Hon levde lyckligt i alla sina dagar?

5

Det var en fredag och det var sista jobbdagen i veckan. Det var så skönt. Oliver jobbade inte idag, men advokater som han jobbar ju inte jämnt och det har inte fasta tider. Oliver låg i sängen när jag begärde mig mot dagiset. Jag försökte att inte väcka honom, han låg så fridfullt där i sängen. Någon dag hoppas jag, att han ska fria till mig. Jag kan ju fria själv men det känns mer romantisk om han gör det. Jag är ju en hopplös romantiker som älskar kliché saker som tex kyssar i filmer.

Jag gick mot busshållplatsen som jag skulle ta till dagiset. Det var väldigt kallt. Jag hade på mig en röd halsduk med en hyfsat varm jacka.
Jag hörde några steg bakom mig och jag vände mig om. Där stod han. Chris med en allvarlig och kall blick. Jag backade samtidigt som jag försökte sträcka mig efter pepparsprejen, men jag hittade den inte. Han flinade.
" Trodde du verkligen att du skulle bli av med mig?" Sa han med ett kallt flin. Jag fick en rysning igenom hela kroppen. Jag skakade på huvudet av chock.
" Vad vill du mig" Sa jag och försökte behärska min rädsla.
" Du menar vad vi vill dig" Sa en röst. Jag vände mig om och såg Lucas. Den jag hatar mest av alla det killar som kidnappade mig. I den sekunden slog Lucas mig hårt i ansiktet och jag föll ner mot asfalten, jag kände asfaltens kalla yta och smärta. Jag försökte ta mig upp men Lucas tryckte ner min kropp med sin fot. Min kind var emot gruset och jag kollade mot Chris som gjorde ett tecken åt Lucas. Sen sparkade han mig hårt i magen. Jag skrek av smärta och sa åt dem att sluta. Chris drog upp mig så mitt ansikte var nära hans ansikte. Jag kände hans andedräkt och hans frustration han hade emot mig. Jag svalde en klump. Sen drog dem mig till en bil.
Då satt jag i en bil mot en främmande ställe med mina föredetta kidnappare och jag hade ingen mobil vid mig. Skoja inte, jag var rädd...