Komet (pausad..)

~Balen~

Förra gången: """-Vad ska du ha på dig på balen? -Soey? Hejsan......."""

-Hej lilla Alex! Nu ska du berätta vad du ska ha på dig! Det är väldigt viktigt förstår du! Sa Soey, och tittade bestämt på Alexis som stod förvånad i dörröppningen.
-du kan gå till Evelina och säga att jag inte kommer berätta! Ni gör så himla stor grej av balen. Så hejdå! Du kan gå nu.....
-ååååhh! Soey gick in till Evelina och stönade. Alexis stängde dörren igen. Hon fortsatte stirra på klänningen. Hon frågade sig själv om hon verkligen kunde bära sin typ "tillfångatagna" slash döda mamma. Hon
plockade fram klänningen. Den var så vacker. Det var en lång, blodröd klänning.
Det var dags att ta på sig den. Hon drog försiktigt på sig klänningen, den passade superbra. Hon fixade sitt hår, sin makeup och sina skor. Man skulle nog beskriva henne helt perfekt. Hon snurrade runt framför spegeln och log.

-vi går nu! Skrek Evelina nerifrån. Det hade blivit mörkt ute, ljuset från svaga gatulampor var det enda som lyste upp gatan.
-jaja, gå utan mig....jag kommer senare. Alexis iakttog sig själv. Var hon vacker? Tänkte hon. Nej... Bara lite söt kanske.. Eller inte, såg hon ens okej ut? Vem vet? Alexis gick sakta ner för trappan, för att inte snubbla på den långa klänningen. Sedan gick hon ut.

Alexis var framme på skolan, hon gick bort till gymnastiksalen. Det hördes musik på långt avstånd och strålkastare som skickade ljus runt i salen. Alexis klev in gympasalen, där stod hon... Hon hade sin röda, långa klänning med volanger och spetsar, den var så vacker. Hon hade allt sitt hår uppsatt i en knut, förutom två rödbruna, lockiga slingor som hängde ner längst axlarna. Hon gick fram ett par steg och blandades med massan av dansande elever i balklänningar och kostymer. Hon blev framknuffad till mitten av dansgolvet. En bit bort ser Alexis Evelina och Soey komma dansande mot henne. Soey hade en ljusrosa, långklänning med blommor och rosetter, den var lixom gullig. Hennes lockiga blonda hår var utsläppt och det glänste i ljusen från discolamporba och strålkastarna. Evelina hade en halvlång, vit och glittrig klänning, lite som en ballerina. Hon hade ett par små vita skor som färdigställde hennes söta look. Evelina hade sitt hår uppsatt i en avancerad knut.
-hej! Äntligen är du här! Sa Soey och kom fram och kramade Alexis
-h...he..hej! Sa Alexis som stod mosad i Soeys famn. Den familjen gillar att kramas... Tänkte Alexis tyst för sig själv.
-Gud vad fin du är! Så Evelina och Soey i kör.
-supersöt!

-vi dansar! Skrek Evelina. De sprang ut på dansgolvet och hoppade, upp och ner, snurrade runt och svängde, i takt till musiken
-har ni sett Luca? Frågade Alexis som blev knuffad fram och tillbaka.
-haha, Evelina och Soey skrattade och skrek... Alexis försökte ta sig därifrån. Det var lättare sagt en gjort. Alexis märkte att det är svårt att ta sig igenom ca 400 dansande elever.
Hon lämnade dansgolvet och gick mot korridoren utanför salen. Hon hämtade andan och satte sig på en bänk. Vart var Luca? Han var ju faktist hennes date. Hon satt där och väntade i över en timme. Hur kunde han?

Alexis reste sig upp,
-NU RÄCKER DET! Alexis var bestämd. Vill han inte komma så tänker jag att gå hem! tänkte hon. Alexis gick mot utgången.
-hallå där......? Sa någon bakom henne. Alexis kände igen rösten
-Luca! Vart har du varit då? Jag väntade i över en timme! Alexis vände sig om och såg Luca kommande mot henne. Han hade på sig ett par svarta byxor, en vit skjorta och en stilig kavaj. Alexis var inte van att se Luca sådär.
-förlåt..... Men jag gjorde lite efterforskningar om hur vi ska rädda dig. Och så glömde jag bort tiden. Sa Luca. De stod i en tom korridor, ljudet från dansen hördes dovt i bakgrunden.
-kan vi ta det senare? Vi har en bal att gå på! Sa Alexis och gick inåt igen. Luca följde efter henne.

-haha! Och plötsligt hade Alexis glömt att Luca hade kommit försent och att hon var besviken. Hon var bara glad att han var där nu.
-Vi dansar! sa Alexis mitt i skrattet. Hon puttade Luca mot dansgolvet.
-det kan du glömma! Luca skrattade, men låtsades vara seriös.
Efter ett långt tag med något som föreställde dans så gick Luca och Alexis och hämtade bål. Det sattes på en lugn musik i högtalarna och Alexis och Luca tittade på varandra, dem kunde inte låte bli att skratta. Dem stod mitt i en folkmassa. Alexis la försiktigt armarna runt hans nacke och Luca la sina hände runt hennes midja, dem trampade sakta till musiken. Dem stod nära varandra, Alexis kände hans varma andetag. Hon böjde sig fram, höll hårt runt Lucas nacke. Alexis kände hur hennes läppar långsamt nuddade hans, hon var stel. Dem stod där, dock mitt bland alla andra, fast helt i sin egen värld. Med läpparna hårt tryckta mot varandras. Allt kändes helt perfekt. Det var såhär Alexis hade drömt om kvällen.