6

100 1 0
                                    


De öppnade bildörren åt mig. Jag satt kvar i bilen. Jag ville inte följa med dem.
" Kom nu! Du har inget val" Sa Chris.
" Varför igen? Kan ni inte bara låta mig vara" Sa jag argt med armarna i kors. Chris himlade med ögonen och drog ut mig därifrån.
Jag drogs in i ett hus mitt i ingenstans. Det var ett annat hus det bodde i nu. Mindre rum, mindre lyxigare men ändå trendigt, modernt och lyxigt.

De knöt fast mig vid en stol. Jag kände fortfarande smärtan från gruset. Det kändes som om hela mitt ansikte var upprivet. Chris och Lucas satte sig på två stolar framför mig och betraktade mig.
" Du har förändrats en aning" Sa Chris.
" Desamma men det känns ändå som igår när ni misshandlade mig" Sa jag argt.
" Du borde inte ha den attityden mot oss. Kom ihåg vad vi gjorde" Sa Lucas kallt.
" Va det där ett hot alldeles nyss?" Frågade jag fast jag redan visste svaret.
" Ja om du tyckte att de lät som det" Svarade Lucas kort. Jag spände mina käkar.
Lucas smekte mig längst kinden. Jag försökte komma undan men det gick inte så bra. Chris sträckte fram en servett med vatten. Han började dra den på mitt ansikte. Han tog bort blodet och smutsen från mitt ansikte som jag såg efteråt han var klar.
" Du är våran Chelsea" Sa Chris med ett flin. Jag skakade på huvudet.
" Jag är inte eran!" Sa jag argt. Jag var sjukt arg men samtidigt rädd. Jag kollade på båda. " Och det kommer jag aldrig att bli". Lucas suckade och Chris ställde sig upp. Han gick därifrån. Jag visste att Lucas var den farliga av dem andra.
" Den här gången behöver vi ingen bekräftelse från dig utan det vi behöver är hämnd. Vi gör det här för hämnd. Du satte oss i den situationen att vi miste våra vänner, familj ALLT!" Sa Luckas argt.
" Det är inte mitt fel. Ni satte er i den sitsen själva genom att kidnappa mig". Han himlade kallt och badboy aktigt. Han tog sin hand på mitt inre lår och strök mig där. Opassande. Han drog upp handen mot mitt bröst, innanför tröjan och behån. Han klämde mitt bröst och jag blundade av obekvämlighet. Han skrattade kort och tog bort sin hand. Jag öppnade mina ögon och kände en puss på min panna.
" Jag gillar dig som är ovanligt, du har en sån självsäkerhet i den situation du är i nu" Sa han och lämnade rummet. Jag satt kvar bunden till stolen.

Hon levde lyckligt i alla sina dagar?Where stories live. Discover now