Kapitel 31

371 29 0
                                    

Tyler's perspektiv

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kollade hotfullt på doktorn.
- Dina ögon! Dom, dom lyser!
Jag började morra. Doktorn såg livrädd ut.
- Vart är Taylor!?! Morrade jag fram väldigt mörkt.
- Där inne. stammade han fram och pekade mot en dörr. han darrade som ett asplöv i en storm.

Jag släppte taget om honom och han föll ner till golvet med en duns, han kröp ihop i fosterställning.

Jag slog upp dörren och kände Taylors doft Strömma mot mig, jag sprang in mitt i rummet, där låg Taylor, på en bår, det stank stormhat om honom, någon måste ha gett honom det.
- Taylor... Jag la min hand på hans. Taylor!! Skrek jag, jag kände tårarna leta sig fram. DU FÅR INTE DÖ!
Jag ylade, jag skakade omkring Taylor, jag gjorde allt i min makt men han vakna inte, han är... död...
Min andning blev hastig och skakig, och ilskan kokade i mig.
Jag tog Taylor och slängde upp honom på min rygg.

Jag gick ut till doktorn.

- Det är ditt fel! Han skulle ha överlevt om du inte sprutade i honom giftet!! Skrek jag.
- Vadå fö! Han han bara säga innan jag knäckte nacken på honom, jag slog upp dörren och alla runt omkring skrek och de som försökte stoppa mig slog jag antingen iväg eller dödade.

Jag betedde mig som ett vilt djur, som en mordisk varg utan känslor. Jag kom på mig själv, jag försökte sluta men jag kunde inte, jag kunde inte styra min kropp!

Jag skrek inom mig, jag såg allt min kropp gjorde men jag kunde inte hindra det.

Min kropp sprang ut ur sjukhuset och mot...skogen, jag håller på att springa hem.

Christian! Nej! Tänk om min kropp skadar honom!

{~~~~~~~~~~~~~~~~~~~}

Jag slog upp dörren.

- Tyler! Du är hemma! Utbrast Christian. Tyler.... Du är helt blodig... Du har Taylors blod på dig... Vad, vad har hänt?

Det låg en spegel till höger om mig, mina ögon är svarta... Dem är fucking svarta!
- Dina ögon...
- Han är död! Skrek min kropp.
Christian spärra upp ögonen och sprang till mig, han, han kramade om mig.
Min kropp sjönk ner på marken med Christian.
Min kropp börja darra, jag grät men inget hördes, men sagda så hördes mina snyftningar och jag kunde röra mig igen. Christian förde tbx mig.
- Shhhh, vi kan begrava honom, på något frid fullt ställe, där han alltid hade velat vara.
- Det finns inte mkt att begrava.... Snyftade jag fram.
- Vad menar du Tyler?

Same Airحيث تعيش القصص. اكتشف الآن