Komet (pausad..)

Luca på besök

Förra gången :

"""Pling plong! Dörrklockan ringde. Och båda tjejerna anade vem det var"""

Alexis gick och öppnade dörren.

-hej! Sa Luca. Jag skulle träffa Alexis. Luca stirrade underligt på vem han trodde var Evelina

-ja, jag är ju Alexis.

-jaha! Men.... Du ser ju typ ut som Evelina

-ja, jag vet! Snyggt va! Det var Evelina som avbröt. Hon gick raskt fram till Luca och tog på sitt största smile.

-Ehh jag antar det, hehe. Sa Luca, men han tvekade. Som om han inte höll med. Alexis gick ut i hallen medan Evelina visade in Luca. Alexis tog upp sin mobil och ringde ett samtal.

-vi ska laga mat tillsammans, sa Evelina.

-nice... Sa Luca

-och plugga såklart! Sa Alexis som kom ut i köket. Luca log, och Alexis log tillbaka. Men inte Evelina inte, hon stod och blängde på sin syster.

Pling plong, det var dörrklockan igen.

-men vem kan det vara? Det var Evelina som frågade. Hon gick och öppnade dörren. Alexis kunde inte dölja ett litet leende.

-hej! Sara stod utanför dörren med handväska och högklackat.

-Sara? Undrade Evelina, vad gör du här?

-jag har kommit för att hämta dig! VI SKA SHOPPA! Yeah! Sa Sara. Kommer du eller?

-m.mm...m...me....men.... Evelina stod förvånad i dörröppningen. Sara drog ut henne och knuffade henne framåt.

-hejdå! Sa Alexis och skrattade

-ha så kul! Instämde Luca. Alexis smällde igen dörren och de båda skrattade en lång stund.

-så det var Sara du ringde när du var borta? Sa Luca till sist

-ja! Bra plan va?

-asgrym ju! Luca tog ett par steg framåt och ställde sig tätt framför Alexis. Hon rodnade, men försökte dölja det. Alexis kände lukten av "Luca" typ som doften av mänsklighet, obeskrivligt men ändå gott. Som en billig herrparfym, lukten av människa helt enkelt, det var så Luca luktade. Gott. Han stod väldigt nära henne, nästan så att deras kroppar nuddades. De stod en lång stund och bara tittade på varandra. Någon var tvungen att avbryta tystnaden. Det blev Luca.

-Ehh, skulle vi laga mat eller?

-japp! Svarade Alexis glatt som om ingenting hade hänt och drog sig undan. De gick ut i köket och pockade fram ingredienser. De lagade hemmagjord pizza, och pratade, skrattade och samtidigt räknade matte och gjorde en misslyckad pizzadeg.

-jag kan skära ananas att ha på, sa Alexis

-visst! Sa Luca och sträckte ut kniven mot Alexis, han fingrar nuddade hennes. Dem var Iskalla, frysta. Men Alexis förträngde det och tog emot kniven och började dela på ananasen. Alexis tänkte på hans frysta hand och bleka ansikte. Och hon fokuserade inte på kniven så...

-skit också! Skrek Alexis

-vadå? Sa Luca förvånad och ställde sig bredvid henne.

-jag skar mig! Alexis stod vi diskbänken hon hade ett djupt snitt på handleden som det rann blod ur. Hon vände sig om för att be om en handduk. Men synen förvånade henne. Luca stod inte där bakom henne, som nyss. Men där! Lägst bort i rummet stod han och flämtade. Hur kunde han ha flyttat sig så snabbt? Alexis funderade.... Hon hade aldrig trott på övernaturliga varelser förut men det här var väldigt underligt... Allt verkar så logiskt, eller inte.

-j....ja.....jah....ja jag måste nog gå nu. Flämtade Luca. Alexis hann inte blinka innan han var borta. Såret på handen värkte och blödde. Hon kunde knappt tänka klart innan Evelina klampade in igenom dörren

-hej Alex....! Glad att se mig?, Sara kunde ute underhålla mig längre. Sa Evelina snobbigt.

-ja, faktiskt Evvi....... Jag är glad att se dig... Mumlade Alexis.

-vad har du gjort med handen? Och var är Luca?

-Ehh lång historia, kan jag få en handduk? Det gör ont

-visst! Evelina kastade över en ren handduk och tittade frågade på sin syster.

-jag tror bara att jag vill sova nu... Sa Alexis och gick upp mot sitt rum.

-okej...dissare! Ropade Evelina efter henne.

När Alexis kom till sitt rum möttes hon av en förvåning

-Luca?! Hon klev in i sitt rum och sköt igen dörren.