En riktig jul - The Fooo fanfiction

Lucka tolv - del två

För att få mig på andra tankar så drog Oscar ner mig till stan där vi skulle spendera dagen med julshopping. Han sade att det var bäst att vara inne i stan mitt på dagen då andra var i skolan för att då inte behöva stöta på fans vart vi än gick. Inte för att han inte ville träffa dem utan mer för att han ville spendera kvalitetstid tillsammans med mig. Jag som aldrig hade riktigt juklappsshoppat förut skulle få en liten lektion i hur man gjorde och sedan skulle vi avsluta dagen med att fika. Egentligen var det där med att shoppa julkappar inte så värst svårt, det var väl egentligen bara att köpa något och ge det till någon? Han skulle hur som helst visa mig hur man gjorde det på "proffsets" sätt, alltså hans eget.

- Vad kan man köpa till sin mamma? frågade han när vi gick genom gallerians stora mittgång. Runtom oss så rusade det stressade människor från höger till vänster och alla såg ut att vara helt uppe i deras eget tänkande. Förmodligen planerade alla upp vad de skulle köpa till sina nära och kära då det faktiskt inte var så värst länge kvar tills den stora dagen var här. Eller ja, okej vi var i alla fall halvvägs dit. Till den värsta dagen på året enligt mig. För andra var det årets högpunkt men för mig som alltid satt ensam så var det faktiskt ett rent helvete om jag skulle vara ärlig. Fast värre var nog kanske att komma tillbaks till skolan och behöva ljuga om vad jag hade fått.

- Frågar du mig vad du kan köpa till din mamma? frågade jag fundersamt och skrattade ett drygt och tillgjort skratt. Han sneglade konstigt på mig och tyckte säkert att det var något riktigt hemskt fel på mig som inte hade några förslag. Jag var nog enligt honom en kass julklappshandlare eftersom jag inte hade några idéer till något. Det hade seröst varit bättre för honom om han hade gjort det här tillsammans med något av hans skrikande fans eller kanske med någon annan tjejkompis.

- Ja, du är ju tjej? svarade han och rynkade ihop pannan överdrivet mycket.

- Jag kanske är tjej men jag har ingen aning om vad man köper till en mamma, jag har typ aldrig köpt något till min mamma eftersom det alltid är pappa som fixar det, sa jag och svängde in på en smyckesbutik - inte för att jag hade någon aning om varför. På smyckesbutiker kanske man kunde köpa något fint till sin mamma, en klocka? Eller varför inte ett enkelt smycke? Ja, det kanske inte var så värst svårt ändå.

- Vet du vad hon tycker om för grejer? frågade jag och lade huvudet på sned. Han tittade sig fundersamt om i smyckesbutiken och gick sedan bort mot ett halsband som hängde innanför ett glasskåp.

- Det där halsbandet! sa han och pekade på halsbandet i guld med en liten berlock längst ner.

- Tror du att hon skulle vilja ha det? log jag och tittade på den. Han skakade på huvudet.

- Nej, jag tror att du skulle klä dig i det faktiskt. På något sätt så skrek det nästan Lucia om det! utbrast han och var nära på att lägga fingrarna mot glasrutan men jag hann hindra honom i sista sekund då jag visste hur illa omtyckt det var att röra vid rutorna. Jag blev lite generad av att han faktiskt lade märkte på vad som passade på mig och inte men det var inget som jag försökte att visa utåt mer än att mina kinder kanske fick en liten rödare ton.

- Då vet jag vad jag ska få i julklapp då, sa jag och blinkade med ögat mot honom. Han skrattade till och krokade sedan fast våra armar i varandra innan han styrde mig ut ur butiken med snabba steg. Vi fortsatte att strosa runt i de olika butikerna utan att riktigt greppa något som vi verkligen föll för och som vi ville köpa till någon. Tillsist så bestämde vi oss för att vi skulle gå till något café någonstans och fika innan vi skulle bege oss hem till Oscar där jag skulle få sova i kväll för att kunna ta mig till luciafirandet klockan halv fem i morgonbitti.

- Vad vill du ha för något? Jag bjuder! sa Oscar uppmanande när vi kom in på det lilla cafét som han sade var hans absoluta favorit café. Jag minns att vi hade spenderat mycket tid här tillsammans precis innan vi slutade umgås och därför fick jag av någon anledning dåliga minnen som spred sig genom mitt huvud. Jag försökte att hålla tankarna ute men det var inte så värst enkelt när han hela tiden skulle berätta om hur fantastiskt vi hade haft det här, han och jag.

- Samma som du, svarade jag enkelt och tittade mig om. Stället var sig likt med inredning i ekmaterial och vita väggar samt vita golv. Av det jag kunde minnas så brukade vi alltid sitta längst ner i det vänstra hörnet vid bordet för två bara för att ingen från skolan skulle komma och slå sig ner bredvid. Det här var nämligen stället där alla som gick på vår skola brukade springa förbi och köpa sig en kaffe innan de skulle ta sig hem till förorterna där de flesta bodde.

- Du Lucia? frågade Oscar och knackade mig på axeln. Jag vände mig hastigt om och var tvungen att titta upp lite på honom. Innan jag hade hunnit märka något så kände jag hans läppar mot mina. Han rörde vid dem försiktigt men det varade inte länge. Jag som själv nästan hade fått lite av en chock när jag kände hans läppar mot mina förstod ingenting av vad som precis hade hänt. Det enda jag riktigt visste var att mina läppar bultade och att jag nästan gillade känslan.

- Det var en mistel, eh du vet, sa han och pekade upp på den gröna grejen som hängde ovanför disken. Försiktigt nickade jag och jag försökte sedan att dölja mina smått rosiga kinder. Hade han just kysst mig?