Bloody Angel

Kapitel 11

Jag åker bort mot Alex lägenhet. Det tar inte mer än tre minuter för han bor inte så långt bort. När jag kommer fram så lägger jag undan skateboarden och går in i lägenheten. Jag letar på dörrarna för att hitta hans efternamn. När jag är näst högst upp ser jag hans lägenhet. Jag får en svag rysning av att någon iakttar mig. Som. Är jag sprang från polisen i skogen. De vet alltså vart jag är. Jag hinner inte tänka mer på det innan jag hör lägenhets dörren ut öppnas och manövrerar någon flåsa tungt samtidigt som han eller hon springer upp för trapporna. Jag kollar ut från trappan och ser att det är Alex. Jag plingar snabbt på dörren samtidigt som Alex kommer upp

- NEJ!

I samma veva öppnas dörren och någon knuffar undan mig och drar in Alex i lägenheten. Precis när de ska stänga dörren stoppar jag den med min fot. Man hör ett litet knak och en stor smärta ilar genom hela benet. Jag hinner inte bry mig mer modet utan reser mig upp och stoppar dörren från att försöka stängas ytterligare en gång till. Jag hör en duns och någon som snyftar. Jag öppnar hastigt upp dörren och ser en kvinna kasta en vas på Alex och man sparka på honom. Precis som mina föräldrar gjorde. Jag blir så arg så jag bara stampar in och puttar bort mannen och kvinnan som jag antar är Alex föräldrar, drar upp Alex och bär honom in till närmsta rum och låser. Det ser ut som ett tonårs rum. Jag gissar på att även det är Alex rum. Jag lägger Alex i sängen och kramar om honom. Jag hör stora brak där utanför och det låter precis som när "mamma" och "pappa" hackade på dörren med en kniv som orsakade stora hack i dörren. Alex kollar argt på mig samtidigt som han gråter. När vi hör att dörren håller på att gå upp utbyts hans blick till en rädd blick. Jag vet precis hur han känner. Han ska inte behöva gå igen om det jag har gått igenom. Dörren bryts upp och jag ställer mig upp och puttar undan Alex "föräldrar". De börjar skrika på mig på vietnamesiska att jag är en stor ful fet tjej som inte har något med detta att göra. Jag blir så himla arg att det känns som att jag brinner. Man ser att det blir lite rädda. Jag tar stora steg fram mot dom och säger på vietnamesiska

- Jag har precis allt med detta att göra för jag har gått igenom precis samma skit så gå här ifrån och lämna Alex ifred.

De reser sig fort och går ut ur lägenheten. Man hör att de är arga för de skriker argt på mig. Når det blir tyst går jag fram till Alex som gråter. Jag kramar om honom och viskar samma mening om och om igen

- Allt ko mer bli bättre

###

Okej detta blev ett väldigt kort kapitel men jag gillar när det slutar med lite mer spänning eller något så därför fick det bli såhär kort! Hoppas ni tyckte det var bra endå. //Ellen 😘❤️ (för er som inte vet det är Ellen mitt mellan namn).