Förra gången """jasså, haha! Sa Ripper. Han släppte Luca och gick långsamt mot Alexis..."""
-så du bryr dig om den där lilla saken där borta. Han pekade på Luca som satt på knä och hämtade andan, Luca hade blödande sår på halsen där Rippers naglar hade bitit in i huden. Det var sant det som Luca sagt, hans blod var kolsvart. Precis som alla andra entinitetskontuniter
Alexis kände hur en tår sakta vandrade ner för hennes kind. Hon tittade ner i marken, Ripper stod precis framför henne. Han log! Hur kunde han tycka det här var kul?
-jag hade kunnat ta med dig här och nu... Och spara dig inlåst tills kometen kommer, och jag kan utföra ritualen. MEN! Men jag tycker det verkar osjyst, så jag tänker vänta med att hämta dig. Så att du och din fanclub kan försöka lista ut ett sätt att vinna över mig! Sa Ripper. Det blir roligare med lite motstånd! Tycker ni inte? Jag kommer vänta så länge som går... Visst är jag vänlig?
-extremt! Sa Luca. Han stod med en kniv riktad mot Ripper. Som han tagit ur fickan. Luca har ALLTID vapen på sig..... Ifall om att!
-du är bara för söt! Sa Ripper, han skrattade och vände sakta på sig. Jag är odödlig! Haha! Och du trodde att du kunde....haha! På någon sekund var han borta. Alexis brast ut i gråt. Det var andra gången idag hon grät, så mycket skit på en dag....
-han kommer att döda mig! Eller hur? Sa Alexis mellan tårarna. Det finns inget sätt för oss att vinna
-jodå! Vi kommer på något....Jag lovar! Luca höll om Alexis. Jag lovar...... Men Luca hade ingen aning om vad dem skulle göra egentligen.~nästa dag~
-Evvi? Alexis stod i Evelinas rum, och försökte få Evelina att vakna
-vadå? Sa Evelina som just vaknat, hon gnuggade sig i ögonen och kisade surt på Alexis
-idag var det jag som väckte dig. Skröt Alexis, Haha!
-jaja, kul! Evelina hoppade upp ur sängen. Vänta! Sa hon sedan. skolbalen är idag, OMG! Jag måste få hit Soey asså! Evelina sprang ut ur rummet och ner för trappan.
-vem ska du ens gå med? Frågade Alexis som följde sin syster ner till vardagsrummet.
-Anton! ...... Och Sebbe....! Svarade Evelina glatt
-vänta nu.... Funderande Alexis. Evelina? Ska du med Anton... Och Sebbe? Seriöst?! Alexis satte sig i en fåtölj. Medan Evelina stod och gjorde kaffe.
-ja! Vad är det med det? Sa Evelina förvånat
Alexis suckade, Nej inget alls.
Evelina vände sig om och blängde frågande på Alexis.
-vad? Frågade Alexis som hade möts av Evelinas konstiga blick
-jag har en ännu bättre fråga! Vem ska du gå med?
-Ehh.... Luca.... Hehe.... Ja, Luca!
Det blev helt tyst. Evelina drack sitt kaffe, utan ett ljud. Sedan klampade hon upp till sitt rum.
-hallå! Kom igen Evvi! Du kan inte vara sur för att Luca ville gå med mig och inte dig.
Evelina svarade inte. Hon satt på sitt rum länge, och tjurade. Sedan började hon med sin avancerade outfit för balen. Alexis stod nere i köket.-Alex? Sa Evelina och knackade på Alexis dörr. Hallå?!
-nej men hejsan! Alexis öppnade dörren till sitt rum.
-har du kommit över det att jag ska gå med Luca? Frågade Alexis. Hon log mot sin syster. Evelina tittade ilsket tillbaka.
-jaja! Sa Evelina och tog ett djupt andetag. Men jag är ändå sur på dig.
Alexis log forfarande.
-bra! Vad ville du? Du knackade ju faktist på min dörr...
-jag vill veta vad du ska ha på dig! Evelina försökte se oskyldig och snäll ut.
-never! Du får se på balen sa jag ju! Sa Alexis och smällde igen dörren så att Evelina inte skulle snoka. Evelina traskade tillbaka till sitt rum. Medan Alexis gick fram till sin säng. Hon drog ut lådan under sängen och iakttog vad som låg inuti, en klänning. Det var den klänningen deras mamma burit på hennes bal.
-knack knack! Hallå? Det knackade på Alexis dörr igen.
-Evelina.... Sluta! Skrek Alexis, hon gick bort och öppnade sin dörr. Utanför dörren stod Soey. Hon hade på sig ett par leopardmönstrade byxor och ett vitt linne. Hon såg för en gång skull vardaglig ut, annars har hon typ finkläder.......
-Soey? Hejsan.......Tråkig uppdatering... Jag vet! 😞💩 men jag kommer skriva mer snart. vad som händer på balen och så...😏😏 ?!! Så...läs vidare! 😘
VOCÊ ESTÁ LENDO
Komet (pausad..)
FantasiaHeeejejjeje!! Detta är en bok/novell som jag påbörjade för sisådär tv/tre år sedan.. Vilket resulterar i att den är skriven på ett väldigt amatörmässigt sätt.. (Ännu värre än nu för tiden..) såatteh, jaja! Men jag vill liksom ändå ha kvar den här...