitar nu.

"Jag har hittat en ny Dante, jag är tillsammans med en annan nu" säger hon och jag blir helt stel.

"Förlåt Dante. Men jag behövde gå vidare. Jag mådde inte bra, jag behövde gå vidare göra något annat, hitta någon annan" säger hon och tittar medlidande på mig.

"Tror du jag mår bra? Tror du jag har kunnat gå vidare?" Säger jag och snyftar.

"Dante, man måste kunna gå vidare. Du har ju varit med massa tjejer efter våran tid" säger hon lite tyst.

"Men du har ju också varit med andra. Jag har varit med andra för att försöka släppa dig"

"Ja och jag var med andra för att släppa dig och jag gjorde det. Jag har släppt dig Dante" säger hon, nästan som att hon är helt kall. Som att hon knappt har några känslor kvar. En kille kommer gående mot oss och ler stort. Joline vänder sig om och tittar på honom och jag kan nästan se att hon ler stort fast jag inte ser henne.

"Hej, Markus. Jolines kille" säger han och räcker fram handen mot mig.

"Dante" säger jag bara och låter bli att skaka hans hand.

"Jaha så du är Jolines ex?" Säger han och jag nickar och tar ett sista bloss från ciggen och sedan slänger jag ner den på marken och trampar på den för att den ska släckas. Det gjorde ont att höra att jag numera var hennes ex, jag hade nästan aldrig hört att jag var hennes ex. Men nu var det svart på vit, jag var hennes ex nu när hon hittat en ny...

..............
Visst är jag bäst som uppdatera idag också? Blev ett lite längre kapitel idag också än vanligt och snart har vi kommit till slutet vilket är sjukt! Fick nyss mitt hjärta krossat också💔 Dante och Amanda strand är ju typ ofc tillsammans nu😕 men jag som hade planerat mitt och Dantes bröllop redan och våra framtida barns namn😕 men jag väntar på perrongen på honom🙃 (förstå ironin) nej men skämt och sido jag är glad för deras skull bara dom mår bra och är glada tillsammans, tycker absolut inte Amanda är värd något hat utan låt dom bara vara lyckliga tillsammans. hoppas ni gillade kapitlet iaf , och gillade ni låten förresten. Jag tycker om den bara att jag tycker att den liknar hon dansar vidare i livet i början vilket är lite tråkigt men annars är den bra💓

Rösta och kommentera❣️