Efter att ha kollat på tv ungefär 1 och en halvtimme så öppnas dörren, in kommer mamma och massor av män som börjar bära ut möbler?? "Hej älskling, förlåt att jag inte har kommit hem tidigare men jag har inte hunnit, jag va tvungen och ringa flyttfirman och seda-" mamma hinner inte förklara mer innan jag avbryter "flyttfirman?!" Mamma suckar och sätter sig bredvid mig i soffan. "Ja, de är så att jag har fått jobb i Stockholm och vi ska fly-" Och jag avbryter igen, men nu är jag mer upprörd. "FLYTTA? STOCKHOLM?! VAFAN TÄNKER DU MED?!" Skriker jag ut och mamma blir inte glad. Hon skriker lika argt tillbaka om inte argare "NU LYSSNAR DU PÅ MIG, JAG HAR FÅTT JOBB I STOCKHOLM OCH MIN DOTTER SKA INTE FÅ FÖRSTÖRA DETTA" jag hoppar till eftersom hon blev så hög i rösten. "Men då kan ju jag stanna kvar här i Göteborg och så flyttar du, gör samma sak som pappa, jag klarar mig" väser jag och springer upp till mitt rum och smäller igen dörren. Mamma ropar något men jag orkar inte bry mig vad hon säger. vadfan händer nudå? Jag ska flytta till Stockholm, ifrån mitt hus, mina vänner och min pojkvän? Hur fan tänker
hon? Kommer jag Robin göra slut? Vad händer? Jag packar min väska med badkläder och handduk och går ut ur mitt rum med bestämda steg och ner till hallen. Jag drar på mig mina vita converse och går ut. Jag går ner till stranden där Ebba, Robin och hans kompisar skulle vara. När jag kommer ner så är alla i vattnet och badar, jag hinner inte ens ställa ner min väska innan jag ser nåt jag inte ville se. Robin och Ebba, står och äter upp varann i vattnet. Nejnejnej, Asså kan denna dagen bli värre? Jag tar väskan och springer därifrån och känner tårarna bränna bakom ögonlocken. Jag går till en klippa där jag alltid går och sätter mig när jag känner mig ledsen. Jag sätter mig ner och tar upp en cigg ur packet och tänder den med min rosa tändare. Samtidigt så rinner tårarna överallt och jag känner smaken av salt på läpparna. Efter att ha suttit här och bara kollat ut över Göteborg i en timme och rökt upp ett pack så bestämmer jag mig för att gå hem. När jag kommer in i hallen så kommer mamma in och är precis på att skälla ut mig för mitt beteende men ändrar sig, hon ser att jag har gråtit, eller vem skulle inte se det när jag antagligen sen ut som en panda tack vore min mascara just nu. " gumman.." säger hon och går fram och försöker krama mig men jag går förbi henne och upp till mitt rum, när jag kommer in så är allt borta utan min säng så jag sätter mig i skräddarsits med ryggen mot väggen och bara kollar rakt in i väggen mittemot för en stund. Jag tar sedan upp min mobil och går in på instagram, jag går in på min profil och tar bort alla bilder jag har lagt upp på mig och Robin, hur fan kunde dom? Sedan lägger jag upp en selfie och skriver "dom kramar mig för att se var kniven sitter bäst, snart slipper jag er." Och eftersom jag har 5472 följare får jag massor av likes direkt, kommentarer också. Vissa skriver massa hjärtan och andra skriver att dom finns om jag vill prata. Men jag vill inte prata, jag vill bara åka upp tills stockholm direkt och skaffa nya vänner som inte sviker mig. Min mobil plingar till och på displayen står de "älskling❤️" vilket är Robin. Jag öppnar smset och läser det. "Gumman vad är det som har hänt? Såg din instagram ❤️❤️" jag blir riktigt sur och skriver drygt tillbaka "vad som har hänt? Det borde du veta själv när du och Ebba står och äter upp varann, har ni legat också eller?" Och trycker på "skicka". Direkt får jag svar "det var inte meningen att du skulle se det där, jag hade tänkt berätta vid rätt tillfälle. Och ja det har vi. Förlåt " Asså vänta, VA? Denna dagen blir inte värre. Jag skickar bara tillbaka att han och Ebba kan dra åt helvete och sedan slänger jag telefonen rakt över rummet in i väggen. Efter några minuter kommer mamma in och säger att de är mat. "Jag är inte hungrig" säger jag drygt tillbaka. "Men du måste ju äta nånting" säger hon med en försiktig röst och går ut igen, efter en stund kommer hon in igen med en bricka med nutella, jordgubbar och Cola,
Oh god precis vad jag behövde. Jag ler ett svagt leende och säger tack, hon nickar bara och går ut. När brickan är tom så kollar jag på klockan på mobilen och den visar "01.42". Jag drar av mig mina shorts och kryper ner under täcket då jag inte orkar borsta tänderna eller byta tröja, kort efter somnar jag.
YOU ARE READING
That boy.
FanfictionJag heter Isabella Hansson och är 15 år, jag bor i Göteborg med min mamma, min pappa lämnade oss när jag va 10 år och han har inte hört av sig sen dess, iallafall tillbaka till mig, jag är en av de populära i skolan om jag får säga det själv med min...