Livet som tonåring

Allmänt kaos

Kära dagbok,
Just nu vet jag inte riktigt vad jag känner, jag känner mig tom men ändå så full av jag vet inte vad. Jag känner mig ledsen men ändå glad. Jag är trött men ändå pigg, jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Ibland känns det som att folk bara pratar runt mig, att jag bara är där och inte gör något vettigt. Det är en ganska vanlig känsla tror jag och det är därför jag känner mig så konstig. Jag vill inte vara vanlig men jag vill inte heller sticka ut. Jag har redan gjort många svåra val i livet fast jag bara är knappa 15, dom säger att det var bättre förr... stämmer det??
Jag tänker ändå att jag inte har det så svårt; folk svälter, är i krig och lever i fattigdom. Jag kämpar endast mot mina hjärnspöken och ångest.
Jag vet inte ens om det är ångest, men jag läste någonstans att ångest är en känsla man inte kan beskriva och det träffade hårt.
Stämmer det?