Jag tror jag är kär i dig - Dante Lindhe🌹

75. Joline

Fredag 10 maj 2019

Han lutar sig mot mig och tittar djupt in i mina ögon och ler svagt. Vi är så nära varandra, det var bara någon centimeter mellan våra läppar. Han blundar och snuddar sina läppar mot mina. Allt gick i slowmotion, jag hann tänka hundratals tanke kändes det som.

"Förlåt, jag kan inte. Det känns inte rätt" mumlar jag och sätter mig tillrätta i sängen och tittar skamset ner.

"Nej be inte om ursäkt jag borde ha fattat bättre. Det är mitt fel" säger han och skrattar lite stelt.

"Nej säg inte så. Jag kunde ha stoppat tidigare" mumlar jag och tittar upp på honom och ler lite.

"jag gillar dig jättemycket, det vet du men det känns bara inte rätt just nu." Säger jag och han nickar förstående.

"Du vet väll att han saknar dig" mumlar han och tittar på mig och ler svagt.

"Jag vet Noel men ja..." säger jag och suckar.

"Joline det är lugnt, jag fattar att man kan tappa sina känslor för människor men jag ville bara berätta att han mår väldigt dåligt" säger han och tar tag i min hand och omfamnar den, som Dante brukade göra.

"Jag vet Noel, jag vet att han mår dåligt. Men det gör jag med" viskar jag och torkar bort några tårar.

"ingenting kommer nånsin bli samma sak" mumlar jag och Noel omfamnar mig i en kram.

Det kändes fel, det kändes fel att det var Noel jag låg bredvid och inte Dante. Jag och Noel låg tätt intill varandra men det kändes tryggt att ha honom där även fast jag vet att någonting skulle hända något mellan oss. Jag skulle aldrig kunna göra det mot Dante, för det är Dante jag älskar men jag kan inte gå tillbaka till honom heller. Jag vänder mig mot Noel och han tar sina armar runt mig. Jag sluter mina ögon och ska precis försöka sova innan det plingar på dörren. Noel suckar och reser sig upp från sängen och går mot dörren. Jag reser mig upp efter Noel och följer med honom ut i hallen, han öppnar dörren och Noel säger ett "tja.." men avbryter sig själv tvärt när han inser att jag är här och vilket missförstånd det kommer bli. Jag tittar upp mot Dante och han tittar tårögt på mig och jag ser ilskan i honom.

"Det är inte som det ser ut Dante" säger Noel och suckar.

"Är det inte?! Så det är inte så att du knullar min flickvän?!" Säger han och hans tårar börjar rinna ner från hans kinder medans man ser att ilskan kokar inuti honom.

"Dante, inget har hänt mellan mig och Noel" säger jag och tårarna rinner ner från mina kinder nu också, att se honom så krossad och att han tror att vi gjort något vi inte. Jag tittar sorgset på honom och mumlar "snälla tro på oss" och torkar bort tårarna. Han skakar på huvudet och smäller igen dörren. Jag sätter mig ner på golvet och brister ut i gråt, Noel kommer fram till mig och kramar om mig medan han mumlar att det inte är mitt fel och alla möjliga saker. Jag tittar upp på honom och ler svagt och han ler tillbaka och torkar bort mina tårar.

"Kyss mig" fast jag vet att det är fel säger jag det bara. Nångång måste jag släppa Dante, inte med vilja utan med tvång för jag kommer aldrig kunna få tillbaka honom.

"Men Joline är du verkligen säk...." säger han och jag avbryter honom med hjälp att jag sätter mitt finger mot hans läppar.

"Prata inte så mycket gör det bara" mumlar jag. Det gör ont att göra det för jag vet att det är så jävla fel, egentligen är det bara jag som tycker att det är fel för jag har ju fortfarande mina känslor kvar för Dante. Men det kommer aldrig bli jag och Noel ändå. Tårarna rinner medan vi kysser varandra, det kändes fel men ändå rätt. Det kändes absolut inte som med Dante. Pirret i magen fanns inte där, mitt sug efter mer fanns inte där, känslorna fanns inte där men skuldkänslorna som aldrig fanns med Dante fanns nu.

"Jag vet att du inte har känslor för mig Joline, jag vet att du älskar Dante fortfarande"

"Och jag vet att du gjorde det här för att få nån slags känsla av att det var Dante" säger han och tar bort en hårslinga från mitt ansikte och lägger det bakom mitt öra.

"Tack för att du finns för mig" mumlar jag och blundar och lutar mig mot Noels axel.

..........
Kort och dåligt kapitel men där är väll ändå bra att få ett kapitel såhär på en röd dag :)
Jag och min familj var lite impulsiva och bestämde oss för att dra på en roadtrip hahahah så nu ska vi äta lunch :)
Hoppas ni alla mår bra och får en bra dag
Puss och kram skumbanan!🌸

Rösta och kommentera❣️