That boy.

Kapitel tretton - "otrohet är värst"

Efter mamma hade berättat att vi skulle åka ner till Göteborg imorgon så sprang jag ut till lägenheten och smsade Felix direkt, efter satte jag på hög musik och la mig i sängen och väntade på svar. Tänk om jag träffar Robin? Vad gör jag då? Eller ännu värre, Ebba. Mitt tänkande avbröts av min smssignal,
Felix. "Varför ska du till Göteborg?:( ❤️" hade han skrivit. Jag tryckte snabbt på tangentbordet och skickade snabbt efter "mamma sa att vi skulle dit och hälsa på min moster osv, men skriver så fort jag är hemma❤️". Efter så la jag ner mobilen bredvid mig i sängen och kollade upp i taket och somnade snabbt efter.

Nu sitter jag i bilen påväg till Göteborg med musik i öronen på högsta volym. Jag har suttit och tänkt på allt mellan himmel och jord än så länge. Hur det kommer vara när vi kommer dit, om jag kommer träffa Robin eller Ebba och så har jag kollat på smset från pappa x antal gånger. Om att pappa har smsat mig är inget mamma vet, eller lär få reda på iallafall. Hon skulle säkert flippa eller något. Jag bestämmer mig för att skriva till pappa. "Är påväg till Göteborg." Och jag trycker på skicka. En suck for ur min mun utan att jag var beredd på det och mamma hör det,
Såklart. "Vad är det?" Frågar hon lite försiktigt. Fan vad ska jag säga nu, jag kan ju inte precis säga "nämen jag smsar med pappa och han vill träffa mig" nja. Jag kollar på henne och svarar "är bara trött på att sitta i bilen" och kollar ut i fönstret snabbt efter. Jag ser i ögonvrån att hon nickar och fokuserar på vägen samtidigt. Pjuh vilken save, tänker jag och stänger av musiken och upptäcker att vi är i Göteborg. Jag känner såklart igen allting då jag har bott här i hela mitt liv och mina mungipor glider sakta uppåt. Men det försvinner snabbt när vi åker förbi nordstan och jag ser två personer gå hand i hand över vägen. Mamma kollar på mig konstigt och frågar "ska du inte skriva att du är i Göteborg och fråga om de vill träffas?" "Nej." Svarar jag drygt och blicken flyger ner i mobilen. "Är ni inte tillsammans längre? Du och Robin?" Frågar hon lite förvånat och jag känner att tårarna börjar smyga fram. "Nej. Han var otrogen med Ebba.." Förklarar jag så fort som möjligt så rösten inte ska skära. Mamma kör in till kanten och stannar bilen, sedan kollar hon på mig med en ledsen blick och kramar om mig. "Otrohet är värst, jag vet hur det känns" säger hon sedan och släpper kramen. Jag kollar på henne och ler lite smått och sedan märker jag att mina tårar har runnit ner längs mina kinder. "Men jag har Felix, och han är det bästa man kan önska sig." Ler jag och kollar ut genom fönstret och sätter i hörlurarna igen. Sedan rullar bilen vidare.

|||| förlåt för dålig uppdatering men det har hänt maaaassa stuff det senaste, och jag vet att detta kapitlet va segt men jag försöker komma på idéer :-)(||||