That boy.

Kapitel sexton - hon anar ingenting

Bellas perspektiv

Jag öppnar försiktigt upp ögonen och möter det starka solljuset som kommer
Ifrån fönstret. Jag vänder mig om och lägger handen för och se om Felix ligger kvar men platsen bredvid mig är tom. Jag sätter mig upp och kollar runt i hela rummet men ser ingen Felix. Jag letar upp min mobil och knappar in Felix nummer och trycker på "ring". Signalerna går och går och snart hör man en telefonsvarare. Jag suckar och går in på sms "var är du?" Och skickar. Medans jag väntar på svar så går jag upp och tar på mig ett par trasiga jeans och en hängig T-shirt. Sedan går jag ut i köket och tar fram en billyspizza och stoppar in i mikron. Ett sms trillar in och det är ifrån Felix. "Är bara och fixar en grej, kommer till dig sen❤️". Jag svarar inte utan låser telefonen och tar istället ut pizzan från micron. Efter jag har ätit upp går jag in och sätter på tvn.

Felix perspektiv
Jag hade smsat Robin och bett han möta upp mig i nordstan då jag just nu satt på tåget(vet inte om man åker tåg dit haha) påväg ner till Göteborg. Ilskan kokade inom mig och jag försökte vara så lugn som möjligt.

Väl framme i Göteborg så står jag nu och väntar vid en gränd som Robin hade bett mig komma till. Efter några minuter ser jag en lång person komma gåendes hitåt, det är Robin. Ilskan kommer nu tillbaka och jag spänner mina käkar och knogarna blir vita så mycket som jag spänner händerna. När han väl kommer en meter framför mig stannar han. Han kollar mig rakt i ögonen och flinar. Jag tar i allt vad jag har och en näve träffar Robins käke riktigt hårt. Han faller ner till marken och jag sätter mig gränsle över honom och börjar bomba med slag. Han gör inget motstånd med han fattar väl att han har gjort fel. Efter några minuters slående slutar jag och reser mig upp. "Rör du henne igen så blir det inte kul för dig" fräser jag och går sedan därifrån med bestämda steg ifrån en blåslagen Robin kvar på marken.

(Senare på kvällen)
Bellas perspektiv
Jag vaknar hastigt av att någon rycker upp dörren till min lägenhet. Jag sätter mig lika fort upp och väntar tills personen ska komma in. Efter några sekunder kommer en halvt andfådd Felix in och slår sig ner bredvid mig. Han pussar mig sedan lätt på pannan och kramar om mig. "Hur mår du?" Frågar han mjukt och ler. "Det funkar väl" svarar jag och ler tillbaka. "Dudå?". Han kollar på tvn och svarar lite mer seriöst "det är bra, har ordnat lite saker idag också " och kollar på mig och ler igen. Jag svarar inte utan vänder istället blicken mot tvn och lutar mig mot hans axel. "Tack för att du finns Felix." Viskar jag försiktigt fram och han lägger sin arm runt mig och kramar om mig hårt.

Hejhej, Ganska kort och segt kapitel jag vet, i'm sorry:-( Rösta för mer kapitel, pusshej!