kapitel 8

294 13 5
                                    

alexandras perspektiv

jag och Felix går ner till killarna hand i hand. när felix rör mig känns det som ett helt zoo i magen. men problemet är att det känns likadant när jag rör Ogge och Omar också...

man säger att man ska följa sitt hjärta, men en liten bit av mitt hjärta Skriker Felix , och en bit Ogge och den sista skiker Omar...  jag älskar Omar med en tredjedel av mitt hjärta.även om han kallade mig för Hora ,  man kanske  säga ¨ jag älskar han med hela mitt hjärta¨ men nej det är inte sant, jag älskar inte han med hela mitt hjärta.. för dom andra tredjedelarna är Felix och Ogge och jag älskar dom också.. men ingen av dom känner på samma sätt, så jag kan lika gärna släppa mina drömmar om att nånsin bli tillsammans  med nån av dom. om dom skulle säga att dom äskar mig är det säkert bara en lögn.. för ingen kan älska mig, jag är den fula, feta tjejen som ingen gillar. varje gång det är min födelsedag eller om jag ser ett stjärnfall så önskar jag att jag ska bli en vacker tjej.. varför kunde jag inte födas snygg? varför kan jag inte vara lycklig?

Omars perspektiv

ååhhhh! varför måste jag sabba allt???!! varför kallade jag henne hora!? jag vet ju om att hon har blivit våldtagen! jag är världens dummaste!!

tjejen jag är så jävla kär i började gråta tack vare mig... jag fick den oskyldiga lilla tjejen att börja gråta... Alexandra är unik....

hon är inte som andra tjejer, dom brukar springa runt med 1 kg smink i ansiktet och vara bitchiga mot alla, men hon är den vackra, snälla tjejen som jag är kär i..

hoppas hon förlåter mig, om hon inte gör det vet jag inte vad jag ska ta mig till.

jag kommer älska den här tjejen tills jag dör, även om jag blir tillsammans  med någon annan så kommer mitt hjärta alltid tillhöra Alexandras. är det någon superkraft hon har som gör att alla faller för henne? för Ogge och Felix värkar ha fallit ganska hårt dom me.

helt plötsligt hör jag en röst bakom mig.

-Hej.. säger rösten och jag hör direkt vem det är. Alexandra.. hennes röst är värkligen den finaste som finns..

-Alexandra! snälla förlåt mig!! det var inte meningen att kalla dig det! säger jag och känner hur tårarna rinner ner från min kinder.

-Omar snälla gråt inte.. viskar hon

-det gör inget omar jag förlåter dig.. säger hn och kramar om mig, jag kramar henne tillbaka..

I'm fine ♚The fooo conspiracy♚Where stories live. Discover now