En riktig jul - The Fooo fanfiction

Lucka två - del ett

Andra december tvåtusenfjorton
Det var en kylig vintermorgon, kollektivtrafiken var försenad på grund av snön som hade lagt sig i ett tjockt täcke över gatorna. Man kunde se hur traktorerna var ute och plogade upp vägarna men det var nästan i förgäves då det bara föll ner ännu mer snö. På tio minuter var det precis lika mycket snö som det hade varit innan de plogade. Helt ärligt hade jag aldrig varit med om något liknande i stockholmsområdet under min livstid. Vi brukade aldrig få såhär mycket snö, eller inte på såhär kort tid. I slutet på november hade våra gator varit helt fria från snö och det var nästan så att gräsmattorna var gröna då morgonfrosten hade smält undertiden man var i skolan.

Jag satt på det breda fönsterbläcket med en kopp varmchoklad och tittade ut på alla människor som stressade fram och tillbaks nere på marken. Det var en barnfamilj som hade kört fast med bilen i snön, en tant som gick långsamt för att inte halka, några småkillar från samma hus som mitt som kastade isklumpar och ett tjejgäng som gick i alldeles för lite kläder. Jag slängde en blick på kvicksilvertermometern som satt fast utanför fönstret och avläste hur svalt det var ute. Minus fem. Inte så farligt kallt egentligen men det var tillräckligt för att man skulle börja frysa om man inte klädde sig rätt.

Försiktigt hoppade jag ner från fönstret och gick bort mot min locktång som behövdes värmas upp en aning innan man kunde använda den och sedan traskade jag mot min lilla garderob med kläder. Den var väldigt liten till storleken men den var överfull inuti, nästan så full att man inte kunde stänga igen dörrarna om man inte var riktigt snabb och drämde igen dem. Tröttsamt började jag rota runt bland de olika grejerna som hängde lite överallt och jag konstaterade tillsist att det fick bli en rosa blus och ett par blåa jeans med slitningar på knäna. Snabbt bytte jag om från min pyjamas som bestod av ett svart linne och ett par blåa mjukisshorts till kläderna jag hade valt ut innan jag satte mig vid sminkbordet och började locka mitt hår i stora lockar. I vanliga fall brukade jag inte hinna med att fixa mig så värst mycket innan skolan då jag prioriterade sömnen före att se bra ut, men på tisdagar så hade vi sovmorgon till elva och därför hade jag tid till att fixa mig. När håret var klart sprayade jag hårspray på lockarna för att de skulle hålla sig och sedan gick jag över till sminket som inte var mer än mascara och lite foundation för att jämna ut huden.

När kläderna var på och jag kände mig färdig fixad skyndade jag mig ut i hallen där jag klädde på mig mina ytterkläder. Jag var ärligt talat inte så värst sugen på att åka till skolan den här dagen men jag var tvungen om jag ville få mitt studiebidrag som drogs in om man fick ett visst antal oanmälda frånvarotimmar. Dagen i skolan skulle se ut på det viset att vi i luciakören skulle träna på låtarna mellan ett och tre i aulan medan de andra hade lektion. Faktiskt var jag lite glad att Cissi hade anmält mig och indirekt fått mig att bli årets lucia bara för att jag slapp massor med lektioner. Idag missade jag tillexempel naturkunskapen vi hade tillsammans med Lennart - en ganska tråkig gubbe i sextioårsåldern som gärna berättade om hans älgjakter och blomsamlingar.

När jag kom ut i snöovädret som var den här morgonen så fällde jag upp luvan på min jacka och försökte att täcka håret så mycket som möjligt för att lockarna jag hade kämpat på med hela morgonen inte skulle förstöras. Egentligen var det bara förgäves då jag knappt hade hunnit gå till hållplatsen innan de var helt förstörda. Det blåste iskalla vindar och mina kinder kändes alldeles röda av köld. När jag närmade mig hållplatsen såg jag hur en kille satt och huttrade på en bänk i busskuren. Ju närmre jag kom, ju mer liknade han en kille jag kände så väl. Oscar. För att slippa tala med honom ställde jag mig utanför den lilla glaskuben man kunde stå i för att få lä. Vinden blåste fortfarande ofantligt mycket men jag bet ihop bara för att jag verkligen ville slippa honom.

- Så du står här i kylan? hörde jag Oscars röst säga på min vänstra sida. Jag vände ansiktet mot honom och gav honom en sur blick innan jag tryckte ner händerna i fickorna på den lite längre jackan jag hade tagit på mig dagen i ära. Ett litet irriterat skratt lämnade hans läppar och jag kunde se framför mig hur han spände hela ansiktet samt hans nävar som låg i hans svarta skinnvantar.

- Varför pratar du inte med mig? Varför beter du dig som en jävla treåring hela tiden? frågade han surt. Jag blängde på honom men gav inget svar tillbaks utan lät honom fortsätta undra över varför. Det var ganska självklart varför jag inte ville prata med honom och det kunde han förstå själv.

- Vad var det du inte förstod igår när vi satt på bussen? Det var du som lämnade mig när jag behövde dig som mest. Jag har all rätt att vara sur och irriterad på dig, muttrade jag. Han blev tyst och sade inte ett enda ord till mig. Förhoppningsvis så skämdes han över att han hade varit en totalidiot, men grejen var bara den att Oscar Enestad skämdes aldrig över något sådant. Han var en känslokall idiot i mina ögon och skulle förmodligen förbli det ett bra tag till om han inte bevisade på något sätt att han var ledsen över det han hade gjort.

Bussen kom och vi båda klev på. Han satte sig på första bästa säte ganska långt fram i bussen medan jag fortsatte en bit bakåt. Vi hade några kilometer till skolan härifrån och därför hade jag tid att fiska upp mobilen och starta någon skön musik som passade för tillfället vilket var låtar från min depplista. Jag kände mig deppig över att den vänskapen jag en gång hade tillsammans med Oscar inte längre betydde något för honom, för att det var mörkt ute dygnet runt och för att jag inte orkade med den sista perioden här i skolan. I decembermånad gick jag - precis som min mamma ner i en djup decemberdepression som jag inte kom upp ur förrän i slutet på månaden, i början av det nya året. Jag kände mig obetydlig och oönskad under juletid, inte som alla andra barn som kände sig uppskattade. Fast det var inte konstigt att andra ungar kände sig uppskattade då de fick tusentals med leksaker, julkalendrar och hade en trygg familj. Jag ägde själv inte ens en chokladkalender. Jag minns den julen då jag hade köpt en kalender i smyg på den lilla närlivsbutiken som låg runt hörnet. Jag hade gömt den under min säng och min mamma fann den då hon städade. Det blev ett hemskt liv hemma och det slutade tillsist med att hon slängde den mot min vilja. Efter det hade jag aldrig vågat göra om det, tyvärr.

Skolan var pyntad i röda, gröna och vita detaljer överallt. Det luktade nejlika, apelsin och kanel i korridorerna och från de flesta klassrummen hörde man klasser sjunga stilla natt på flera olika språk. När jag hade passerat språksalarna för att ta mig vidare bort mot aulan där jag hade bestämt att möta upp Cissi innan mitt pass med kör så mötte jag Oscar och hans tre kompisar gåendes mot mig. Ett brett flin spred sig på allas läppar då de passerade mig, förutom på Oscars.

- Hon har ett jävligt tight ass och hennes kropp, om jag vore du skulle jag ligga med henne, hörde jag en av killarna säga till Oscar. En tung suck lämnade hans läppar och snabbt vände jag mig om för att se hans kroppsspråk. Han skakade på huvudet och sjönk ihop en aning i kroppen som han gjorde då han inte riktigt var på humör. De fyra stannade upp och slog sig ner på en av träbänkarna i korridoren medan jag fortsatte att gå längs efter stengolvet inne.

- Om du inte tänker göra det så gör jag det, lätt, sa samma kille. Förmodligen Felix. Som jag hade förstått det på Cissi så var han den som var mest dirtyminded i deras gäng och gillade tjejer lite för mycket för att det skulle vara bra för honom själv. Själv kände jag inte honom det minsta men jag kunde ana att han var en sådan person som tog hem en tjej, fick henne att känna sig speciell för en liten stund och sedan lämna henne i tårar.

- Det ger du fan i Felix, hon var min bästa vän förut och sådant gör man bara inte, fräste Oscar år honom. Ett litet sprucket leende spred sig på mina läppar när jag öppnade upp glasdörren för att gå vidare mot aulan där jag såg Cissi stå och vänta tillsammans med vår kompis Emilia som var ett år yngre än oss och gick första året. Leendet visste jag inte vart det kom ifrån, förmodligen för att han stod upp för mig och inte lät Felix leka med mig som om jag vore en liten docka men det ledsna, lite spruckna i leendet var för att han sade att vi var bästa vänner, dåtid, inte är, i nutid. Fast jag förväntade mig inte att han skulle presentera mig som hans bästa vän längre, vi hade inte pratat med varandra på närmare två år om man inte räknade med igår och i morse.
___________
Fortsättning på dagens dubbellucka i den här lilla kalendern kommer vid 16-17 tiden i eftermiddag/kväll. Håll utkik.