En riktig jul - The Fooo fanfiction

Bonuskapitel 5

Lucias perspektiv:

"Mamma vad gör du hemma?" frågade jag häpnad. "Jag trodde du var i Italien med pappa fortfarande."

Mamma tittade på mig med ängslig blick och sedan på Oscar som var alldeles stum. Ingen av oss förstod någonting om varför hon var här. Jag visste att hon möjligtvis skulle komma hem under decemberperioden och jobba men det såg nu ut som att hon aldrig hade lämnat Sverige överhuvudtaget. Hon brukade bli väldigt brun bara hon var ute i någon dag i solen men hennes hy var alldeles blek. Nästa som att hon vore sjuk. Genast blev jag lite mer orolig. Tänk om hon och pappa hade gjort slut med varandra eller ännu värre om hon hade gått och blivit sjuk i någon allvarlig sjukdom. 

"Det blev ändrade planer", mumlade hon och tittade ner i golvet precis som att hon skämdes. Hennes ögon var blanka, precis som att hon skulle börja gråta och egentligen ville jag bara slå mina armar om henne och ge henne en stor varm kram men jag avstod. Det fick vänta tills hon hade förklarat sig.

"Har du och pappa gjort slut?" frågade jag försiktigt. Ett skratt flydde hennes läppar och hon tittade upp på mig igen med en road blick - precis som om jag vore helt dum i huvudet. Fast det var klart, det var en ganska dum tanke att tro att mina föräldrar skulle välja att separera efter allt de hade varit med om och efter alla år tillsammans. De var fortfarande mer nykära än vad jag och Oscar någonsin hade varit och de hade ändå varit tillsammans sedan de var runt 16-17 år. 

"Nej vännen, din far och jag håller fortfarande ihop och vi kommer inte separera i första taget", skrattade hon lite skämtsamt men jag såg fortfarande hur olycklig hon verkade vara. Oscar stod bara paralyserad bredvid och tittade på oss. Han var nog fortfarande förvånad över att mamma var här. 

"Men vad är det då?" frågade jag lite smått irriterat. 

"Det är en sak som jag måste berätta för dig, en sak som kommer besvara alla dina frågor", svarade hon tyst och flackade med blicken mellan mig och Oscar.

"Du kan berätta det nu om du vill", sa jag hastigt. 

"Kom in istället, det kommer nog ta ett tag att berätta allt", svarade hon och vinkade in oss i lägenheten.