Hon levde lyckligt i alla sina dagar?

8

Lucas tog tag i mig och vände mig om så jag låg på mage. Jag var i chock över hur snabbt det hände. Jag försökte ta mig upp men Lucas tryckte ner mig, dessutom kom jag ingenstans när mina händer var på min rygg med handklovar. Han drog ner sina byxor och mina. Jag spärrade upp ögonen och fick panik. Jag försökte kräla mig därifrån men han drog tillbaka mig och tryckte sin kuk in i min rumpa. Jag skrek när han tryckt hårdare och hårdare på mig. Hans händer var på min rygg hårt. Efter ett tag stönade han. Jag låg helt förlamad när han var klar. Han slog hårt på min rumpa och lämnade rummet samtidigt som Chris. Jag kunde inte röra mig.
Tillslut satte jag på mina byxor och la mig under täcket helt nedstämd. Jag grät i floder tills jag somnade.

Senare hörde jag kvitter från fåglar. Jag öppnade ögonen och där satt Lucas framför mig betraktandes. Jag blev skrämd av honom och sjönk ännu djupare in i kudden.
" Du skrämde mig" Sa jag trött.
" Det var meningen" Svarade han. Jag satte mig försiktigt upp. " Kom ner, det är frukost". Han gick ut från rummet med ett flin på läpparna.

Jag gick ner till nedervåningen till köket. Allt var dukat fram. Lucas och Chris satt vid soffan. Ingen satt vid frukostbordet, jag satte mig långsamt av rädsla i köket. Jag åt frukosten segt. Det var gott men jag kunde inte låta någon ha kontroll över mig på det här sättet. Jag kollade diskret på Lucas och Chris som satt i soffan framför tv. De kollade på en match. Jag kollade ner sedan på mina händer som jag lekte med lite smått. Jag var klar med att äta frukosten. Jag ställde mig upp från stolen och både killarna vända sig om. Chris ställde sig upp med ett flin. Mitt ansikte mjuknade till och jag tog ett steg bakåt. Han kom närmre mig och drog mitt framme hår bakom örat. Jag stelnade till. Jag kunde inte röra mig.
" Du är så jävla fin" Sa Chris och la sin hand på min axel.
Jag vet inte vad jag fick det ifrån eller modet men jag bitch klappade han i ansiktet. Jätte hårt. Hans huvud vred sig av de och det blev lite trött. Han rörde sin kind samtidigt som han flinade.
" Det där gör du inte igen" Sa Chris. Jag sprang ifrån dem men Chris tog tag i mig hårt. Han gick fram och viskade mig i örat.
" Du kan inte springa ifrån oss" Sa Chris. Jag kollade på Chris min uppskärrande ögon och sedan kollade på Lucas i soffan som flinade nöjt. Jag höll på att gråta eftersom situationen var obehaglig. Jag försökte slita mig loss från han samtidigt som jag kollade argt och allvarligt in i hans ögon och han i mina.
" Ni är inte kloka!" Säger jag tillslut. " Ni våld" hann jag bara säga tills Lucas avbröt mig.
" Du!" Sa Lucas och gick snabbt och aggressivt emot mig. Han tryckte upp mig mot väggen hårt. Jag kände hur tårarna började rinna. " Du ville det, du bad om det. Skulle du vilja istället att vi körde fram".
Han började klämma hårt på min hals. Jag kände hur jag fick det svårt att andas. Jag försökte med mina händer ta bort hans grepp om min hals samtidigt som jag nästan kvävdes. Jag sprattlade med benen. Tillslut släppte han greppet om min hals. Jag andandes kraftigt av att han hade försökt kvävande mig. Jag grät ännu mer av rädsla. Jag kollade upp på Lucas med tårarna som hade runnit ner för mitt ansikte.
" Okej.." Sa jag med hes röst. Jag vågade inte säga emot dem just nu. Jag hade precis nästan blivit kvävd.