Same Air

Kapitel 7

Tyler's perspektiv

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Klockan var 23:40 och jag o Taylor sitter på taket av det gamla huset (på bilden). Vi alla hade spytt ett antal gånger och vi har druckit vatten och tagit nån huvudverks tablett så vi är vid typ medvetandet jämfört med förut.
- Jag tror jag gillar dig. Sa jag helt plötsligt.
- Tror?
- Okej! jag gillar dig.
- Bra.. För jag gillar dig med.
Jag vände mitt huvud för att kolla på Taylor efter att han sa att han gillar mig, men ett par underbara läppar störtade in på mina, fyrverkeri flög omkring och tiden existerade inte längre, vi kysste varandra oavbrutet gång på gång. Jag har aldrig känt såhär förut. Jag älskar Taylor, om jag kan säga det redan nu, det låter så starkt men så rätt när jag menar Taylor.
Vi drog sagda ifrån varandra och kollade in i varandras ögon, vi båda började le löjligt stort och jag skrattade till lite och lutade min panna mot hans axel.
- Jag är inte trött längre. sa jag och fortsatte le.
Jag kollade på fullmånen som seriöst var löjligt stor ikväll.
- Inte jag heller. svarade Taylor.
- Bra, häng med då.
Vi smög ner smidigt från taket, Philip och Jenna sov sött bredvid varandra på en gammal soffa som var stinkande, ful, äcklig, ofräsch, okej jag ska inte dra upp allt negativt med soffan. Vi smög förbi dem och ut i skogen, när vi har kommit en bit ut i skogen släppte jag hans hand och så....
- Försök att fånga mig! Ropade jag och sprang iväg skrattandes.
- Men Tyler! hahah!
Han sprang efter mig, tillslut kom vi ut på en öppen klippa, jag stannade och två händer slingrades runt mig.
- Got youha! viskade han mot min nacke och kysste mig, en rysning for igenom min kropp.
- Tänk om det finns vargar här, nära oss.. Sa jag och Taylor stannade upp och stelnade till liksom. Du är väll inte rädd för vargar eller? fortsatte jag
- Nej nej...
- Testa att yla med mig, Snälla? sa jag bedjande.
- äähähmmmm. sa han bara.
- Snällaaaaaaa! Om du älskar mig så ska du testa att yla med mig.
- mäh! vist ok ok.. Jag gör det. Du först.
- visst.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Taylor's perspektiv

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

- Visst. svarade Tyler.
Jag kollade upp mot himlen och märkte nu att det var fullmåne, o no.... Det kan springa omkring varulvar här, som inte har lärt sig att behärska fullmånen, det är som ett straff för oss varulvar, naturen straffar oss med smärta och att vi inte kan kontrollera oss själva på fullmånar, men jag och många andra kan stå imot det. Jag vaknade ur mina tankar när jag hörde Tyler yla, det var så vackert, för att vara människa, hon lät så, så vackert, det hennes ylande ekade igenom skogen. Åhhh fuck! Det är säkert en massa vargar och varulvar som blir intresserade av det och kommer försöka hitta henne nu.
- haha, det är din tur nu. Sa Tyler och trasslade sig ur mitt grepp och satte sig ner på marken och studerade mig. Okej, min enda chans att få bort så många vargar/varulvar är att yla på riktigt så de hör att det är en hane hos henne redan.
- okej. jag tog ett djupt andetag, riktade mitt huvud uppåt och ylade mot månen.
- Wow.... Igen! utbrast Tyler när jag hade ylat klart. Det var kul så varför inte igen?
- okej. jag ylade igen fast högre, Tyler hängde på och vi stod och ylade mot månen.
- Jag känner mig så fri när jag ylar.
- Jag med. Instämde jag.
Vi log mot varandra.
- en sista gång? Sa båda i kör, vi skrattade lite.
- okej. sa vi i mun på varandra igen. vi skrattade ytligare en gång, sedan började hon yla och jag hängde på.