Hon levde lyckligt i alla sina dagar?

11

Tydligen hade Joe och Craig hoppat av den här kidnappnings saken från förra gången när det gick dåligt för dem. Joe och Craig hade startat ett nytt liv enligt Chris. Jag trodde honom på ett sätt. De var väl trött på att de åkte dit och ville inte hamna där igen. De gjorde en mindre brott än Chris och Lucas och fick gå från fängelset tidigare. Jag var ändå glad att det hade gått vidare och försökt bli goda.

Jag var själv i huset. Lucas, Chris och Elias hade lämnat huset precis och jag hade nu chansen på mig att fly.
Jag andandes lugnt så att jag lugnade ner mig. Jag tittade ut genom fönstret för att få kraften kunde slå på glasrutan. Jag höll i ett föremål som var tungt. Jag började slå på glaset andfått och stönandes.
Tillslut lyckades jag få bort tillräckligt med glas för att klättra ut. Jag slängde föremålet som var nyss i min hand. Den dunsade hårt i trägolvet. Jag hade inga strumpor på mig och jag hade på mig en nattklänning, en kort. Jag hoppade ut genom fönstret och laddade på gräset på fötter men händerna var i marken. Jag kollade på händerna och kroppen som face blodiga. Jag antog att jag skadade mig när jag hoppade ut ur de vassa glasrutan som jag säkert skar mig på. Jag kände smärtan inom mig men jag behövde hålla ut tills jag hittade ett säkert ställe. Jag sprang igenom den tysta skogen andfått. Jag kollade bak för varje steg som jag tog i rädsla och ömhet från smärtan inom mig.

Jag hörde en bild på en motorväg som jag blev lättad över. Jag sprang till fort i hoppet att bilen skulle se mig och hjälpa mig. Jag behövde bara hålla ut lite till och springa lite snabbare för att de skulle hinna att se mig. Jag var utmattad och jag hade nästan inte orken kvar men jag fortsatte ändå av hopp. Jag kom till motorvägen och ställde mig vid diket för att vänta in bilen.
Det var då jag såg att bilen kom, jag log av lättnad. Jag gjorde mig synlig genom att vifta på armarna. Bilen började stanna, och tillslut var den framme vid mig. Jag kisade för att se vem som var i bilden. Då märkte jag att det var Chris i bilen. Jag stelnade upp och bakade ett par steg för att komma ifrån bilden och Chris. Jag vände mig om och där stod Lucas med ett flin.
" Var du påväg någonstans?" Sa han. Jag kunde inte röra mig eller springa som jag hade tänkt att göra. Fan. Jag kunde inte heller få ut mig något. Lucas tog tag i mig hårt på mitt sår. Jag skrek svagt av smärta och blev svag. Jag kunde inte röra mig för det skulle göra ondare då.
Han slängde in mig i bilen och han satte sig bredvid mig i ett grepp. Chris låste dörrarna där jag satt. Sen åkte vi tillbaka till huset igen med en klump i halsen.