En riktig jul - The Fooo fanfiction

Lucka tre - del ett

Tredje december tvåtusenfjorton
Jag virrade runt inne i stenbyggnadden, även kallad min skola, i hopp om att finna rätt klassrum. Vårt schema nu in i de sista veckorna på terminen var inte som de brukade vara. Alla lektioner låg utspridda och vi hade inga tider som stämde överens med orginalschemat. Jag som hade varit frånvarande från lektionerna under gårdagen pågrund av luciafirandet hade inte fått samma information som de andra och det blev inte direkt bättre av att Cissi vägrade att svara på mina meddelanden. Jag höll i min svarta mobil i mina knäppta händer och lät mina tummar sköta skrivandet av de trehundrafemtiomiljoner meddelandena som jag skickade iväg till henne. Jag kunde inte påstå att de var så värst schysta men vi använde för det mesta en väldigt grov ton mot varandra och smutskastade varandra om och om igen.

"Bitch, vart har vi lektion???????"
"SVARAAAAAAAA!!!!!!????"
"Folk måste tro att jag är en idiot som springer runt i varenda liten korridor i västra flygeln....."
"Cissi jag kommer dö!"
"MEN SVARA FÖR I HELVETE"
"Vart ska vi ens vara?"
"Vad gör jag?"
"Vart är jag?"
"CISSI JAG ORKAR INTE DU MÅSTE SVARA MIG NU!"
"Fan-ta dig"
"Hahahahahahahahaha, ordvits"
"Nej men ärligt vart är lektionen, svara nu innan jag trycker upp en kaktus i röven på dig"

Jag var så inne i att knappa på tangentbordet att jag knappt märkte att jag hade gått in i ett gäng med människor. En av dem sade mitt namn och jag tittade förvånat upp. Vid mig stod Oscar och hans tre livvakter, Oscar nummer två, Omar och Felix. Fråga mig inte varför jag ens hade lagt deras namn på minnet, det var inte direkt några namn jag skulle få någon som helst användning för - om jag inte blev tvingad till att tilltala dem. Oscar som stod upp tittade på mig och genast fick jag ögonkontakt med honom.

- Hittar du inte till lektionen eller? frågade han och tittade på mig med höjt ögonbryn. Jag skakade på huvudet och tittade ner i min telefon i hopp om att Cissi skulle ha svarat mig, vilket hon inte hade. Jag suckade tungt och trängde mig sedan förbi honom för att gå vidare bort mot glasdörren där jag kom till trapphuset.

- Du går i B, inte sant? ropade han efter mig och började stega mot mig. Jag nickade lite försiktigt och blängde sedan på hans kompisar som stod med ett flin på läpparna allihopa. Det störde mig så otroligt mycket att de ens tittade på mig då de synade mig som om jag vore något av en sexleksak eller något de trodde att de kanske kunde få leka med. Om deras fans visste om de hungriga blickarna de utbytte med varandra då de såg en tjej med lite mer former så skulle de förmodligen inte tycka om de på samma sätt. Det rent av äcklade mig att veta att de såg på tjejer på det sättet som de gjorde.

- Här, kan jag få låna din telefon? frågade han. Lydigt gav jag honom telefonen och lät honom göra vad det nu var han gjorde. Inom kort fick jag tillbaks min telefon och den såg precis likadan ut som den gjorde innan jag gav honom den.

- Ni har lektion i det där klassrummet, sa han och pekade på dörren längst ner i korridoren. Precis då klev Cissi ut ur rummet och tittade storögt på mig. Hon gick med bestämda steg mot mig och tog sedan tag i min arm för att dra in mig till klassrummet där klassen var samlad. Hon sade ingenting till mig utan började genast fokusera på det läraren i svenska hade att säga till oss. Jag följde hennes exempel och tog upp anteckningsmaterial för att skriva ner det han hade att säga till oss.

När lektionen var klar en timme senare gick vi i tystnad mot matsalen där det serverades en korvgryta och ris. Jag lastade upp lite ris och lite gryta på min tallrik innan jag gick mot ett bord för fyra där jag och Cissi kunde sitta för oss själva utan att någon behövde störa. Folk valde gärna inte att slå sig ner vid oss, om de inte hette Emilia och Nikolina, våra två bästa vänner som gick på samma skola som oss fast i ettan. Man kunde säga att de var mycket mer "populära" än oss två, mig och Cissi, och hade därför ett helt gäng med människor efter sig dagligen. Genom det hade de aldrig tid att umgås med oss på skolan och speciellt inte i matsalen. Om de skulle fått för sig att slå sig ner vid vårt bord skulle förmodligen alla i ettan flippa ur och inte fatta vad som hände. 

- Varför pratade du med honom? frågade Cissi seriöst när hon slog sig ner vid bordet. Jag tittade frågandes på henne och försökte se så oförstående som möjligt ut. Såklart förstod jag att hon talade om Oscar, Oscar Enestad, som hon för övrigt hade en riktig crush på utan att vilja erkänna det för mig. Hon skämdes nog lite över den om jag skulle vara helt ärlig.

- Vem? frågade jag nonchalant. Hon slog handen mot pannan och tittade på mig som om jag vore en idiot.

- Oscar? Han sitter för övrigt och stirrar sönder på dig, svarade hon och pekade på killen som satt vid ett bord i mitten av den avlånga matsalen. Vid borden i mitten av matsalen satt oftast de personerna med högre status för att de skulle kunna ha koll på alla människor runtom i salen. Jag vände mig om och fick genast ögonkontakt med Oscar, snabbt - för att jag inte skulle märka så vände han ner blicken i hans tallrik och låtsades som att inget hade hänt. Jag fnös till, idiot.

- Varför bryr du dig om jag pratade med honom eller inte? Det är inte direkt så att han och jag är vänner, sa jag och rullade med ögonen. Hon tittade storögd på mig och proppade sedan hela munnen full med mat.

- Han följer dig med blicken hela tiden, någonting är det ju, försökte Cissi men jag bara nobbade henne och försökte äta upp så att vi kunde få lämna matsalen så snabbt som möjligt. Det äcklade mig nästan att veta att Oscar satt och stirrade mig i nacken. Cissis blick vilade på Oscar och jag kunde efter en stund inte låta bli att resa på mig från min stol och gå med bestämda steg mot honom.

- Sluta stirra, idiot, väste jag. Allas blickar i hela matsalen fastnade genast på mig. Oscar tittade oförstående på mig och även de andra killarna som satt vid hans bord. Jag gav honom en sur blick och precis när jag skulle gå tillbaks till bordet där jag hade suttit så tog han ett hårt grepp om min hand.

- Lucia, snälla! Låt mig förklara för engångsskull, sa han bedjande.

- Okej, men inte här. Kom till mig i kväll så ger jag dig tiominuter att förklara, svarade jag och vände på klacken och slog mig ner vid mitt och Cissis bord igen.
________
Dubbellucka idag igen - kommer en fortsättning på detta ikväll!