Hon levde lyckligt i alla sina dagar?

1

Det har gått 5 år sedan jag var kidnappad i det hemska rika huset. Jag hade fortfarande mardrömmar om det men som tur var under tiden jag försökte lappa ihop mig blev dem sända till fängelset. Det som hände efter jag kramade polisen och polisen räddade mig var att jag vittnade för killarna som kidnappande mig. Jag gick igenom tuffa månader men tillslut hittade jag mig själv igen och började plugga på Universitet i Stockholm. Jag jobbade som förskollärare, det var kul. Jag hade även fått en kille eller många med tiden. Jag blir intervjuad för kidnappningen som skett. Nu har jag även en kille som heter Oliver. Oliver är en underbar kille som förstår mig i den situationen jag är i. Jag var lycklig tills en dag då jag fick veta av polisen Teo som räddade mig från kidnappningen att killarna hade släpps. De var rika så det fick mindre straff vad de egentligen skulle få.
Jag slog upp nyheterna på Tv. Oliver var på jobbet. Han var en advokat och det var genom kidnappningens händelse som jag lärde känna honom. Jag kollade noggrant på Tv och lyssnade på vad de sa om mina kidnappare.
"Tidigare har suttit i fängelse för kidnappning och misshandel har nu släpps fri. Hur känner egentligen Chelsea Ford om det här?"
Jag suckade av förtvivlan och rädsla. Vad innebär att dem är fria? Jag hörde min mobil ringa i den sekunden. Jag kollade på mobilen och det var Teo som ringde. Jag svarade direkt.
" Har du hört nyheten? " Frågade han.
" Ja"
" Jag ville bara informera dig angående det. Du måste vara försiktig. Jag vet att Oliver finns där men du kan alltid ringa mig" . Jag log över hans omtanke.
" Tack. Jag vet! Vet du om killarnas rika föräldrar är tillbaka?"
" Ja en förälder betalade hela borgen till alla killarna, hörde jag. Jag hörde också att alla föräldrar ska vara här i Stockholm" Jag svalde en klump i halsen.
" Allt kommer att ordna sig. Jag lovar" Sa han och jag la på efter att vi sagt farväl.

Jag bäddade ner mig under en filt i soffan och satte på en serie, somnade i en djup sömn. Jag vaknade av att Oliver kom in. Han satte sig vid soffkanten och kollade på mig med ett leende över läpparna.
" Jag antar att jag inte behöver påminna dig om det som har hänt?" Sa Oliver. Jag nickade och log.
" Polisen kontaktade mig igen angående det och jag har sätt nyheterna" Svarade jag.
" Hur känner du?" Han tog mina händer.
" Tom. Det är svårt att beskriva känslan men jag vill inte att det släpps fri. Tänk om.." Sa jag men ångrade mig genast. Jag ville inte oroa Oliver för mina parodiska tänkande. Han pussade mig på pannan gentleman sätt.
" Jag ska låta dig sova. Jag kan laga mat Sålänge" Sa han och ställde sig upp. " Vad önskas" Sa han med ett flin över läpparna.
" Tacos såklart" Sa jag med ett stort leende på läpparna. Han skrattade och gick mot köket. Vi bodde i en lägenhet på en takvåning.
Jag kunde inte sluta tänka på att om det ville hämnas över att det har blivit häktade av mig. Tänk om det gav paidback. Jag visste inte hur djupt och långt dem kunde gå. Jag kände inte dem så jag vet inte hur det fungerar eller vilka det är. Det ända jag kunde hoppas var att de hade gått vidare.