Livet som tonåring

Nyår...

Kära dagbok,
Imorgon är det nyårsafton. Många älskar nyår, varför? Ingen aning. Jag är iallafall inte en av dom.
Jag oroar mig redan, min puls är hög och jag känner mig uppe i varv.
Inte nog med att folk dricker och att dom smäller raketer på det. Det krävs också av mig att jag ska klara att var i ett hus med massa folk.
Inte nog med att jag inte gillar för mycket folk, jag är också extremt ljudkänslig och det är en av grejerna som triggar min panik. Intryck är komplicerat för mig, för mycket intryck=panik, för lite intryck=ångest.
Ljud, ljus, folk, raketer. Vad tror ni det blir för mig?? Ångest? Panik? Tårar? Ja.
Inte nog med det, jag är också rädd för raketer, jag har aldrig gillat raketer. Det hände en incident när jag var yngre och sen dess har jag verkligen varit rädd för vad som ska hända.
Min bror ska inte vara med på nyår, han ska på fest. Vad tror ni att jag gör?? Oroar mig? Såklart. Vad som helst kan hända.
Min ångest och panik har inte varit lika stark på senaste, men rädslan är kvar, jag är orolig dagar innan. Det kommer säkert att gå bra, men jag tänker på allt som kan gå fel. Tänk om raketerna går åt fel håll, tänk om det händer något med min bror, tänk om någon av mina nära råkar ut för något, tänk om jag får en panikattack. Tänk om jag har för mycket kläder på mig, tänk om jag har för lite kläder på mig, tänk om mitt hår inte gör som jag vill, tänk om.
Dem sistnämnda är grejer som får mig att känna en panikkänsla.
Här sitter jag, i ett tryggt hus och oroar mig för vad som ska hända imorgon. Det jag egentligen borde vara orolig för är vad som händer med världen; kinas nassistliknande beteende mot muslimer, världssvälten, klimatförändringar, att Trump troligtvis kommer vinna nästa val också, ungdomars frånvarande blickar när något allvarligt händer.
Det här, det är vad jag egentligen borde oroa mig för. Men det gör jag inte, för jag har mina egna problem, alla har sina egna problem. Och det måste vi respektera, var där för era vänner, visa att ni finns där, att dom betyder någonting för er.
Jag hoppas att året 2020 blir ett bättre år för mig, för oss alla, för det förtjänar vi.