Förra gången: """Alexis som forfarande satt på sitt rum tog sin läxbok och började plugga. Men hon kunde inte koncentrera sig, det ända hon kunde tänka på var Luka. Alexis visste inte vad det var med honom som lockade henne"""
Nästa dag i skolan, på matte lektionen.
-ni ska få matte uppgifter och lösa dem två och två! Skrek fröken
-Soey och Stina, Elliot och Mathilda, Rose och Jonte, Anton och Sebbe, Evelina och Sara,
-yes! Skrek Evelina och Sara i kör.
-fröken fortsatte...... Sist men inte minst Alexis och Luca.
Luca? Det snurrade runt i Alexis huvud..... Luca... Men hon han inte tänka klart innan hon avbröts av en röst.
-hallå, jag tror inte att jag har presenterat mig? Sa en låg men klar röst bakom Alexis.
-jag heter Luca. Fortsatte rösten
-Ehh.... Ja...jag heter Alexis.... typ. Svarade Alexis och vände sig om.
-jag vet, ska vi börja? Luca tittade på henne och log. Hans leende var vackert men ändå... Mörkt och hemlighetsfullt.
-börja med vad? Frågade Alexis snabbt
-matte uppgifterna såklart, hah! Han nästan skrattade åt Alexis konstiga uppförande. Men Alexis fortsatte stirra.
-ja, men om vi adderar summan.........................+=+---+^%++_<>+*-
-tiden är ute allesammans! Sa fröken. Ni som inte hann klart får ta med er uppgifterna hem och göra klart tillsammans.
Luca gick fram till Alexis
-vi kanske borde träffas och göra klart uppgifterna? Frågade Luca
-Ehh, ja det låter bra. Men... När? Var? Och Hur?
-när: idag 16:00 var: hemma hos dig, jag hittar dit själv. Hur: ja... Vi pluggar antar jag :-) sa Luca med ett stort leende på läpparna. Alexis hann inte ta in allt men svarade kort Ja.
-Alex?! Det var Evelina som ropade, hon kom springandes från andra sidan av skolgården.
-ja...
-vad var det där om? Flämtade Evelina
-vad var vad om? Svarade Alexis, som inte fattade alls vad Evelina pratade om.
-jag såg att du pratade med Luca! Vad sa han? Frågade Evelina envist
-vi pratade om matte antar jag? Han kommer hem till oss vid 4. Jag och han plugga.
-VA!? Coolt!!!! Han e såååå snygg ju! Vad ska jag ha på mig? Ska vi bjuda på mat? Är det en riktig date? Hallå? Varför vill han va med dig och inte mig??? Så skumt ju! Jag är mycket, mycket snyggare! Och coolare! Babblade Evelina
-en sen? Muttrade Alexis. Hon hade faktist inte själv hunnit ta in att Luca kommer hem till henne i eftermiddag.
-jag säger bara en sak, OMG! Sa Evelina och gjorde "duckface". Sen gick hon
Alexis klev på bussen och satte sig bredvid Rose. Det blev en tyst bussfärd hem. Inte ett ord, från varken Alexis eller Rose. Vilket förvånade Alexis. Rose pratar ju jämt. Var hon arg på mig? Tänkte Hon.
Alexis klev av på näst sista hållplatsen, den längre ner på gatan. Gångavstånd från huset. Hemma möttes hon av Evelina som stod vid spegeln i hallen och poserade.
-ser det bra ut? Frågade Evelina. Hon hade en röd klänning på sig med högklackat, uppsatt hår och mängder av smink
-ja, jag antar det... Men vad har du klätt upp dig för?
-Luca kommer! DAA! Evelina blängde på Alexis som om det hon hade sagt var lika självklart som att jorden är rund.
-suck, Alexis gick upp till sitt rum. Kanske borde jag byta kläder? Tänkte Alexis. Hon gick till garderoben plockade fram ett antal plagg och la dem på sängen.
-Evvi? Det var vad Alexis kallade Evelina, Evvi.
-jaaa! Hördes det nerifrån. Vad vill du?
-jag behöver hjälp typ? Sa Alexis. Evelina gick upp för trappan
-jag hoppas det är viktigt, sa Evelina. Jag fick mascara under ögat. Hon gick in i Alexis rum och stirrade på sängen.
-vilken är snyggast? Frågade Alexis
-den! Sa Evelina säkert och pekade på ett av plaggen. Den, med en kjol förstås.
-okej. Det var en randig tunika med texten: ceep calm and love you're self. Evelina ställde sig bakom Alexis och släppte ut hennes tjocka fläta. Nu var Alexis hår lockigt och hon såg mer ut som Evelina.
-assnyggt! Sa Evelina, du får låna lite mascara och läppglans!
-umm okej.... Svarade Alexis osäkert.
Pling plong! Dörrklockan ringde. Och båda tjejerna anade vem det var.......
YOU ARE READING
Komet (pausad..)
FantasyHeeejejjeje!! Detta är en bok/novell som jag påbörjade för sisådär tv/tre år sedan.. Vilket resulterar i att den är skriven på ett väldigt amatörmässigt sätt.. (Ännu värre än nu för tiden..) såatteh, jaja! Men jag vill liksom ändå ha kvar den här...