Hon levde lyckligt i alla sina dagar?

10

Jag vaknade nästa morgon av att fåglarna kvittrade utomhus. Jag öppnade ögonen och gick mot fönstret för att dra upp persiennerna så att jag kunde kolla ut genom fönstret. Jag kisade med ögonen, ni vet de jobbiga ljuset när man har stigit ut från mörkret och inte är van med ljuset.
Jag kollade ut genom den rena fönstret. Det var ljust ute. Klockan måste vara runt 9.00 som tidigast. Jag kollade ut ur skogen och märkte att fönstret var öppet. Hmm, varför lät de fönstret vara uppe? Var det här en test? Hursomhelst struntade jag i att försöka fly. För det första så var öppningen för lite och jag skulle nog inte hinna springa, än.
I den sekunden öppnades dörren och där stod Elias, Lilys våldsamma ex. Jag spärrade upp ögonen och ställde mig upp i en snabb hastighet. Lily var min bästa vän i gymnasiet. Våran kontakt bröts totalt efter händelsen som hände mig med kidnappningen. Hon gav upp tillslut att vara vid min sida efter en sån traumatisk händelse och hon hade samtidigt egna problem som var bland annat Elias. Elias Malm var hans namn. Lily berättade en del om honom innan hon gav upp om våran vänskap. Okej jag gav upp också men det var för att jag var i en depression efter kidnappningen. Jag har stalkat Lily lite och hon har en kille som är ganska så söt men det går upp och ner angående förhållandet. Jag tror inte att det kommer hålla. Hon har en hund som hon skaffade för 2 år sedan och hon bor fortfarande kvar med sina föräldrar. Hon jobbar även som fotograf. Det går hyfsat bra för henne. Elias däremot verkar det inte gå bra för eftersom han är här med mina kidnappare.
" Tja Chels" Sa han med ett flin. Jag kollade avskyvärd på honom. Jag visste att han såg vad jag tyckte om honom. " Jag hörde att du och Lily inte har kontakten med varandra. Sån tur för mig".
" Hoppa över skitsnacket Elias. Jag vill inte höra ditt småsnack. Kom till saken istället". Jag himlade med ögonen. Jag antar att jag fick mitt mod från förra kidnappningen och allt jag har varit med om.
" Fina oskyldiga Chelsea. Jag får snacka hur mycket jag vill. Nu är det så att du är fast här och jag kan gå ut och in hur jag än vill" Sa han med en lugn röst. Jag svalde en klump och kollade ner på mina fötter.
" Vad gör nu här? Med dem av alla som existerar" Frågade jag.
" Kände för en omväxling. Du undrar säkert hur det har gått för mig sedan Lily gjorde slut, nämen det ska jag fan berätta för dig" Sa han.
Jag ville veta men ändå inte.
Jag bet mig i läppen.
" När du fick och hjälpte Lily med att göra slut med mig blev jag arg och förbannad på dig. Jag gjorde många dumma saker och jag hamnade i skit hela tiden. Det pågick länge. Jag blev av med mitt körkort och mina föräldrar skickade in mig på någon vård skit" Sa han med en arg röst.
" Det var inte meningen" Fick jag ut ur mig. Han skrattade, det gjorde mig förvånad. Psyko!
" Sen några år senare träffade jag Lucas och Chris. De förstod mig och sen dess har vi funnits där för varandra och backat upp varandra" Sa han nöjt. Han kollade kallt på mig. Jag kollade trött på honom. Jag orkade inte med historier och sitta instängd och inlåst. Jag ville ut.
" Du ser inte förvånad ut".
" Om jag ska vara ärlig. Är jag för trött att bry mig. Det kanske var förjävligt för dig men det är värre att vara i min position. Så jag förslår att du kniper din käft och ser saker och ting från andra perspektiv än ditt eget" Sa jag med en attityd i rösten. Han kollade på mig mållöst och förvånat.
" Jag kanske är jävlig dum som går emot dig eller dem men jag är så trött på denna bullshit" Sa jag med armarna i kors. Han gick ut från dörren i tystnad.
Lyckades jag tystna ner han? Hell Yeah I did!