Komet (pausad..)

Halvspöke! Vaah?

Förra gången """"jag har gjort lite efterforskningar, och vi har en bra och en dålig nyhet"""

-den dåliga först, sa Alexis

-okej! styrelsen hade rätt, de har en anledning att vilja döda dig och det kommer inte dröja länge innan de försöker..... Sa Luca

Alexis var tyst

-din mamma var en entitetskontinuitet, Alex

-du är ett halvspöke.....!

Hon var fortfarande tyst, hennes ögon fylldes av tårar men hon släppte inte ut dem

-är du okej? Undrade Luca

-gissa?!

-förlåt.... Sa han sedan. Jag måste verkligen röra upp massa saker i ditt liv....förlåt!

-nejdå.... Alexis försökte le

-men varför vill styrelsen döda alla halvspöken? Frågade hon sedan och satte sig bredvid Luca i soffan

-för att det är kul! Sa Luca och skrattade. Alexis tittade surt på honom

-seriöst! Luca, kom igen!

-de är rädda, människan är rädd för saker som är annorlunda. Även om dem är döda så är dem rädda) de vågar inte säga det men dem är rädda för olikheten, nya saker, saker och personer som sticker ut.

-va?

-styrelsen har ingen erfarenhet av halvspöken, de tror att ni är monster... Vi behöver helt enkelt bevisa motsatsen. Sa Luca

-det blir ju enkelt!

-bara det att jag är ett halvspöke! Ska jag berätta för Evelina?

-Vi får se..... När Luca sa det såg han orolig ut.

De gick upp på Alexis rum när de hörde att Evelina och Soey kom.

-du Luca? Började Alexis. Och slängde sig på sin säng.

-ja.... Svarade Luca

-du sa aldrig den bra nyheten. Sa Alexis nyfiket

-ja jusste! Den bra slash konstiga nyheten är att efter som att din mamma är ett spöke.... Lever hon förmodligen forfarande, eller hon är ju dö.... Luca han inte säga mer

-VA? Lever våran mamma?!

-typ, entitetskontinuiteter är ju döda men..... Odödliga typ. Jag tror att styrelsen har henne.

-Vad nu då? Varför är hon där? Alexis lät orolig

-tjaaaa, Sa Luca. Det är ju olagligt att föda ett halvspöke.... Så förmodligen blir hon straffad, men som tur är så har hon inte berättat vart du är.... Hehe

-det här är bara för mycket att ta in på en dag.... Sa Alexis och trycke ansiktet i kudden.

-vi kommer på något ska du se. Sa. Luca och försökte låta ledsen

-hoppas iallafall det..... Jag och Soey måste nog gå nu

-hejdå! Sa Alexis. Glöm inte bort skolbalen bland alla planer med styrelsen!

-nejdå! HERRÅ! Luca flyttade sig snabbt ner för trappan och ryckte med sig Soey ut.

-hejdå Evelina! Sa Soey

-hejdå, bästie!

(Några dagar senare)

-Hej, syrran! Vakna

-varför ska jag alltid behöva väcka dig? Frågade Evelina surt

-om du nu inte gillar det...... VÄCK MIG INTE DÅ! Skrek Alexis

-men i morgon är det ju balen! Och jag vet inte vad du ska ha på dig....... Jag vill veta! Sa Evelina som var väldigt besatt av skolbalen

Alexis drog täcket över huvudet.

-ååååå kom igen Alex, upp och hoppa! Alexis låg kvar under täcket.

-SKOLAN BÖRJAR OM 5 MINUTER!!! Skrek Evelina. Alexis flög upp ur sängen

-VA! När? Frågade Alexis skrämd

-haha, Evelina skrattade. Det fick dig att komma upp ur sängen iallafall

-va? Sa Alexis igen

-jag skojade! Sa Evelina nöjd och trippade ut ur Alexis rum. Alexis tittade på klockan, 7:15 skolan började om över en timme.

-ååååhh! EVELINA!!!!!! Jag ska döda dig!

-lycka till! Jag är odödlig precis som du! Sa Evelina

-Va? Hur vet du?! Jag menar vad pratar du om? Alexis försökte låta som att hon inte fattade, men hon var förvånad

-Soey och Luca berättade! Allt om att mamma lever, vi två är halvspöken och allt om enteitketiskioekntinueiitetblablabla eller vad det nu hette

-entitetskontinuitet faktist! Bra att du vet.... Då slapp jag säga det. Det verkade som att Evelina tog det bra trots allt.

-coolt! Skrek Evelina. Hur ska jag berätta för mina kompisar att jag är död?

-du ska inte berätta något alls! Sa Alexis och lät allvarlig.

OMG! Kommer Evelina berätta för hennes "kompisar"?