Livet som tonåring

Ensamhet och panikångest??

Kära dagbok,
Just nu sitter jag på mitt rum, ensam, och gör absolut ingenting. Det är ganska skönt. Jag har träningsverk för att jag tränade med min brorsa igår och jag gillar det. Vissa tycker att träningsverk är hemskt men det är skönt tycker jag, på riktigt alltså.
Vidare till ensamheten, ibland (ganska ofta) känner jag mig väldigt ensam. Det är inte det att jag är ensam utan själva känslan. Jag är lite som en sällskapssjuk katt, jag är lat och sover tills jag får sällskap. Jag trivs mycket bättre i sällskap, men inte i stora grupper. Jag gillar att umgås med typ ett par tre stycken kanske. Det gör mig trygg, precis som när man är med någon man verkligen trivs med.
Anledningen till att jag inte gillar för stora grupper är att jag typ får panik(jag är inte diagnostiserad med panikångest men jag har kollat hur folk beskriver det och jag känner mig träffad). Asså jag har lärt mig att typ undvika att det händer men jag oroar mig alltid för att jag ska få den instängda känslan, börja hyperventilera, svettas, känna hur tårarna sticker i ögonen, bara vilja ta mig därifrån. Det är bättre nu men jag oroar mig som sagt. Jag har några tips om det är någon som känner sig som jag:
1. Förbered dig mentalt på vad som kommer hända
2. Kolla efter utgångar så att du vet vart du kan ta dig ut
3. Om du börjar känna något(svettningar, förvirring m.m.) gå ut och andas några djupa andetag
4. Ta på dig kläder som du känner dig bekväm i( inget som skaver, inte för sitter för tajt och inte för varma kläder)
5. Ha håret uppsatt
6. Gå in med positiv inställning

Det här har faktiskt hjälpt mig mycket, så jag hoppas att det kan hjälpa någon annan också. Om det finns någon som har tips till mig så behöver jag dom hehe.

Tillbaka till ensamheten, jag behöver skratta med folk, så är det bara. Punkt slut.