Kapitel arton - förändring

246 9 2
                                    

Bellas perspektiv
"Du kan bo hos mig" jag blev helt stel, jag har inte träffat honom och han vill att jag ska bo hos honom? Jag sitter bara och kollar på honom som en idiot, men vad ska jag säga? "Kan jag tänka lite på det?" Frågar jag försiktigt. Han ler och svarar "klart du kan, vi har inte träffats på 5 år så det är klart att du blir fundersam.". Efter att vi har snackat lite till så bestämmer vi oss för att runda av. Jag går direkt mot Felix och kommer äntligen fram. Jag går in genom den vita stora dörren och stänger den efter mig. Sedan tar jag av mig mina Vans och går upp för trappan och in på Felix rum. Felix sitter såklart och spelar FIFA och märkte inte ens att jag kom in. Jag passar på att skrämma honom så jag smyger upp bakom fotöljen som han sitter i och tar tag i hans axlar och kontrollen flyger rakt upp i luften och samma med Felix. "VAD FAN BELLA!" Skriker han och jag lägger mig ner och börjar asgarva. "Jag va precis påväg att vinna ju" Säger han och sedan sätter han sina händer i sidorna på mig och börjar kittla mig. "SLUTA FELIX SERIÖST " försöker jag få fram men det slutar mest med att jag skrattar. Tillslut slutar han och ställer sig upp. Han tar handen mot mig som att han ska hjälpa mig upp. När jag tar tag i hans hand och jag är nästan uppe så släpper han min hand och jag dunsar ner på golvet igen. " men vafaaan Felix" gnyr jag och han bara skrattar åt mig, snäll pojkvän. Istället för att han ska släppa taget så tar jag mig upp själv istället, sedan slår jag han på armen. "Var det kul med din pappa?" Frågar han nyfiket och slänger sig i sängen. Jag sätter mig bredvid han i skreddarsits och svarar "aa vi har suttit å snackat hela tiden, sen så frågade han om jag ville flytta till han eftersom allt med mamma." Felix kollar på mig med en är-du-seriös-blick. "Men vad?" Säger jag och lägger mig över honom. "Inget, tycker bara det är lite konstigt att sticka och komma tillbaka 5 år senare och be sin dotter flytta hem till en" säger han och kollar på mig och ler. "Jag vet, men jag kanske behöver lite förändring, komma bort från mamma ett tag för jag kan ju inte bo hos dig resten av mitt liv" svarar jag och pussar han på nästippen. Han rycker bara på axlarna och flyttar mig så jag ligger bredvid honom. Jag tar sedan upp min mobil och smsar till pappa. "När ska jag flytta?:-)"

Här får ni ett jättekort kapitel för jag har ändå ingenting att göra, men ska jag fortsätta med denna novellen? kommentera om ni vill att jag ska fortsätta för jag är så osäker!

That boy.Unde poveștirile trăiesc. Descoperă acum